Så var det dags att resa hem igen för några dagar, en dryg vecka ungefär. Alarmet väckte mig 6:30 och efter lite blogg- och nyhetsläsning gick jag upp vid 7-tiden.
Det är mörkt på morgnarna, men så småningom ljusnade det. Jag gick ner i köket och gjorde kaffe. Pojkarna fick mat så de skulle klara sig under resan. De visste ännu inte att de skulle ut och åka.
Jag bäddade rent i sängen, har kommit på att det är så skönt att ha det färdigt när jag kommer tillbaka.
Packade och fixade. Bar ut sopor och fyllde på mat åt fåglarna i Restaurang Svarta katten och hans vän. Hann fylla på lite till precis innan vi åkte också.
Gjorde lite förstärkt frukost med varma mackor. Det är långt att köra och jag vill inte stanna alltför länge och äta på vägen.
Bar ut packningen till bilen och satte Kingston i buren. Bar ut honom också eftersom Orvar gömt sig under sängen och jag inte kom åt honom.
När jag kom tillbaka för att fånga in honom var han inte kvar. Stängde sovrumsdörren och letade rätt på honom. Sedan började jakten upp och ner för trapporna. Men till sist gav han upp och satte sig mitt i trappen och lät sig fångas in.
Resan gick bra. Stannade och köpte en korv med bröd i Norsholm och lite fikabröd i Järna. Klockan var mycket då jag närmade mig Stockholm. Vi kom inte iväg så tidigt.
Åkte in på parkeringen vid Stora Coop i Västberga.
Jag har aldrig sett den parkeringen så full av bilar. Det fanns i stort sett ingenstans att stå. Såg också genom dörren vid ingången att det var extremt mycket folk. Hej och hå, så var det med den covidrestriktionen. Folk dräller runt i affärerna som tokiga.
Vad gjorde nu jag där? Jo, jag behövde vänta någonstans i cirka 10 minuter för att slippa betala trängselskatt. Det blir stora summor när man räknar ihop. När jag åker hem från jobbet blir det högsta avgiften och räknar man ihop så kommer man snabbt upp i åtskilliga hundralappar.
När jag kom hem bar jag in katter och packning. Parkerade min bil i garaget och ringde min son. Vi bestämde att ses men jag skulle först montera ihop och starta upp dricksfontänen som stått på tork efter diskningen från förra gången vi var hemma och också servera lite mat. Pojkarna var både törstiga och hungriga.
Vi gick till fots ner till MacD. Det var i stort sett ingen där, någon enstaka person. F ville äta men jag nöjde mig med kaffe och en glass.
Sedan sa F att han behövde åka och köpa matvaror. Då ville jag följa med och köpa frukost till imorgon. Köpte 4 saker, fick avstämning men hon som skulle kolla bara tittade på mig och stängde av den där funktionen med sin kod. Jag hade inte ens 5 varor för minikoll som de gör ibland. Jag höll alla saker i handen så hon såg precis vad jag hade. Inget behov att kontrollera mig precis.
När jag kom hem tog jag ett skumbad och har sedan pluggat i 1½ timme lite drygt. Nu är klockan över 01, 01:01 faktiskt, och det är sovdags. Om jag nu inte ska kosta på mig en kopp kaffe till först.
Usch soå trist med att folk inte fattar allvaret i coronan. Visst vet man att man ska dö men inte i den vidriga sjukdomen i alla fall. Här sitter vi i skogen och träffar bara dom andra som sitter i skogen. Vi ska väl iväg och handla före jul men här är det inte alls någon folksamling. Alla ser upp och vi åker när det är lite folk. Det har börjat bli mer här nu och lasarettet är fullt och hur det ska bli när stokholmarna kommer till fjällen och trängs lika mycket där vet jag inte men det är illa för dom som jobbar på sjukhuset.
Jag förstår inte att folk vågar. Den här andra vågen verkar dessutom smitta så mycket lättare och troligen med luftburen smitta.
Jag behöver göra några inköp, men vi har planerat att försöka göra dem i helgen klockan 10, precis då man öppnar. Förhoppningsvis är det inte så mycket folk då.
Vilken lång och intensiv dag men skönt att hemresan gick bra. Lite tufft att behöva jaga katterna varje gång de ska in i buren. Våra hundar kommer glatt skuttande och tycker det är toppen att åka bild. Som valp var Miss E dock åksjuk så då kunde man verkligen hålla sig för skratt.
Hoppas det blir en bra vecka hemma i Stockholm.
Kram
Ja, det är lite jobbigt. Men när de väl är i burarna och vi åker så sover de. Vaknar till emellanåt och säger ”mjau” för att bekräfta att de finns.
Vädret här är grått och småregnigt som vanligt. Ska ägna mig åt pluggande och senare ta bilen in till St Göran för mammografi. Det tar 15 minuter med T-banan, men vågar inte ta den risken.
Imorgon börjar jag jobba, ska göra 4 pass på Huddinge medan jag är hemma, men bara två i följd. De andra två är måndag och tisdag nästa vecka. Jag kan verkligen hålla mig för skratt även om jag primärt inte ska jobba med covidpatienter. Men den där smittan verkar ju vara i luften nu.
Kram
Så skönt att hemresan gick bra och att ni är på plats igen.
Ser av ditt svar till Znogge att du ska jobba några pass på Huddinge. Hoppas att det blir någorlunda drägligt.
Kram, Ingrid
Tack Ingrid!
Ja, det är skönt att komma fram. Pojkarna är lugna när vi åker, men det är väldigt långt för dem. Känns inte så meningsfullt att ta ut dem och rasta heller. Men de har sina selar på sig och jag har koppel med i väskan ifall det skulle bli en akut situation. Jag räknar med att de skulle säga till då.
Kram