EFIT – Ett Foto I Timmen – 30 december

EFIT, ett foto i timmen, är en sajt där man på givna dagar lägger upp en länk till sitt blogginlägg Ett foto i timmen. Sajten startade 2004 och har adress http://ettfotoitimmen.se

De andra deltagarnas EFIT den 30 december hittar du här.

Året går mot sitt slut. Ett mycket annorlunda år som jag hoppas inte ska upprepas. Men även om jag både tror och hoppas att allt ska bli bättre så kommer det att ta tid. Troligen kommer hela 2021 att präglas av pandemin och det kommer att dröja innan man ens kan drömma om ett vanligt liv. Det finns så många fallgropar i hanteringen och när de som står i media och läxar upp oss andra hur vi ska leva sedan gör precis tvärt emot själva blir det svårt att övertyga. Sedan har vi alla vaccinationsmotståndarna. Man har räknat ut att det behövs 90% vaccinationsgrad för att ge flockskydd mot SARS-CoV-2 och det är långt mer än vad som normalt brukar behövas. Man brukar säga 70%, men att även 60% kan räcka. Så är det troligen inte den här gången.

Den här dagen börjar med att jag vakar av efter två jobbiga nätter inne på en stor sal fylld med patienter som har covid-19. Alla ligger i respirator. Några har även kontinuerlig dialys. Några är ganska unga.
Vad i hela fridens dagar är det som får människor att tycka det är värt att de själva, eller deras anhöriga, ska riskera att hamna på en intensivvårdsavdelning? Hur kan det vara viktigare att shoppa? Hur kan det vara viktigare att dricka alkohol på krogen? Hur kan det vara viktigare att resa? Hur kan det vara viktigare att  ha stora fester? Hur bara kan det?!!

Klockan 07-08: Det är cirka 10 mil mellan min bostad i Stojby och sjukhuset i Eksjö. Jag passerar flera samhällen på vägen, en väg som börjar bli välkänd för mig. Jag har kört den många gånger. Ett av samhällena heter Ekenässjön. Ibland stannar jag till vid Coop, som har öppet 07-22, och köper något ätbart.

Klockan 08-09: Vid Boskvarnasjön, finns en rastplats där jag ofta stannar för att vila, ibland sova en stund, och dricka medhavt kaffe. Den här gången stannade jag för kaffepaus och ett par tunnbrödsmackor med ost.

Klockan 09-10: Väl hemma i Stojby började jag med att fylla på fågelmat i katternas fågelmatare, den vi kallar Restaurang Svarta katten och hans vän. Pojkarna älskar att sitta i fönstret och titta på fåglarna när de kommer och äter.

Klockan 10-16: Sov djupt i min säng. Pojkarna sov nog också där av och till, de brukar göra det.

Klockan 16-17: Hade gått upp och skulle snart gå nerför trappen till köket. Pojkarna hoppades på att det skulle serveras mjukmat.

Klockan 17-18: På vägen hem på tisdagsmorgonen hade jag haft matfantasier om att jag skulle laga till stekt prinskorv och äggröra när jag kom hem. Men när jag väl var hemma orkade jag inte laga mat. Det fick bli kaffe och ett wienerbröd innan jag sov. Men på onsdagseftermiddagen blev det både prinskorv och äggröra till middag.

Klockan 18-19: Efter maten blev det kaffe och godsaker. Vill man göra mig glad ska man köpa en ask med Anthon Berg och dessa läckra frukter eller bär i choklad med olika slags alkoholdrycker. Tror dock inte att det är så mycket sprit i dem, men de är helt utsökta.

Klockan 19-20: Uppe i sovrummet kunde jag konstatera att det var förfärligt rörigt på golvet. Det blir lätt så när man är alltför trött.

Klockan 20-21: Lyssnade på ljudbok. James Harriot´s memoarer, dem TV-serien I vår Herres hage bygger på.

Klockan 21-22: Tillbaka nere i köket bytte jag ljus och prydnadssaker på ljusfatet. Lucia och hennes vänner får vila till nästa år. Men än är det jultid och de andra tomtarna får vara framme.

Klockan 22-23: Kingston sov djupt. Jag började också bli trött. Trots att jag sovit lika länge som om jag skulle jobbat en natt till. Ärligt talat hade jag aldrig orkat det. Natten som gått var förfärlig. Inte för att själva jobbet var värre än normalt på en IVA-avdelning. Men jag kände panik i skyddsutrusningen och hade andnöd, ont i bröstet, en puls på nära 100 slag i minuten (kollade den på en tillgänglig mätare) och en andningsfrekvens som var minst det dubbla mot normalt. Svetten forsade på kroppen och jag mådde verkligen uselt. Men så fort jag kommit ut och fått av mig skyddsutrusningen stabiliserades mitt tillstånd och på vägen hem sjönk både puls och andningsfrekvens. Jag var bara trött, normalt trött.

Klockan 23-24: Kollade in en av de nya böckerna som hör till vårterminens kurser. Det är den engelska originalutgåvan som är kurslitteratur, men jag har införskaffat både den och en svensk översättning. Orkade bara läsa en kvart sedan släckte jag lampan och somnade rätt snabbt.

 

EFIT

Det här inlägget postades i EFIT - Ett Foto I Timmen - 2020, Livet. Bokmärk permalänken.

2 svar på EFIT – Ett Foto I Timmen – 30 december

  1. Znogge skriver:

    Intressant att få följa din dag. Sedan så svarar jag nej på din fråga. Det är inte värt det, inget är värt det. Därför är det skrämmande när ministrarna i regeringen förmanar os i direktsänd TV och sedan struntar i uppmaningarna. Inte för att det påverkar mig att slappna av men det är mycket illa när landets ledning inte lever som den lär. Mitt arbete kan jag inte undvika men sedan gör jag allt vad jag kan för att avstå sociala kontakter. Mer än så kan jag inte göra och det tänker jag fortsätta med. Många verkar hoppas på ett bättre 2021 och visst ska vi göra det men det lär dröja länge innan läget börjar normalisera sig. Det sker inte på nyårsdagen.

    Kram och Gott slut!

  2. Ingrid skriver:

    Så roligt att följa din dag i bilder!
    Många borde läsa dina inlägg om hur ni sliter på sjukhusen med alla covidpatienter. Stefan Lövén och Morgan Johansson t ex borde få en länk till det här inlägget. De läxar upp oss övriga och handlar sedan precis tvärtemot vad de själva säger.
    Jag älskar också den där chokladen du skriver om och har en ask i kylskåpet, den är jag väldigt rädd om och det blir bara en sån där härlig choklad/frukt/sprit i taget.
    Ha en fin nyårshelg och ett riktigt Gott Nytt År!
    Kram, Ingrid

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.