En minst lika ovanlig lördag

En ledig lördag är minst lika ovanlig som en ledig fredag. Att min son är på besök hör heller inte till vanligheterna.

Vi sov rätt länge och när vi väl gått upp drack vi kaffe och åt frukost. Jag bakade en banankaka, hade några brunprickiga bananer och det är något jag verkligen inte äter. Mina bananer ska precis skiftat färg från grönt till gult.

Det var en vacker morgon med klarblå himmel, ett väder som varade hela dagen. Vi tog bilen in till stan och åkte till Plantagen. Jag ville ha blommor och jord.

När vi kom tillbaka var det nästan dags för den middag som Fia bjudit in till. Vi kunde sitta ute och det var nog tur för vi var många.

Hasselbackspotatis, kyckling, renkött, ugnsgrönsaker, sallad och ett gott rödvin. Vad kan man mer begära… Till kaffet åt vi kakan jag gjort på förmiddagen.

Sedan var det dags för det stora projektet. Jag ville byta soffan jag hade i köket mot ett av deras pianon. Det var väl i och för sig inget problem. De har fyra pianon och ingen av den spelar. Om det nu inte varit för den lilla detaljen att pianon är tunga.

Vi började förbereda för flytten. Soffan skulle ut först och sedan skulle pianot ut från stället där det stod.
Vi började med att flytta soffan. Det var inte alls så avancerat. Inte förrän den skulle in där pianot stått. Men min son är ju stark och vi hjälptes åt. Men visst, det var lite trickigt att få in den genom dörren.

Tillbaka till själva pianoflytten. C skulle ha några kompisar på besök och de kom precis lagom. Vi sa till dem att de kommit alldeles lagom för att vara med och flytta pianot. De trodde vi skojade, men icke då. De blev snabbt engagerade i flytten och det gick hur geschwint som helst. Det är ett ganska litet piano, ungefär i storlek med det jag har hemma.

Ett riktigt fint piano är det, ett Nylund & son. Hemma har jag ett polskt piano, ett Legnica. Men hemma hos min bror står det Malmsjöpiano som jag fick i födelsedagspresent då jag fyllde 10 år. Jag har aldrig velat ta det med mig då jag flyttat. Har alltid tyckt det var för fint för att flytta omkring med mig. Men numera är pianon inte värda något. Man får dem i stort sett gratis om man flyttar dem. Men jag är glad att jag får låna ett nu när jag bor här.

Förutom pianoprojektet har jag planterat blommorna jag köpte i krukor och vattnat dem.

F blev inbjuden till C och hans kompisar och medan han var borta satt jag någon timme vid pianot och sedan gick jag upp på övervåningen i Tornet och tittade på När mörkret kallar på svtplay.

Nu sitter vi uppe i Tornet och F spelar gitarr, Kingston ligger i soffan hos mig men Orvar är nere i köket. Han är lite asocial av sig.

Det här inlägget postades i Livet, Mammason, Mitt nya (arbets-)liv, Växjö. Bokmärk permalänken.

3 svar på En minst lika ovanlig lördag

  1. Znogge skriver:

    Vilket projekt! Jag vet hur tunga pianon är och här får man betala för att bli av med ett sådant. Men spelar man så är ett instrument av stor glädje. Numera nöjer vi oss med ett keyboard och några gitarrer. Nej, jag spelar inte men resten av familjen är väldigt musikalisk.

    Kram och god söndag!

  2. Ingrid skriver:

    Så roligt med ett piano! Jag har ju alltid vurmat för att få lära mig spela det, men så blev det aldrig. Hos min kusin Göran fanns det ett och där satt jag och klinkade och tog ut låtar ur ”Nu ska vi sjunga”. Jag tyckte själv att jag var riktigt duktig, men mamma och pappa gick inte att övertala. Det blev inget piano!
    Hoppas att ni har haft en riktigt skön söndag!
    Kram, Ingrid

  3. skogsnuvan skriver:

    Så roligt med musik i ett hem. Jag har både en son och en bror som är så duktiga att spela men dom är ju inte här och varken Kinabror eller jag kan spela något. Jag kan i alla fall dansa och sjunga lite grann och spela på mina två trolltrummor.
    Jag försökte skrika vårskriket i lördags men lyckades dåligt för nu snöar och haglar det för fullt.

Lämna ett svar till skogsnuvan Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *