Lördag på Nybostrand

När jag gick upp på lördagsmorgonen hade jag ont överallt. I fötterna för att jag gått en mil i sand med fel slags skor. Mina vrister behöver ordentligt stöd på underlag som gör att fötterna slinker hit och dit. Ordentliga kängor med andra ord. Men några vandringskängor fanns inte med i min packning. Skulle med andra ord göra om vandringen i fel skor ännnu en gång. Reste av kroppens onda var nog en kombination av lång bilresa och fuktig havsluft.

Jag drack kaffe och åt det jag inhandlat dagen innan. Klockan 8 gick jag och hämtade min tröja. Sedan satt jag i stugan tills det var dags att gå ut för att vara med på inledningen.

Ingrid Wall hälsade välkommen och inledde med att berätta om den dagen, för 2 år sedan, som började som en vanlig dag på jobbet för dottern Kim och som slutade med att hon blev mördad.

Innan själva loppet var det uppvärmning. Sedan släpptes vi iväg. Eftersom jag inte skulle springa, bara gå, startade jag långt bak bland de 353 deltagarna.

Det blåste ordentligt från havet. Men det var skönt ute och vi tog oss fram på precis den sträcka som Kim brukade springa då hon var hemma.

På tillbakavägen passerade vi ännu en gång minnesplatsen, den plats där många lagt ner stenar för att minnas Kim Wall och hennes liv. Föräldrarna går där dagligen med sin hund.
Kims bror Tom stod där och tackade var och en som deltagit.

När jag var tillbaka hämtade jag mitt diplom och gick sedan och köpte kaffe och en bagel. Jag var hungrig, hade ju bara ätit bulle och skorpor till frukost.

Jag vilade sedan på rummet. Sov inte, men lyssnade på bok och skrev lite om resan dagen innan.

Jag funderade mycket på vad jag skulle äta. Det går att gå in till Trelleborg utefter stranden, men ska vara så där en 5 eller 6 kilometer. Inte helt lockande.

Efter mycket velande fram och tillbaka bestämde jag mig till sist för att gå utefter stranden. Kanske skulle jag hitta något på vägen.

Landskapet är helt annorlunda än det vid vatten i Stockholm. Dessutom är jag sällan vid havet hemma och senaste tiden har jag ju undvikit att vara ute i naturen. Det har jag skrivit om förut och varför.

Vid småbåtshamnen fanns en liten restaurang, men jag fick för mig att det skulle vara bättre på grillrestaurangen cirka 2 kilometer bort. Det var det inte.

Men det fanns en brygga, eller pir kanske det heter, som jag gick ut på. Hade sett att det skulle finnas en turfzon längst ut.

Medan jag tog turfzonen var det andra som ägnade sig åt surf. Lite kul att titta en stund, även om ingen av dem verkade var speciellt duktig. Har sett fantastiska surfare utomlands under strandpromenader jag gjort.

Efter att jag konstaterat dels att maten inte var intressant, dels att personalen var väldigt nonchalant, gick jag tillbaka till det första stället. Kunde valt att gå in till stan, det var inte alltför långt kvar, men jag hade sett att det fanns räkmackor och dessutom var personalen trevlig.

Samma väg tillbaka och även här, precis utanför restaurangen, fanns en turfzon.

Beställde räkmacka och ett glas vitt. Satte mig utomhus och njöt av solen.

Pratade i telefon med F en stund och gick sedan in och köpte mig ännu ett glas av det goda vinet.

När jag kom tillbaka till campingen kom kyrkans kaplan och berättade att de skulle ha en konsert klockan 19. Det var deras amerikanska gäster som skulle sjunga och spela.

Bandet visade sig vara överraskande bra. Det blev en fin kväll.

Utanför visade sig en stor, ja gigantisk, regnbåge som välvde sig som en bro. Jag fick dessvärre bara med en bit av den på bild.

Efter konserten gick jag raka vägen till stugan och la mig. Lyssnade på ludbok, men somnade rätt snabbt.