En lång dag, en lång resa

Tidigt på morgonen gav jag mig av söderut. Jag skulle åka hela vägen till Trelleborg, en bilresa på nästan 68 mil från min bostad.

Jag ville komma iväg innan morgonköerna, det var därför jag åkte så tidigt. Hade planerat in ett antal raster utefter vägen.

Första stoppet gjorde jag vid Sillekrog, ett känt sov- och matstopp för yrkeschaufförer. Jag köpte en macka inne på macken sm jag sedan åt i bilen till medhavt kaffe.
Killen jag handlade av sa att det var bra att ha med sig eget kaffe, det sparade jag minst 17 kronor på och kunde använda till att förverkliga mina drömmar. Vet faktiskt inte om han skojade med mig eller om han drev med mig för att han tyckte jag var snål. Själv drömde han om att bli helikopterpilot sa han.

När jag fikat och vilat lite åkte jag vidare till Stavsjö. Där parkerade jag och passade på att sova ett par timmar. Något jag inte var ensam om. Det var många som sov där, både i personbilar och i husbilar.

Jag hade för avsikt att besöka farfars grav i Norrköping och ville inte vara där förrän vid 8-tiden. Var där några minuter efter och det var inte helt tomt. Det är en stor kyrkogård och jag känner mig inte helt bekväm med att besöka den nattetid eller alltför tidigt eller sent. Kyrkogårdar drar ofta till sig individer man mår bäst av att inte möta ensam.

Jag tog bort en del ogräs, men vattna behövdes inte. Det var mer än blött. Blommorna jag och F satte hade växt till sig ordentligt.

Jag åkte sedan vidare, gjorde flera stopp utefter vägen, besökte ännu en kyrkogård och slutligen kom jag fram till Nybostrand camping där jag hyrt stuga för två dygn.

Jag var trött, men framför allt hungrig. Man kunde äta rökt lax i campingens servering. Jag var lite osäker på om det var det jag ville ha och tog först en promenad till en pizzeria jag kört förbi. Men där kände jag att jag inte ville äta, i alla fall inte just då.
Köpte skorpor, bullar och nötter i en liten affär bredvid och gick tillbaka till campingen.

Laxen var jättegod!

Precis när jag ätit färdigt kom Lotta och Lotta, två av arrangörerna för Spring för Kim. Vi pratade en stund, det var en av dem som ordnat att Sveriges Radio intervjuade mig omm varför jag var med. Men jag blev nog ett struket inslag, så som det ofta blir när man intervjuas. Man får inte plats. Lika bra det faktiskt.

När jag druckit mitt kaffe gav jag mig ut och gick banan. Det var svår terräng med mycket sand och tog tid. Blev lite orolig att jag inte skulle hinna tillbaka innan det blev mörkt. Men det gjorde jag. Fast inte med jättemycket marginal. Det blir tidigt mörkt och klockan var mycket.

Jag tog en del bilder under promenaden eftersom jag insåg att jag inte skulel hinna med det under loppet.

Något av det första jag fick syn på var en katt som satt i gräset. Det är inte Kims katt, hennes är grå och ser ut som en Russian blue, fast är en gatukatt från Malmö som Kim tog hem när hon var i övre tonåren. Hon gömde den i sitt rum eftersom föräldrarna sagt att hon inte fick ta hem den. När de upptäckte den i hennes säng fick den givetvis stanna och bor där ännu. Den heter Leo Trotskij.

Minnesplats för Kim

Eftersom jag var väldigt trött gick jag och la mig ganska tidigt, strax efter 21. Somnade inte meddetsamma, lyssnade lite på bok.