Gick upp vid 5-tiden och åt frukost. Gick till duschhuset och duschade. Ville verkligen inte åka utan att vara ren. Packade och vid 7:30 åkte vi.
Det tog tid att komma ut till E4:an. Hade nästan glömt hur hopplöst det är i morgonrusningen. Men när vi väl var ute på stora vägen så rullade det på. Men det tog tid att komma ner till Stojby, nästan 6½ timme.
Jag tog första rasten i Sillekrog. Köpte en baguette med köttbullar och åt den i bilen. Hade eget kaffe med mig. Sedan stannade jag i Stavsjö. Var hur trött som helst och behövde vila lite. När jag slumrat en stund tankade jag.
Stannade och slumrade ytterligare en stund. Minns inte exakt var, men jag var hur trött som helst. Jag är duktig på att ta pauser när jag kör. Det är rätt jobbigt att köra nästan 50 mil ensam.
När vi kom fram hittade jag inte någon av kärrorna. Bar kattburar och annat i omgångar. Stackars Kingston hade kissat på sig och jag var tvungen att spola av honom. Han var rätt missnöjd med det. Men jag kände mig nöjd, trots extra besvär, för han hade inte kissat på lådan någon gång. Säkert hade han kissat ute, men det har jag av förklarliga skäl inte koll på. Var faktiskt lite orolig för honom.
Jag packade upp och skurade hans bur. La upp mjukmat för att blidka pojkarna. Resan hade blivit väldigt lång tidsmässigt.
Blev inbjuden till Fia och U på kaffe. Ute i solen. Kaffe och bulle. Gott. Men jag var trött. Gick hem och la mig i sängen och såg klart senaste avsnittet av Ett fall för Vera. Sedan tittade jag på ett avsnitt Kommissarie Lewis. Värmde en pizza från frysen och drack ett glas rött.
Imorgon är det fredag igen och helgen börjar. Vill inte! Vill inte! Vill inte!
Visst är det en bra bit att köra själv så jag förstår att du är trött. Dessutom så förstår jag att du inte vill ta dig an helgen. Jag hoppas att din arbetshelg blir så bra som det går och att den går snabbt!
Kram
Tack Znogge!
Ja, det är lite väl långt att köra ensam. Kör visserligen ofta långa sträckor men då brukar jag besöka någon plats ”på vägen” kanske hälsa på någon och sånt. Nu undviker jag att ens stanna.
Önskar dig en bra helg!
Kram
Hoppas att helgen går bra och att du orkar ta dig igenom den.
Varm kram!
/Ingrid
Tack Ingrid!
Just nu känns det i det närmaste oöverstigligt. Men jag vet ju att ”autopiloten” kommer igång när jag står där med patienterna. Men jag har aldrig gråtit så mycket över mitt arbete under alla år som nu. Så säger många av mina närmare kollegor också. Jag har ju ständig kontakt med Huddingefolket på IVA där.
Att se folk trängas i köpcentrum, kramas och idka närkotakt känns som ett hån mot oss som kämpar för att rädda liv.
Önskar dig en fin fredag! Här har vi hällande regn. Behövs nog. I vart fall slipper jag vattna mina blommor och tomatplantor…
Kram
Det är ju jättelångt!
Jag kommer ihåg de två gånger jag kört ensam från Lidköping till norra Öland. Tror det blev 46 mil, usch så tröttsamt, men det är 10 år sen.
Lycka till med jobbet, ni är såå mycket värda!
Jag har retat mig otroligt på de som missköter föreskrifterna, men jag kan inget göra och mår dåligt av att bli upprörd. Det borde varit strängare.
Kram!
Att du orkar. Jag skulle aldrig orka köra så långt helt själv men så är jag ju också en väldigt orolig och feg förare och sitter så spänd och nervös och tror att alla ska köra på mig.