Sista helgen i april

Så var det då helg igen, en helg jag verkligen inte sett fram mot under veckan. Kroppen värkte rejält efter helgen innan och alla tunga lyft. För att inte tala om utmattningen av stressen. Dagarna emellan hade varit av blandad karaktär och utvilad var det jag var minst.

Fredag

Hade alarmet på 9:00. Minns inte om jag vaknade före eller inte. Det hade blivit sent kvällen innan och jag var trött.

Åkte till jobbet och fick veta att det var många covid-19 nu, både bekräftade och misstänkta. Det var bara att gilla läget och ta tag i jobbet.

Ingen på salen kom ut på rast. Vi skickade ut en av våra undersköterskor en kort stund så hon kunde sleva i sig några skedar kvarg eftersom hon inte mådde bra. Alla klarar inte att vara på benen, under stor stress, åtta timmar i följd utan paus.

När jag rapporterat och min ordinarie arbetstid var slut tog jag min lunchrast, 21:30. Det var det första jag åt sedan förmiddagens kaffe, två rostade med ost och en smoothie. Efter det gjorde jag min journaldokumentation. Sedan var det dags för dusch och hårtvätt. Klockan var mycket när jag äntligen var på väg till bilen.

Det var fullt med skräniga ungdomar på stan som hölls i klungor och gick tätt ihop. Ingen social distansering där inte… En kille på moped började köra i cirkel runt mig. En obehaglig händelse i en stad så tom på vuxet folk. Men jag orkade inte bli rädd och till sist gav han upp och åkte iväg.

När jag var nästan nere vid kyrkan, brukar parkera bakom den, vek sig mina ben och det var nära att jag ramlat ihop i en hög. Men jag lyckades mobilisera mina sista krafter och ta mig till bilen. När jag väl satt ner kändes det bättre och jag åkte hem. Är det verkligen meningen att man ska bli så trött av sitt arbete?

Väl hemma var det kaffe som gällde. Men först ordnade jag mat, vatten och lådrensning åt pojkarna. Sedan satte jag mig och bara fanns till. Så trött!

Lördag

När jag gick upp hade jag sovit mer än 4 timmar, men mindre än 5. Vaknade faktiskt spontant en stund före alarmet.

Började med kaffe och två rostade. Funderade på om jag skulle äta något mer med tanke på att det fanns risk att jag inte skulle få något mer i mig före klockan 15. Men jag var inte sugen på mer att äta så tidigt.

Väl på jobbet var de bara att fånga dagen och hoppas på att inte bli fångad på samma sätt som dagen innan.

Jag erbjöds att gå ut och dricka kaffe. Men jag hade inte tid, skulle mobilisera en patient ihop med sjukgymnast. Jag hade krävt att båda gymnasterna som var i tjänst skulle infinna sig. Annars skulle det inte bli någon mobilisering. Ett krav var också att det skulle vara med då patienten skulle tillbaka till sängen.

Att mobilisera, ta upp från sängen till en specialfåtölj, är en viktig del i IVA-vården. Det är enormt personalkrävande då det inte bara är själva människan att hålla rätt på utan en massa sladdar och slangar också som inte får rubbas ur sitt läge. Vi var 2 sjukgymnaster och 4 övriga personal för detta denna gång. Alltså behövdes 6 personal för att göra förflyttningen. Jag var väldigt nöjd med min dag då en av mina patienter suttit uppe hela 40 minuter. En seger och ett stort steg mot tillfrisknande.

Många ”där ute” som inte jobbar i vården tror att det här är något som vi börjat med nu när coronaviruset kom. Men det här är vanligt intensivvårdsarbete. Det är så här vi jobbar. Det som är nytt är att det är så många patienter som kommer. Vi har hand om fler patienter än vanligt och det ökar stressen och arbetsbördan.

