Quick, quickare, galet

Lördagen var varm och fin, kanske sista dagen som kan kallas sommar. Satt ute med katterna och åt en lite sen lunch. Det var soligt och njutbart.
Diskade och lyssnade på ljudbok.

På eftermiddagen gav jag mig av hemåt.  Skulle träffa F på kvällen och gå på bio. Eftersom jag inte ”orkade” kolla hur man använder biocheckar via nätet tog jag T-banan hemfrån till Kista och köpte biljetterna. Jag fick ju 20 stycken när jag fyllde år. Min son hade, vilket han var öppen med, baktanken att han skulle få igen i alla fall några av dem. Vi går ju ganska ofta på bio tillsammans.

Egentligen hann jag inte så mycket hemma i mellantiden. La mig i ett skumbad och lyssnade på bok. Vi skulle ses halv åtta och det var snart nog visade det sig.

Jag hade fått för mig, trots att jag läst mesta möjliga om fallet, att de minst sagt märkliga turerna inom rättsväsende och psykiatri, som utspelade sig kring Sture Bergvall/Thomas Quick hände under min tid som aktiv inom psykiatrin. Men det hände huvudsakligen under 1990-talet. Då hade jag för länge sedan lämnat psykvården.

Det var journalisten Hannes Råstam som intresserade sig för hur Quick kunnat dömas utan ett enda bevis. När han grävde vidare uppdagades hur man i stort sett lagt orden i mun på Quick. Då han visade var den enda kropp han visste var den var begravd kom det sedan fram att utredaren övat med honom precis hur han skulle gå.

Punkt efter punkt visade sig fejkad och Quick, som snabbt kommit på att han belönades med Bensodiazepiner om han berättade häpnadsväckande saker, ljög friskt och hittade på. Margit Norell, psykiatrikern som hejade på och dessutom handledde alla inblandade, använde sig av en synnerligen kontroversiell metod. Kanske inte kontroversiell på 1990-taet, vad vet jag, men idag är den maximalt ifrågasatt. Rena galenskaperna om ni frågar mig.

Jag ska inte spoila filmen helt. Men den följer Råstams bok, som den bygger på, och har man läst den uppträder inga nyheter. Men det finns ändå mycket som fascinerar. Inte minst att man lyckats så bra med att få till porträttlika skådespelare, att Hannes Råstams familj, inte minst relationen till dottern, lyfts fram med sådan ömhet och hur vänskapen växer mellan Quick och Råstam. Det här är en film man ska se! Inte nödvändigtvis på bio, det går lika bra vid datorn eller hemmabion. Men man ska inte missa den här filmen.
Missa inte heller de böcker som finns skrivna. Både av Råstam, Mattsson och, inte minst, Sture Bergvall/Thomas Quick själv. Det finns fler som skrivit om fallet, en av vårt lands största rättsskandaler. Spännande varje minut, i all sin dråpliga tragik. Hur kunde man bara?!!

Efter filmen gick vi hem. Eftersom vi precis missade T-banan. Köpte varsin korv på Shellmacken. När vi kom hem drack jag en kopp kaffe innan jag återvände till stugan där katterna väntade. De hade troligen sovit, det såg ut så. De blev glada då jag kom hem.

Det här inlägget postades i Film, Livet, Mammason. Bokmärk permalänken.

12 svar på Quick, quickare, galet

  1. Znogge skriver:

    Jag får kanske omvärdera mitt beslut och se filmen ändå. Tål att tänka på…

    Kram och god söndagskväll!

  2. Ingrid skriver:

    Jag kommer säkert att se den här filmen, för Quick har man ju följt genom åren som gått.
    Jag trodde att jag skulle gå på bio i kväll och se filmen om Hasse o Tage, men vid närmare koll visar det sig att den går först nästa vecka. Jag gillar att se film på bio!
    Ha en skön söndagskväll!
    Kram, Ingrid

    • Kraka skriver:

      Riktigt sevärd film. Det är svårt att förstå att det en kunde hända. För det är ändå ganska nyss.
      Kram

  3. Micke skriver:

    Blir ju att se filmen, tror jag skrev det här eller någon annanstans för en tid sedan, väntar tills den finns på DVD eller på nätet även om jag innerst inne tycker att film ska ses på bio.

    Tillönskar dig en fin söndagskväll.

    • Kraka skriver:

      Just den här filmen ville jag se meddetsamma. Hade premiär i fredags, men då kunde vi inte gå. Jag har följt alla turer runt fallet och har ju en bakgrund inom psykiatrin.
      Ha en god natts sömn!

  4. Jag tror inte jag kommer se filmen, tycker sånt här är obehagligt. Jag börjar tänka så mycket när jag ser sånt här. Gjorde misstaget att lyssna på terrorsyskonen och IS igår på P3 dokumentär mår dåligt ännu. Hänger väl ihop med att jag är högkänslig. Men önskar jag kunde se mer sådant som filmen ovan.

    • Kraka skriver:

      Filmen var inte otäck egentligen. Men hela situationen är olustig och otäck. Man vill ju gärna tro att Sverige är ett rättssäkert land men det inser man ju snabbt att det inte är.
      IS är otäckt på ett annat sätt, ett hot för oss alla här och nu. Quick var aldrig ett hot för någon, hela alltet utspelades någon annanstans och var en fars, om än oerhört tragisk. Han var inlåst många år för mord han aldrig begått och polisens trams ihop med den stolliga Margit Norell har gjort att man förstörde alla möjligheter att faktiskt klara upp de här morden.

  5. Mösstanten skriver:

    Jag såg dokumentärerna på tv. Blev upprörd förstås av hur det hela har gått till. Otäckt att tänka på att det har bidragit till att mördare har fått gå lösa. Jag får fundera på om jag vill se spelfilmen. Men tack för tipset, jag visste inte att den här filmen fanns.

    • Kraka skriver:

      Filmen hade premiär i fredags. Men jag misstänker att den nog inte kommer gå så länge.
      Fantastiskt välgjord. Men det är ett smalt ämne som nog många drar sig för att se.
      Jag tyckte filmen var fantastisk.

  6. Pingback: Lucka nummer 6 – ” Mitt bästa filmtips” | Kraka

  7. Pingback: Summa summarum, snipp, snapp, snut, 2019 är slut | Kraka

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *