42, 41, 40

Helg igen. Usch!

Fredag 42

Vaknade en bra stund innan alarmet skulle väcka mig. Kände mig enormt stressad och undrade hur jag skulle hinna bli klar innan det var dags att åka. En helt irrationell tanke eftersom jag hade beräknat tiden för att hinna och dessutom har en del erfarenhet av vad som behöver göras på fredagsförmiddagarna.

Drack kaffe och gick ut och hämtade in mat från frysen som jag sedan kompletterade med att koka ris och pasta och att steka ägg. Den här helgen blir det ugnsstekt falukorv med ris och broccoli, pyttipanna med stekt ägg och falukorv med pasta.

Regnet öste ner och katterna, som ville gå ut, fick stanna inomhus. Jag packade min väska och satte mig med ännu en kopp kaffe. Sen var de dags att åka.

När jag parkerade upptäckte jag att jag glömt min handväska hemma. Som tur var är det gratis att parkera på grund av pandemin. Minns inte hur länge, men i alla fall till mitten av juni. Däremot var det ett probem att jag inte hade körkortet med mig. Ingen annan legitimation heller eftersom jag inte har något tjänstekort av det slaget.

Som vanligt var jag placerad på covid-salen. Fick se något mycket märkligt, något jag inte trodde att den mänskliga kroppen ens kunde utveckla. Tyvärr kan jag inte berätta om det eftersom det var något mycket ovanligt och skulle kunna göra den patienten identifierbar. Covidpatienter kan verkligen få mycket märkliga symptom. Så otäckt!

Utöver min matrast var jag tvungen att gå ut två gånger akut. Första gången hade mina glasögon immat igen helt. Andra gången fick jag något slags astmatisk hosta av att det var för torr luft inne i andningsskyddet och det ledde i sin tur till att det bildades kondens innanför glasögonen. Å andra sidan var jag aldrig ute på någon kafferast. Hanns liksom inte med. De där akuta utegångerna var bara några minuter långa, lagom för att torka glasögonen och sprita av visiret. Andningsskydden, som håller i 8 timmar, får inte användas igen. Tar man av dem ska de kasseras. Annars kan man inte vara säker på att de är funktionsdugliga. Men räknar man så gjorde jag av med 3 skydd istället för 2 så det var väl inte så farligt. Just nu har vi inte akut brist i alla fall. Men det beror i sin tur på att så många använder skyddsmask 90 och en annan flergångsmask som jag inte vet vad den heter. Men jag kan tyvärr inte använda dessa eftersom mina glasögon inte får plats under.

Jag kunde gå exakt 21:30 och sedan duscha. Pratade med F i telefon på vägen till parkeringen och åkte sedan hem.

Hemma gav jag pojkarna mjukmat och drack lite kaffe. Hällde sedan upp ett glas fredagsvin. Behövde verkligen en stund av nedvarvning och reflexion. De är så sjuka de här patienterna. Vi har mist en av dem medan jag var borta (står i media så det är inget sekretessbrott), en av dem jag inte trott skulle gå bort. Det är en lömsk och farlig sjukdom!

Lördag 41

Strax efter midnatt och jag gick in på toa för att borsta tänderna innan jag la mig. Kunde konstatera att jag fortfarande hade djupa märken efter andningsskyddet, var randig i ansiktet. Det hade gått drygt 2½ timme sedan jag tog av det.

När jag klev upp lite före halv sex var det bråttom. Hann få i mig en kopp kaffe och några salta kex. Tog med en knäckemacka att äta på kafferasten. Om det skulle bli en sådan.

Var jättetrött när jag klev in på avdelningen, kändes som att jag inte hunnit sova alls. Men hur som helst gick det bra och förmiddagen gick ganska snabbt.
Blev tillfrågad om jag ville stanna och jobba dubbelpass. Det ville jag inte. Var bortbjuden på middag. Möjligen kunde jag övervägt det om det varit en vanlig lördag och jag inte haft planer. Men nu var det ju inte så.

När det var dags att gå var det rena kaoset. Det var så skönt att kunna säga ”jag tvår mina händer för det har Tegnell sagt att man ska göra” och sedan gå. Visserligen en halvtimme försenad men i alla fall kunna gå. Det är så skönt att man inte har någon beordringsrätt över mig.

På vägen hem stannade jag till i Norremark och köpte en tårta. Sedan åkte jag hem och sov. Hann vila en stund i alla fall.

Klockan 19 var jag inbjuden till Fia och U på middag med anledning av nationaldagen. Innan vi skulle äta hann jag gosa lite med kattungarna.

U hade dukat så fint. Det var bara vi tre.

Det bjöds på kött med någon speciell kryddning som man kan köpa i Rom vid olika evenemang. Då på papperstallrik, nu på bästa ärvda porslinet.

Det var vansinnigt gott och jag åt två portioner. Behövde verkligen lite social samvaro i detta pestens tidevarv.

Efter maten var det kaffe och tårta. Fia hade bakat en med mandelbotten, rabarber och choklad och så hade vi den jag köpt. En prinsesstårta med lite annorlunda dekoration med anledning av dagen.

Vid fikat var vi lite fler människor. Men sedan blev det bara Fia och jag kvar och vi satt länge och pratade. Klockan var midnatt då jag gick hem till Tornet.

Söndag 40

Vaknade strax efter 8. Gick upp och drack kaffe i köket. Sedan skrev jag veckans Fem en fredag. Gjorde mer kaffe och gjorde lite ditten och datten.

Fönstermannen ringde och sa att han skickat offerten. Lovade titta på den och svara imorgon. Men det hade inte kommit något mail. Misstänkte direkt att han gjort som så många människor gör. Stavat mitt namn fel trots att jag till och med givit honom det skriftligt. Ringde upp honom och mycket riktigt så hade han skickat mailet till fel adress. I mailadresser finns inte utrymme för att stava fel och ändra på namns stavning efter eget gottfinnande. Med ett nytt försök så kom i alla fall offerten och jag hade kunnat svara direkt jag läst igenom den. Men jag bestämde mig för att vänta lite trots allt.

Hann säga hej till Fia och U, de var ute i trädgården. Pratade med F i telefon på väg in till Växjö.

På vägen mellan parkeringen och sjukhuset träffade jag på en turfare som hade den goda smaken att stanna och prata en stund. Sedan hastade jag iväg till jobbet.

Slitsamt på covid-salen. Mer än 7000 steg gick jag inomhus, mest inne på salen under arbetspasset. Som skulle sluta 21:30 men i själva verket slutade 22:15. Ändå var det flera saker jag skulle gjort men aldrig hunnit och som jag fick lämna över till nattkollegan. Man blir liksom aldrig klar. Det händer ständigt nya saker som måste hanteras.

Egentligen hade jag tänkt stanna till vid Stora Coop i Norremark, men när jag passerade där orkade jag inte stanna. Det var inget viktigt jag tänkt köpa. Istället fick det bli lite kex och ost när jag kom hem. Efter att pojkarna fått mat förstås. De har alltid första tjing på att få något att äta.

Helgen är slut. Nu har jag 39 arbetspass kvar. Fyra dagar innan det är dags för jobbet igen. Dagar att fylla både med vila och saker som måste göras. Vet ju att de är slut på nolltid och att det är fredag så snart att det känns som imorgon.

Kvällen, klockan är redan 23:28, ska fyllas med vin (bara ett glas), ljudbok och sömn. Jag är såååååå trött!

Det här inlägget postades i Livet, Mitt nya (arbets-)liv, Växjö. Bokmärk permalänken.

4 svar på 42, 41, 40

  1. Frudin skriver:

    Läst ♥️
    Kommer du tillbaka till oss efter 39 till? Hoppas.

    • Kraka skriver:

      Då ska jag vila. Men det är inte helt otroligt att jag kommer tillbaka efter nyår. Vi får se…

  2. znogge skriver:

    Jag blir nästan trött bara av att läsa hur intensiva dina arbetshelger är. Hoppas du unnar dig en ledighet när resterande 39 pass är avklarade.

    Kram och njut nu av några lediga dagar!

  3. Ingrid skriver:

    Det måste kännas drygt att det ännu är hela 39 arbetspass kvar! Hoppas att du orkar och inte går in i den berömda väggen innan de är slut. Sen måtte du väl kunna ta en ordentlig semester.
    Kram, Ingrid

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *