Marstrand

Efter en natt med dålig sömn släpade jag mig upp och gjorde kaffe och åt en macka till frukost. Det var ett himla liv i den delen av vandrarhemmet där jag bodde. Det ska vara tyst efter 22:00 men de som bodde där, gissningsvis från något öststatsland, skrattade och skrek inne i köket till efter 01 på natten. Men det var inte det största problemet, det var att de sprang ut och in i sina rum och drämde igen dörren med ett brak varje gång. Att jag tror att de var från något öststatsland beror på språket och utseendet, inte på att de saknade noll känsla för hur man uppför sig i ett gemensamt boende. Jag sa till i receptionen på morgonen att de borde fixa med dörrarna så de inte slår igen med en smäll.

Hur som helst så gick jag upp, åt frukost, packade och städade. Sedan checkade jag ut och gick till spårvagnen.

På Centralen, eller Nils Eriksson-terminalen egentligen, bytte jag till buss. Direktbuss till Marstrand. Sedan färjan över till själva ön. Det tog sin lilla tid med byten och väntetid.

När jag kom fram till Sommarhotellet visade det sig att B inte var där. Jag försökte ringa, men fick inget svar. Jag hade sagt när vi bestämde att jag ville att vi åt lunch ihop, men nu fick jag luncha på egen hand.

Gick till Bergs konditori och köpte kaffe och en köttbullsmacka.

Satt där länge, drack både påtår och tretår. B ringde och det visade sig vara ett missförstånd. Hon och hennes karl var inte alls på ön, de skulle komma sent på kvällen. Hon var övertygad om att det var 18:e juli jag skulle komma. Så kan det bli…

Jag ringde I. Hon var upptagen med barnbarn, men jag fick ställa min packning inne i hennes rum.

Gick sedan en runda i affärerna och på ön. Mycket var sig likt, det var 5 år sedan senast jag var där, men det var också en del förändringar. Jag såg många jag kände igen, både bofasta och återkommande sommargäster. Men det kändes verkligen att jag bott där i ett ”annat liv” och en ”annan tid”.

Utsikt över havet. Jag tänkte på när jag åkte ribbåt till Hamneskär i värsta ovädret. Jag åkte med enda turen den dagen, övriga ställdes in på grund av det hårda vädret.
På Hamneskär står fyren Pater Noster, en heidenstamfyr byggd 1868 och användes sedan till 1977 då den släcktes. 2002 lyftes fyren ner från sitt fundament och fraktades till Götaverken för att renoveras. I slutet av september 2007 sattes den tillbaka på sin ursprungliga plats. Det har jag sett en TV-dokumentär om för många år sedan. Långt innan jag ens funderat på att besöka, än mindre bo på, Marstrand. Från Pater Noster är det nära till Danmark. Pater Nosteröarna utgör gräns mellan Kattegatt och Skagen.

Att promenera på Marstrand är som att göra en klassresa. Det bor många rika, kända personer där och det är ytterst sällan man ser någon person som liknar dem jag lever min vanliga vardag med. Naturligtvis kommer det många turister på besök över dagen, men framför allt ser man en annan samhällsklass. Det som är bra med de där sommarreservaten, finns ju några fler än Marstrand, är att man kan försvinna i mängden lite. Men det syns ändå vem som köpt solkläderna på H&M och vem som köpt dem i en boutique på dyra gatan.

Rosor, speciellt i rosa, är en vanlig syn vid husen. Marstrand är vackert. I alla fall på sommaren.

När jag promenerat klart besökte jag J, men han hade besök av en kompis och höll på att laga mat till dem. J ska resa till Sibirien längre fram i sommar och jag hoppas han visar bilder när han är tillbaka. Han är en spänstig man, fyller snart 85 år, och gör äventyrliga resor. Grönlands östkust och Antarktis är ett par av resorna han gjort de senaste åren.

Jag satte mig en stund i trädgården, men kände att det var ganska tråkigt att vara där. Som jag skrev nyss om annat liv och annan tid. Bestämde mig för att åka in till Göteborg istället. Men precis när jag var på väg till färjan ringde B. Hon och E var på väg ut och skulle skynda sig. Så vi skulle hinna ses.

Jag ställde in mina saker i hennes/deras rum och gick sedan till Marstrands Värdshus. Beställde ett glas vin och en ostbricka.

Det var flera olika, goda ostar och till dem en krusbärsmarmelad, en kvittenmarmelad, ett par färska hallon, några färska, amerikanska blåbär och en skivad jordgubbe. Helt underbart!

När B och E kom betalade jag och gick med hem till Sommarhotellet. Fick ett halvt glas vin, ville inte ha ett helt efter att jag druckit två glas i solen.
Vi pratade om ditten och datten. Jag blev bjuden på sill och potatis innan jag skulle åka.

Vid den tiden gick ingen direktbuss och jag fick byta till tåg i Ytterby. Men jag hann lagom till mitt tåg mot Stockholm. Man hade bytt tågset och de platser man reserverade fanns inte. Men jag hittade en plats som jag sedan kunde sitta på i lugn och ro.
Tåget var försenat från Göteborg och vi var nära en halvtimme försenade när vi närmade oss Flemingsberg (där tåget inte skulle stanna). Men plötsligt stannade i ändå där. Det tog en stund innan vi blev informerade om att det hänt en olycka vid Södra station och att räddningstjänsten var på väg. Den som ville kunde gå ut och antingen ta en nypa frisk luft eller åka med andra färdmedel. Många, de flesta, verkade kliva av för att ta taxi in till stan. Det var inget jag övervägde. Jag vet hur mycket det kostar, på ett ungefär, att ta en taxi hem från Flemingsberg. Den dryga tusenlappen har jag gärna till annat.

Men jag hade tur. Min son och R befann sig i Farsta och de kom och hämtade mig. Det var skönt att slippa vänta. Jag såg senare att de fortsatta, lokala, kommunikationer som SJ-appen visade alla var en bra bit efter klockan 02. Jag hade varit tvungen att åka nattbuss om jag inte blivit hämtad. Det är inte roligt! Mest kanske för att det tar mer än dubbelt, nästan tre gånger, så lång tid från stan och hit.

När jag kom hem blev katterna överlyckliga. De visade att de längtat efter mig och när jag sedan bäddade ner mig kom de och la sig riktigt nära.