I stare into the abyss of everydayness and the abyss stares back at me

Rubriken är en travestering av ett av filosofen Nietzsches mycket berömda uttryck. Exakt vad han menade med det har diskuterats. Just i det här sammanhanget menar i alla fall jag att jag stirrat på min vardag tills den fångat mig. För det är väldigt mycket vardag, så mycket att det känns som en evig upprepning. Pandemin och den sociala distanseringen gör att mitt liv får väldigt lite input och stimulans. Allt som händer är i stort sett samma som förra veckan och veckan dessförinnan och veckan före den.

Har förstått att några blivit oroliga för mig och en och annan har hört av sig. Ett särskilt tack till Ingrid som skickade ett sms idag.

Men nu till vardagens abyss.

Helgen, fredag, lördag, söndag, arbetade jag. Två pass i covidsalen och ett på vanliga IVA. Att jag fick komma ut det sista passet berodde på att en av kollegorna jobbade dubbelpass, 7-21:30, och ville stanna kvar med samma patient. Att byta är oftast mer besvärligt än att ha samma som man redan är igång med. Man kan då planera hela sin arbetsdag.

När jag kom på söndagen och fick rapport skulle kollegan som rapporterade gå hem och sova och sedan komma tillbaka för att jobba natt. Jag tänkte då i min enfald att jag skulle kunna rapportera snabbt och sedan verkligen kunna gå hem 21:30 när min arbetstid var slut. Så blev det inte. Jag gick 22:15. Under de 8 timmar som gått sedan hon gått hem hade det hunnit hända hur mycket som helst som behövde rapporteras.

Hemma hade jag det helt okej. På lördagen slutade jag klockan 15:00 och kom faktiskt iväg då. Åkte hem och hade myseftermiddag och kväll med katterna.

Jag värmde en fryspizza och lyssnade på ljudbok. En helt okej kväll. Trots allt som hänt i livet och som inte känns bra. Jag hade en liten instagramkonversation med en veterinär jag känner och vars pappa jag jobbat ihop med. Jag frågade hur han mår och om han jobbar fortfarande. Fick då veta att han mår bra men slutat jobba för 2 år sedan. Han är 82 år. Själv planerar jag primärt 5 år till, kanske 10 år. Men det är långt under vad många jag känner jobbar. En av mina vänner, som fyller 89 i höst, jobbar fortfarande. Men inte i vården.

På söndagen bestämde jag mig för att stanna till vid Stora Coop och köpa bröd, skinka, tomater och ost och göra varma mackor när jag kom hem. Behöver varva ner en bra stund när jag jobbat kvällspass.

På måndagen tog jag itu med ännu en av dessa vardagsgöromål som livet är fyllt av. Jag tvättade. Två maskiner. Eftersom det regnade hängde jag tvätten inomhus.

Kattungarna börjar bli stora nu, men de behöver fortfarande få gos med sin mamma.


Den här katten heter Fyran och ska flytta till Eskilstuna snart. Det är en vän till min son som ska ha den. Han har två katter, Knotan och Sessan. Han hade en katt som hette Tvåan, men den råkade ut för något. Så det här är katt nummer fyra, därav namnet.

På måndagseftermiddagen åkte Fia och jag in till stan. Hon skulle köpa en födelsedagspresent till en vän och jag skulle hämta ut medicin till Kingston. Han ska äta B-vitaminer. Men jag tror inte ett dugg på att det fungerar. Han har dåligt upptag i tarmen och har tidigare fått sprutor. Men han ska äta i 6 veckor och ta prov igen. Ska beställa en tid på Ultuna, har större förtroende för dem. För det är precis som på människor med dåligt upptag i tarmen att man måste ge sprutor. Men vi provar så här. Kingston är duktig på att ta medicin och tabletterna är billiga jämfört med sprutorna.

När vi ändå var på stan passade vi på att fika. Jag åt en bagel och drack en cappuccino.

I övrigt har jag vilat och i stort sett sträcklyssnat på ljudböcker. Lyssnade också på sommarprogrammet med Ola Wong. Han hade en del intressanta tankar, jag har ju varit i Kina ett par gånger, men jag förstod direkt att Ingrid skulle stänga av. När jag läste att det var precis vad hon gjort blev jag full i skratt.

Idag är det onsdag, mitt i veckan, och vädret växlar mellan regn och solsken. Det är redan kväll och den förväntas bli en repris på de flesta lediga kvällar i Tornet. Lite mat, lite vin och ljudbok eller film.

 

*Abyss betyder avgrund, eller möjligen helvetet, eller annat ont. Nu är det inte så att jag ser vardagen som ond, bara enahanda. 😉

Det här inlägget postades i Livet, Mitt nya (arbets-)liv, Växjö. Bokmärk permalänken.

9 svar på I stare into the abyss of everydayness and the abyss stares back at me

  1. Znogge skriver:

    När tiderna är som de är blir självklart vardagen mer enahanda. Jag misstänker att det blir det samma när jag börjar jobba igen. Full rulle under veckorna och sedan ligga lågt under helgen. Hoppas verkligen att pandemin ska försvinna för nu är det i alla fall lätt att vara utomhus…

    Kram och ha det gott!

    • Kraka skriver:

      Ja, jag hoppas verkligen att det lugnar sig med pandemin och att det blir ett vaccin. Men troligen dröjer det länge efter det innan livet blir som innan. Om någonsin.
      Jag har byggt hela mitt liv runt aktiviteter som föreningsliv, kultur, föreläsningar och liknande. Nu är det stiltje helt.

      Kram

      • Znogge skriver:

        Visst är det stiltje. Jag är därför väldigt tacksam för att våra hundkurser och aktivitetspromenader kan fortsätta utomhus. Vi får hoppas på bättre tider eller ännu bättre ett bra och effektivt vaccin. Ju snabbare desto bättre men självklart ett säkert vaccin, i den mån det går.

        Hoppas dina helgpass blir drägliga.

        Kram

  2. Åh så skönt att allt är bra med dig. Jag har undrar vart du befunnit dig. Så mysigt med katterna både ungar och äldre 😊.

    • Kraka skriver:

      Jodå, det är bra med mig. Känner mig bara lite som i husarrest. Kretsen av människor runt mig är väldigt liten.

      Ja, det är mysigt med alla katterna.

  3. Ingrid skriver:

    Tack för översättningen av abyss, ett ord jag inte har sett förut. Nu slapp jag googla! Jaså, du förstod att jag inte skulle ha tålamod med Ola Wonga och visst hade du rätt. Förutom upplägget av programmet var det någonting med rösten också. 😉
    Du tar verkligen väl hand om dina katter. Hoppas att Kingston piggnar till nu när han får B-vitaminer. Jag tyckte alltid att det var besvärligt att få i våra katter medicin (läs avmaskningsmedel). Till och med den snälle Grållen konstrade. Jag fick krossa tabletterna och göra en smet av dem, som jag smorde på frambenen och tassarna. Ingen katt vill ha smutsiga tassar….
    Ha en skön torsdag!
    Kram, Ingrid

    • Kraka skriver:

      Ja, jag kan ju hålla med om att han inte var alltför rolig att lyssna på.
      Kingston är väldigt tålmodig och snäll. Bara att öppna munnen och lägga piller längst bak på tungan.

      Ha en fin torsdagskväll!
      Kram

  4. Karl Liljeqvist skriver:

    Jag lyssnade på hela Ola Wongs inlägg och blev smått chockad att SR släppt fram detta som absolut INTE ryms i den påbjudna åsiktskorridoren.

    • Kraka skriver:

      Det är lite av charmen med Sommar att de som håller i programmet verkar få säga precis vad de vill.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *