Får, det är snälla djur

Många familjer, ja kanske alla familjer till och med, har sitt eget språk, sina egna uttryck, som ofta är svåra för utomstående att förstå. I min familj, den jag växte upp i, sa vi alltid ”Får, det är snälla djur” när någon kommit på oss med att göra något otillåtet, något man inte får göra.

Jag har gjort något otillåtet, något man inte får. Dock var det genomtänkt och jag gjorde en riskanalys. Jag har hälsat på L. L bor ute på landet och rör sig inte mer bland folk än vad jag gör. Hon är en av mina nära vänner.

I onsdags åkte jag upp till henne, det är väl cirka åtta mil från Stojby skulle jag tro. Vet inte helt säkert. Jag skulle stanna över natten och hade packat en kasse med det nödvändigaste samt lite ”bubbel” och några av mina nybakade saffransbullar.

När jag kom fram stod L på förstubron och väntade på mig. Jag välkomnades också av ett antal höns och en vacker tupp. Kuckeliku sa tuppen, som uppenbarligen hade en klocka som gick fel för det var redan eftermiddag och långt efter morgonens sjuslag.

L bor i en liten stuga ute på riktiga landet, som hon hyr av sin dotter och måg som är bönder. De har en massa olika djur.

Jag skulle sova på nedre våningen framför kakelugnen. Så mysigt! Varmt och skönt var det också för en frusen stackare.

Vi började med att äta lunch, en sallad med diverse godsaker. Bland annat avokado. Efter lite kaffe gav vi oss iväg. Vi började med att åka till en Coop för att köpa gravljus. Sedan till Byarums kyrkogård där L:s mamma ligger begravd. Hon dog i covid-19 i somras.
Sedan åkte vi till Skillingaryd och tände ljus på gemensamma vänners gravar.

När vi var klara med gravarna åkte vi till en trevlig affär, jag minns inte vad den heter, där man hade en massa trevliga saker. Jag köpte jordgubbsketchup och något liknande gjort av ogräs. Lokalt tillverkade i Byarum.

När vi var tillbaka hemma öppnade vi flaskan med ”bubbel” och satte oss och pratade. Vi hade många ämnen, relaterade till livet, att prata om.

När vi började bli hungriga fixade L hemgjord pizza som vi åt. Den var jättegod.

Vi tog en promenad på gården för att få lite luft. Kollade lite på djuren.

En av hästarna. Tyvärr har jag glömt namnet.

Små, eller ganska stora, kycklingar.

Getter.

Kalvar.

När vi kom in igen slöade vi lite i soffan, men sedan kände vi båda att det var sovdag. Trots att klockan inte var så mycket.

På torsdagsmorgonen vaknade jag ganska tidigt och hann plugga en stund innan L vaknade. Vi åt frukost och när regnet höll upp tog vi en promenad runt en del av sjön.

Det var skönt att komma ute en stund och det kom bara några stänk på oss. Vi fick till och med se att solen fortfarande existerar. Det är ju annars något man gått och funderat på om den möjligen lämnat oss helt.

Vi drack kaffe när vi kom in och med tiden blev det åter dags för mat. Pasta med vegetarisk sås.

Vi ägnade sedan eftermiddagen åt att lyssna på gamla låtar och snöade in på Ola Magnell på slutet. Jag kände att jag behövde åka hemåt, men kom inte iväg förrän någon gång mellan halv sju och sju. När jag var ute på stora vägen, väg 30, var klockan 19:03.

Väg 30 är en helt okej väg. Men jag såg några djur vid vägkanten och det är alltid lurigt. Men jag kom helskinnad hem och möttes av mina pojkar som ville ha mjukmat. Torrfoder hade de kvar av.

Efter att ha servat pojkarna satte jag mig i köket och drack ett glas rött och, hör och häpna, åt lite. Jag borde väl annars kunna anse mig ätit klart för hela veckan.

Det var kallt i köket när jag kom hem, elementet hade lagt av. Jag fick igång det, men det låter som ett tröskverk så jag måste stänga det innan jag ska sova. Det för ett sjuherransliv. Elelement har ju tyvärr ofta en kort livstid. Ska fråga imorgon om de finns ett annat. Annars får jag köpa mig ett eget. Går alltid åt hemma och i stugan. De är inte jättedyra, någon 5-hundring eller så.

Pojkarna satt tillsammans och spanade ut genom fönstret då jag kom upp på mellanvåningen. De vände sig så trevligt om då jag ropade på dem. En ganska nice bild om jag får säga det själv. 🙂