Så var det äntligen måndag igen

Helgen gick fort, det var fullt ös hela tiden från det jag kom på fredagen till jag gick hem på söndagskvällen. Jodå, jag gjorde några saker däremellan också. Jag var självklart ledig mellan passen.

På fredagen sov jag så länge jag kunde, klockan var mer än halv tre, på natten, då vi kom hem till Växjö. Jag och katterna. Sen tog det en stund innan jag kom i säng eftersom jag behövde fixa en del saker. Bland annat göra i ordning deras toalettlådor och bära in de saker vi hade med oss. Naturligtvis hade jag glömt att köpa en kattspade när jag köpte två nya lådor att ha i vår lägenhet. Det fick bli lite plockande med plastpåsar istället.

Strax efter klockan 12 går bussen och jag gav mig av till den för att åka till helgens första pass som skulle börja 13:30.

Det var vackert väder när jag åkte. Men det skulle ju inte hålla i sig visade det sig. Himlen var blå och den skygga solen visade sig som omväxling.

Eftermiddagen och kvällen gick i flygande fläng. Jag hann knappt börja innan det var dags att rapportera till natten och åka hem.

På lördagen vaknade jag med en hemsk smärta i fotleden. Hade svårt att gå. Men just då förstod jag inte vad det var.
Åkte in till jobbet och vartefter tiden gick blev det allt värre. Men det var inte förrän jag satt med min mat i personalrummet som jag kom på vad jag led av. Hälseneinflammation. Troligen orsakad av backarna och trapporna upp till Sacre Coeur.

Även lördagen gick väldigt snabbt. Jag fick bland annat bekanta mig med den här kompisen.


Jag har kört mycket dialys hemma i Stockholm när jag jobbade på Huddinge IVA, men med ett annat fabrikat på dialysmaskin. Men det visade sig vara en lätt apparat att ha att göra med.

Klockan 15 slutade jag och hade bestämt att gå på konsert i domkyrkan. Man skulle framföra Sigfridsofficiet med anledning av att det var Sigfridsdagen. Det är kyrkomusik från 1200-talet som skrevs till Sankt Sigfrids ära. Sankt Sigfrid är Växjös skyddshelgon.
Det är fantastiskt vacker musik som framfördes av kören Ensemble Gemma, Johannes Geworkian Hellman på vevlira och Thomas Eklöf som läste ur Sigfridslegenden. Kammarkören Sankt Sigfrid medverkade i några sånger.

Efteråt hade jag tänkt gå bort till Coop vid Oxtorget och se om de hade någon kattspade. Men jag var så dålig i min hälsena att jag knappt orkade ta mig till bussen. Men på vägen dit gick jag förbi en ICA. De hade inga kattspadar, men Mjau mjukmat som jag köpte till pojkarna. Det var ju trots allt lördagskväll.

Jag gick mycket sakta, haltande, ner till stationen. Det var länge att vänta på bussen som skulle gå 18:25 och jag gick in på Pressbyrån och köpte en kaffe och en bulle. Sedan satte jag mig på en bänk och väntade. Jag var helt slut och gråtfärdig av smärta. Det var lite av ett under att jag ens orkade ta mig från busshållplatsen och fram till min lägenhet. Men det gick.

Lite senare på kvällen kom Fia och vi delade på det vin jag hade, en 2 dl förpackning rödvin. Vi tittade på På spåret på playtv. Ja, vi pratade en del också förstås.

Jag hade bestämt mig för att inte gå till kyrkan på söndagen, behövde ta det lugnt. Istället tog jag bilen och åkte och tankade. Jag hann också med ett besök på Stora Coop och kunde äntligen köpa en kattspade. Sedan åkte jag in till stan och parkerade på en parkering i zon 2 där det är gratis på söndagar. Ville inte råka ut för samma som förra söndagen, i alla fall inte när jag hade en bil att åka med. Men jag kan inte låta bli att tycka att det är väl tidigt att sista bussen går 22:00 på söndagar. Alla andra dagar går det senare buss, även om man måste vänta rätt länge.

Söndagspasset gick nästan lika snabbt som de två föregående och jag kom iväg i rätt tid. Tack vare att jag hade bilen var jag hemma 22:03. Det var faktiskt väldigt skönt. Jag hade en hel del ackumulerad trötthet och min värkande hälsena gjorde inte saken bättre. Men jag var bättre än på lördagen.

Jag sov tills jag vaknade, utan alarm, på måndagsmorgonen. Dagen gick åt till att plugga, lyssna på ljudbok, sova middag, plugga igen, skriva en shoppinglista och plugga lite till. På kvällen ringde Fia och frågade om jag ville äta en semla. Det ville jag.


Pojkarna trivs alldeles utmärkt här i Växjö

Klockan är inte så mycket än, bara strax efter 23. Men vi ska sova nu för imorgon har jag planer för dagen. Omfattande planer.

Det här inlägget postades i Livet, Mitt nya (arbets-)liv, Växjö. Bokmärk permalänken.

8 svar på Så var det äntligen måndag igen

  1. Znogge skriver:

    Då börjar ni komma till rätta såväl två- som fyrbenta. Skönt att katterna trivs så bra. Otur däremot med din fot men trapporna upp till Montmartre är inte att leka med.

    Kram och ha en fin tisdag!

    • Kraka skriver:

      Ja, vi börjar komma till rätta, men jag har inte riktigt fått ordning eftersom jag ite tycker dte känns som någon idé när vi snart ska flytta igen. Troligen får vi flytta till tornhuset i månadsskiftet.

      Foten är bättre, men jag kände av den när jag traskat runt i affären så helt bra är den inte.

      Kram

  2. Ingrid skriver:

    Vilket elände med din hälsena! Du måste ju vara beroende av att kunna gå om du ska orka jobba. Hoppas att det snart ger med sig, det låter ju som om du blivit lite bättre.
    Katterna ser verkligen ut att må bar där i Växjö. Huvudsaken för dem är väl att du finns hos dem då och då.
    Ha en fin dag, vad det nu än är för planer du har för tisdagen!
    Kram, Ingrid

    • Kraka skriver:

      Jag tror också att det viktigaste är att jag bor med dem. De trivs säkert var som helst.
      Foten är bättre, men inte helt bra.
      Kram

  3. Mia skriver:

    Vad skönt att kissarna verkar trivas, det är ju faktiskt rätt viktigt! Men fy för att du har så ont 🙁 Hoppas verkligen att det känns bättre!

  4. Liv skriver:

    Skönt att grabbarna trivs! Mindre skönt med hälsenan…

    • Kraka skriver:

      Ja, jag var lite orolig att de skulle tycka att det var konstigt med trappan. Men de trivs hur bra som helst.
      Hälsenan är bättre.

  5. wiolettan skriver:

    Du har verkligen fullt upp och så detta med foten också.
    Men det är klart att det kan bli överansträngning och vad jag förstår så går du i jobbet också så fötterna måste må bra.
    Jag har för många år sedan varit och gått där vid Sacre Coeur, men vi tog lång tid på oss, tog det lugnt.
    Så härliga katter du har och skönt att de trivs på nya stället. Men bara du är med så trivs de säkert.
    Semla, så gott, det är mer än ett år sedan jag åt en senast.
    Omfattande planer? Låter spännande.
    Kram!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *