Sommar i presens och imperfekt – Bloggutmaning i juni 1, 2 & 3

Orsakullan, Madeleine, har en bloggutmaning i juni med en fråga att besvara varje dag.

 

Första juni dag, hur beskriver du bäst juni som månad?

För mig är juni en sommarmånad. Alldeles oavsett väder. Det blommar och är grönt.

 

Hur långt har sommaren kommit hos dig?

Långt. Det är varmt, mycket varmt. Både i Växjö och Stockholm. Jag är i min stuga och solen lyser från klarblå himmel.

 

Berätta om ett sommarminne från din barndom eller ungdom.

Det jag minns allra mest är den frihet vi hade som barn. Efter frukost gick man ut och kom hem till middagen. De vuxna som bodde runt omkring hade ett, eller i alla fall ett halvt, öga på allas barn och det var aldrig farligt ute. Idag är kontrollen maximal och många föräldrar lägger till och med in spårsändare i barnens mobiler. Jag tvivlar på att det är bra för utvecklingen. Man behöver ha hemligheter, som inte pappa och mamma vet allt om, för att bli en sund vuxen.

Det här inlägget postades i Bloggutmaning i juni 2020, Livet. Bokmärk permalänken.

5 svar på Sommar i presens och imperfekt – Bloggutmaning i juni 1, 2 & 3

  1. Geddfish skriver:

    Vad roligt att läsa dina svar på frågorna!
    Jag har ungefär samma minnen om somrarna. Tror att vi hade det väldigt gott och naturligt. Svårt att veta vad våra barn tycker om dagens sommarlov, men de är ju födda in i ett annat decennium.

    Visst har vi härliga sommardagar nu!
    Kram

    • Kraka skriver:

      Ja, det är ju vana vid ett anat liv ä vi var. Men jag tror vi hade det lättare på många sätt.
      Kram

  2. Znogge skriver:

    Precis så minns jag också att det var när man var ledig på sommaren. Man var ute hela dagarna och det var helt enkelt underbart!

    Kram

    • Kraka skriver:

      Ja, det var ett bra liv. Massor av frisk luft och motion. För vi cyklade flera mil om man räknar ihop hur vi rörde oss på en dag.

      Kram

  3. Ingrid skriver:

    Mina sommarminnen stämmer nog ganska bra överens med dina.
    Däremot håller våra barn nog inte med. För dem innebar somrarna inte bara lek och bus, utan även mycket arbete. De fick hjälpa till med både det ena och det andra från det de var små. Liiite dåligt samvetet kan jag känna i dag, men jag tror inte att de tog någon större skada av det. Fast i dag, när de kommit upp i 50-60 årsåldern, skyller de sina dåliga ryggar på betgallring, hökörning och stenplockning.
    Kram, Ingrid

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *