Dagen före

Natten som var jobbade jag mitt sista pass före jul. Det var lugnt, med intensivvårdsmått mätt. Vi hade varsin 12-24, det vill säga patient som skulle ligga kvar över natten. Men sedan hade vi en hel drös med patienter som skulle ligga 0-3 och alltså åka tillbaka till avdelningen under natten. Dessa kom i en jämn ström och eftersom min kollegas patient var instabil så fick jag ta hand om alla korttidspatienterna. Helt okej.

Jag hade glömt min mat hemma. Så typisk när jag nu hade bunkrat upp ordentligt. Men undersköterskan jag jobbade med bjöd mig på risgrynsgröt.

Efter jobbet åkte jag till stugan för att kolla att allt var okej. Plockade hem lite konserver som jag behöver använda. Prepperförråd i all ära, men det måste cirkuleras. Annars blir det för gammalt.

Det var helt okej med trafiken, många hade nog tagit ledig, och jag kom hem snabbt. Minns inte om jag drack kaffe, men det gjorde jag nog. Gick i alla fall och la mig. Pojkarna följde med och la sig på platser där de kunde övervaka mig. Men sedan kände jag att någon av dem inte kunde hålla sig utan la sig i sängen bredvid mig. Troligen var det Orvar.

Jag hade tänkt sova tre timmar, men jag var för trött och det blev fyra. Sedan blev det bråttom med bullbaket. Jag skulle lämna kanelbullar senast klockan 19:00 i Immanuelskyrkan.

Det blev inget foto av bullarna i år för jag hade verkligen bråttom. Var nog framme sju minuter i eller så. Det var mörkt och stängt.
Jag ringde först på deras allmänna telefon och sedan på numret till vaktmästaren. Men fick inget svar.
Plötsligt fick jag syn på en kille inne i lokalen. Jag bultade hårt på dörren och han kom och öppnade och tog emot bullarna.

Sedan skulle jag ju hem. Ringde F för att fråga om han var kvar i stan. Det var han nästan, men vid Gullmarsplan. Jag var på Sveavägen. Inte synkroniserbart. Jag tog T-banan. Kunde åka på samma biljett, det var 23 minuter kvar.

Klev av i Kista för att köpa tejp och en frystermometer. Gick in på ICA Kvantum och frågade efter dessa två saker. Han som visade mig verkade lite bakom flötet. Han tog mig till en hylla med tändstickor, batterier och ficklampor. Alltså helt galet. Tror ärligt talat inte att han visste varken vad frystermometrar eller tejp var för något. Språkkunskaperna hos dem som jobbar i affärer numera är under all kritik. Jag blev lite irriterad på honom. Han kunde ju ansträngt sig lite i alla fall.

Gick till Akademibokhandeln och köpte tejp. Kom just då inte på var man kunde ha termometrar. Var helt klart trött. För i stort sett alla termometrar jag köpt de senaste 10 åren, ja kanske 20 åren till och med, har jag köpt hos Classe.

Kanske hade jag kommit på det om jag inte varit dels så trött dels hade sprungit på F, som varit och köpt livsmedel, av en händelse och ville ha skjuts med honom. Då slapp jag köpa en ny biljett till T-banan. Det är bara en station, men jag vågar inte gå hem i mörkret ensam. Trist för en vandrare att vara tvungen att åka T-bana en hållplats.

Väl hemma serverade jag mjukmat, satte mig i köket med en kopp kaffe och åt tre knäckemackor till lupper (lunch-supper). En riktigt sen sådan för klockan var en bra bit efter 20.

Roligare än så här blev inte dagen före julafton i år. Nu ska jag sova. Tror att Kingston och Orvar ligger i sängen.

Julgran på vägen mellan personalparkeringen och sjukhuset. Fick mig att tänka på det där ordstävet som fan säger, men tvärt om. Pråligt men inte snyggt, sa Kraka när hon fick se julgranen. (Fan säger: Snyggt, men inte pråligt och målade svansen ärtgrön).

Det här inlägget postades i Livet, Mammason. Bokmärk permalänken.

1 svar på Dagen före

  1. Znogge skriver:

    Du hann i alla fall med väldigt mycket.
    Visst är det sorgligt att man inte kan promenera en station utan är hänvisad till att åka kollektivt. Men visst, den egna säkerheten måste prioriteras.

    Kram

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *