Inomhus hela dagen

Tror jag gick upp vid halv niotiden. Kaffe och ett par ostmackor på julbröd. Jag älska verkligen det där julknäcket som bara finns vid jultiden. Brukar dock köpa på mig ett lager sedan då det reas ut när helgerna är över.

Så kan det gå när man fastnar i en text i mobilen. Lyckades, av misstag, bränna även morgondagen på adventsljus. Men det gör inte så mycket. Jag har haft datumljus ända sedan jag var barn och den december då F och jag åkte till Aruba 2 veckor hade jag ljus och ljusstake med mig.

Texten jag läste gjorde mig både glad och ledsen. Bara ordet eskaleringsplan ger mig ångest. Den skulle kunna innehålla i stort sett vad som helst. Man kan inte tvinga folk att följa restriktioner, vår smittskyddslag gäller bara om man är konstaterat smittad. Men man kan tvinga legitimerade sjuksköterskor till i stort sett vad som helst. Har man en tjänst så är det bara att beordra. Precis så enkelt är det.
Har man inte en tjänst, men finns i Socialstyrelsens register (det är där alla bemanningsföretag hämtar adresser och sedan lusar ner mailbox och brevlåda med jobberbjudanden) så kan man beordras in att jobba under speciella omständigheter.  Men där är vi väl inte än? Hoppas jag. Möjligheten nämndes i något jag hörde på nätet. Men man kan man ju undra vad man ska ha folk till i en krissituation som inte jobbat på 10, 20 eller 30 år. IVA är högteknologiskt och det räcker med att vara borta ett år för att man ska känna sig helt utanför. Det är därför jag är så noga med att ta uppdrag kontinuerligt. Jag vill inte tappa min kompetens. Frågar Huddinge snällt kan jag tänka mig att gå in på vanliga IVA och vårda vanliga IVA-patienter. Men bara några få pass eftersom jag redan är ganska uppbokad och pluggar 75%.
Men man kan inte tvinga in ålderspensionärer att tjänstgöra (eller jo, vi har ju totalförsvarsplikt tills vi fyllt 70 år men jag tror att det behövs ett riksdagsbeslut för att aktivera totalförsvaret i sammanhanget).
Jag tror inte jag behöver förklara vilken del i det här som gör mig ledsen och ångestfylld och vilken del som gör mig glad. Det faller sig lite av sig själv. Men situationen ger mig ångest. För det är värre än i våras oavsett vad man försöker inbilla oss. Däremot är vi duktigare på att vårda de här patienterna nu, vi har lärt oss massor.

Inget är som fett och socker mot ångest, oro och livets realiteter. Vi är gjorda för att överleva av fett och socker. Det är precis det bröstmjölk innehåller. Men jag  bytte ut bröstmjölken mot chokladpudding och vispgrädde till kaffet. Det är betydligt godare. Man måste nog vara bäbis för att tycka bröstmjölk är gott…

Unnade mig en lugn förmiddag och tittade på Halv åtta hos mig. Hade missat gårdagens program. Märkligt nog har jag fallit för programmet Kärleken flyttar in. Normalt avskyr jag de där meningslösa dejtingprogrammen som går ut på vissa ska ratas. Nu har man till och med börjat prata om att de som slås ut för så djupa själsskador att det behövs terapi. Men Kärleken flyttar in har ett helt annat upplägg. Inte något tävlingsmoment där människor ska ratas för att de är fula och misslyckade. I den som väljers ögon alltså. För skönhet och hur lyckad man är ligger i betraktarens ögon. Så är det. Vet väl alla?

Sedan stod valet mellan om jag skulle duscha och klä mig eller plugga. Är man ”bara” hemma känns det där med att klä sig inte så nödvändigt.

Det blev plugga. Under tiden fick jag en förfrågan om att jobba åt något företag jag inte har anställning hos. Jag var på mitt snälla humör och svarade och avböjde vänligt. Fick ett tack tillbaka för att jag svarat. Om jag ångrade ig var det bara att höra av sig.

Lite eftermiddagsfika och vad passar bättre så här i jultider än en semla. 🙂

På spåret med Orvar. Kingston låg på min skrivbordsstol. Annars skulle man kunna tro att den svarta morgonrocken är han. I alla fall om man tittar lite slarvigt.

Bestämde mig sedan för att ta lite fredagsledigt från studierna och fortsätta med playTV.