Torsdagen försvann snabbt innan det var dags att åka till jobbet. Sov några timmar på eftermiddagen och sedan iväg.
Natten var helt okej. Man opererar bara det allra nödvändigaste och Huddinge hade 8 operationssalar stängda. På morgonen fick vi veta att man utökat till 12 stängda salar. Allt, precis allt, handlar om covid nu. Det ligger en covidpatient på varenda IVA-plats och operations- och narkospersonalen bemannar de extra platserna. Nu är tiden man verkligen inte ska bli sjuk. Inte i någonting. För alla resurser går åt till att ta hand om covid19. Det är värre än någonsin och nu är det unga människor som är drabbade.
Åkte hem och sov på morgonen. Under dagen har oräkneliga sms kommit om att man behöver folk på covid-IVA. Det är massutskick som går till all personal. Situationen är desperat. På kvällen kom ett personligt sms till mig med förfrågan om extra natt på postop. Men jag orkar inte. Jag har varit på gränsen till att gå in i väggen länge och behöver få ha de få lediga stunder jag har. För de är verkligen inte så många. Det är ju inte bara jobbet som man ska räcka till för. Det är så mycket annat också.
Efter middagen, en tidig sådan, bestående av lax och potatis, la jag mig i badet och lyssnade på ljudbok. Jag har så ont i kroppen, speciellt i armar och axlar. Tog med mig vin och blev liggandes i timmar. Fick byta ut vattnet mot varmt ett par gånger.
Det här är den enda Corona jag tycker om. Eller nu ljuger jag nog, ölet som heter Corona är också rätt gott. Finns i halvflaska och blir väl två glas ungefär.
Det kommer nya skott på min gröna växt, den jag haft i 35½ år. Köpte den när F och jag var på väg hem från BB. Då var den kanske 15 centimeter hög. Nu når den nästan taket.
Efter badet hade jag lyssnat klart på boken och kunde äntligen börja lyssna på Anna Janssons nya, Galgbergets väktare. Den släpptes på Storytel idag.
Satte mig i köket eftersom jag behövde ladda mobilen, men så snart den var laddad gick jag och la mig. Lyssnade på boken tills jag somnade. Vilket inte tog alltför lång tid. Hade inte sovit mer än lite drygt 4 timmar efter jobbet.
En sån där grön växt, kan den heta paraplyaralia kanske, hade jag också för många år sedan. De kan verkligen bli jättestora. Jag tror att min dog när jag tröttnat på den och satte ut den i salen, där det nog var för kallt.
Ha en skön lördag!
Kram, Ingrid
Ja, det är en paraplyaralia.
Kram
Jag kan förstå att det är en mycket pressad situation och att sjukvården skriker efter personal men återhämtningen behövs ju också för att orka vidare.
Den boken har jag beställt på bibblan och hoppas på att det är min tur snart.
Vilken imponerande höjd på din växt!
Kram och god lördag!
Fantastiskt med gamla växter som ”lever” så länge, själv har jag en växt, vet inte vad den heter, men den kommer från mitt föräldrahem och frodas än idag efter 30 år ungefär, tror jag.
Mycket för vårdpersonalen i dessa tider, bra om vi friska håller oss friska och inte åker på upptäcktsfärder där man riskerar brutna ben tex.
Håller mig hemma, som vanligt.
Ha det fint Kraka.