Ett slags nystart, eller återstart, beroende på hur man ser på det

Klockan 06:03 klev jag ut ur garaget, där jag parkerat, på Akademiska sjukhuset. Det såg ut att bli en fin dag, solen var på gång .

De här husen ligger mittemot garaget, Brännskadecentrum ligger längre upp i ett högt hus med helikopterplattform på taket.
Det är besvärligt att ta sig fram eftersom sjukhusområdet är en byggarbetsplats. Fortfarande. Man höll på och byggde redan för 5 år sedan då jag senast jobbade där. Undrar när man planerar att vara klar?

Jag var ute i god tid dels för att jag inte tycker om att vara sen dels för att jag skulle hinna byta om. Var lite osäker på var kläder fanns numera och om det fortfarande gick att låna ett skåp uppe på avdelningen. Allt var som som tidigare och kändes hemmavant.

Jag hann med en kopp kaffe innan det var dags att samlas vid planeringstavlan. Man börjar 6:45 på avdelningen. Man gör ju det på en del ställen istället för 07, något som gör det omöjligt att åka kollektivt om man bor en bit bort. Jag skulle behöva ta nattbuss vid 04-tiden till pendeltåget och vänta där i 30 eller 40 minuter och slutligen vara framme redan 5:30. Jag provade detta förra gången jag jobbade där. Man orkar inte många pass innan man ger upp. Det tar ”nästan ingen tid alls” med bil. Det är 6 mil och jag har motorvägen i stort sett utanför dörren. I alla fall bara några hundra meter bort. Fast i ärlighetens namn så fungerar det inte att börja 07 heller, man behöver börja 08 för att kollektivtrafiken ska fungera som alternativ. Dessutom får det inte vara någon enda försening och det är ju mer regel än undantag att pendeltågen strular.

Jag skulle ha en introduktionsdag, får en intronatt också, och fick jobba ihop med H som jag känner sedan tidigare. Vi skulle ha hand om två patienter. Två postcovid eftersom man fyller upp och hjälper till med den gruppen. En postcovid i det här sammanhanget är en patient med covid19 som varit sjuk så länge att de inte längre är smittsamma men som är så sjuka att de behöver respiratorvård. Ofta också dialys. Man måste helt enkelt använda de respiratorplatser som vården har, vilket inte är problemfritt. Det finns snart inga platser för andra patienter när det ligger en covidpatient på varenda plats. Tänk om folk som kramas, har fester och trängs ute i samhället kunde fatta det.

Vi hade fullt upp hela dagen, ett avbrott för lunch och sedan var det dags att förbereda för överlämnandet till kvällspersonalen. Dagen gick fort.

Till eftermiddagskaffet hade någon tagit initiativet att grädda våfflor. Eller grädda hjälptes man väl i och för sig åt med, men någon hade i alla fall införskaffat och gjort smeten, vispat grädden och köpt sylten. Så bra personalvård!

Det ser lite ensamt ut, men vi var ett gäng i personalrummet. Men vi håller minst ett par meter avstånd och sitter långt från varann. Det är endast då man äter något som man får plocka av sig munskyddet. All personal är vaccinerad. Men man måste ändå hålla avstånd och följa FHM:s rekommendationer eftersom det inte är klarlagt om man ändå kan sprida smitta. Dessutom är det inte fullt skydd mot de muterade varianterna, som ju är de som dominerar nu. Den brittiska är både mer smittsam och mer dödlig är den ursprungliga.

När jag åkte hem 15:30 var jag trött. Hela kroppen kändes trött och jag fick uppbåda alla mina krafter för att orka gå in på Coop och köpa några saker. F är förkyld och ville ha mat och dryck levererad och jag behövde också ett par saker.

När jag kom hem föll jag ihop som en trasa. Drack kaffe och försökte komma igång med att plugga, men gav upp och klockan 20 låg jag i bädden. Somnade ligga snabbt som et utblåst ljus.