Strax före 12 fick jag möjlighet att gå ut och fika och äta lunch. Det var himmelskt. Både att få möjlighet att gå på toa, både före och efter maten, och att dricka kaffe. Hade pasta och köttfärs i matlådan. Så gott!

När jag slutligen satt och dokumenterade fick jag veta att vi ska föra in läkemedelsförbrukningen i listor. Vi får så många fler, tidskrävande, extra administrativa arbetsuppgifter i och med dessa patienter med covid-19. Klockan var mycket och jag bestämde mig för att fylla i för fredag, lördag och söndag samtidigt. Även om jag inte hinner under ordinarie arbetstid så ska jag inte jobba på måndag och då gör det inte så mycket om jag blir kvar en halvtimme extra. Men jag hoppas jag hinner sitta ner den tiden under arbetsdagen. Eller att någon kollega upptäckt att det inte var gjort och skriva in det.
Jag hoppas att man tänker använda de här uppgifterna till något vettigt, till exempel för att beräkna hur stora beredskapslager som behövs. Inte för att kolla så vi som jobbar inte stjäl med oss något. För är det något jag absolut inte gör så är det att nyttja narkosmedel. Jag är fullt tillräckligt trött ändå.

På väg till och från bilen, som jag parkerar bakom kyrkan eftersom jag som inhyrd inte har tillgång till personalparkeringen, går jag förbi de här väldoftande blommorna. Stannar till och njuter av doften av hyacint.

När jag kom hem på lördagen gick jag in och sa hej till Fia. U hade jag hälsat på utomhus. Vi bestämde att jag skulle komma vid 18-tiden och att vi skulle promenera med Penny.

Jag la mig i sängen och somnade. När alarmet väckte mig ångrade jag lite att jag bestämt att gå ut och gå. Men när vi väl var ute så var det skönt. Penny är en så trevlig hund och det är alltid roligt att prata en stund med Fia.

När vi var tillbaka satte vi oss en stund inne i mitt kök och jag gjorde varsin smoothie åt oss. Vi satt och pratade en stund innan Fia gick in till dem.

Jag var helt utmattade och vid 21-tiden insåg jag att borde äta något. Gjorde i ordning två korvar med bröd och räksallad och tog med upp till sängen. En kopp kaffe till det.

Jag försökte lyssna på ljudbok, men somnade. Vaknade och gjorde en liten koll på de bloggar jag följer. Bar ner porslinet till köket och la mig sedan. Somnade inom ett par minuter.

Söndag

Vaknade vid 8-tiden. En timme innan jag skulle vaknat av alarmet. Det är konstigt att jag kan vakna av mig själv när jag är så trött att kroppen värker. Men så är det tydligen.

Gick ner i köket och drack kaffe. Tog ett av korvbröden och la ost på det. Visste inte om det fanns något mjukbröd i frysen och orkade inte gå och kolla. Mest för att jag var rätt säker på att det inte fanns något.

Katterna fick mjukmat och jag diskade. Hade tänkt spara disken till måndag, bara ställa in det som var torrt i diskstället. Men plötsligt hade jag, helt automatiskt, diskat allt. Gick som på autopilot i ett trötthetstöcken.

Efter ett snabbesök inne hos Fia och U och en kopp kaffe var det dags att åka till jobbet. Jag var trött redan innan jag åkte.

På jobbet var det väl som vanligt. Många covid-19 och fullt upp. Fick lunch vid 17:45 och, faktiskt, också en kafferast senare. Den var av nödvändighet för jag hade svettats så att det bildats kondens innanför på mina glasögon och jag behövde ut och torka av dem. Och andas utan andningsskydd en stund.

Jag var klar att gå till duschen 22:15. Men först drack jag en kopp kaffe. Klockan var på väg mot midnatt när jag kom hem. Men trots den sena timmen slog jag mig ner i soffan på Tornets övervåning med ost, kex, ett glas rött och en ljudbok.  Det var njutnigsfullt att vetta att det äntligen var måndag igen.