Utslagen

Har nått gränsen för vad jag orkar. Det är ju inte bara jobbet som tar energi, det är många saker i livet. När jag åkte till jobbet på måndagskvällen hade jag 7 arbetspass framför mig, fördelade N-L-N-L-E-N-N-N-N sedan kommer en hel vecka ”ledigt”, i alla fall från jobbet.
N=nattpass (21-07:30/07:00 beroende på arbetsplats), L=ledig (fast efter natt så faller den ju bort för att jag ska sova), E=eftermiddag/kväll (13-21:30).

Jag var trött när jag åkte hemifrån, men tog en tur förbi stugan och lämnade lite saker och kollade om ”kisslistan” kommit upp (mitt namn på listan där man bokar sig för toalettstädning som GA, gemensamt arbete). Städade toaletter 2019 och det var ett förhållandevis bra arbete. Förra året, då jag var i Småland, hade jag inte möjlighet att göra GA och fick punga ut med straffavgiften 1000:-. Men det var det värt att slippa stressa med en arbetsuppgift i föreningen också. Jag hade nog med stress och problem ändå med allt tjat om att ”jag var tvungen att måla mina fönster”. Det spelade ingen roll hur många gånger jag berättade att jag skulle byta ut dem i september, att de var beställda och att det aldrig skulle falla mig in att måla ruttna fönster. Det var som ett mantra som kom ur munnen på vissa styrelsemedlemmar så fort de såg mig.

Jag kände mig alldeles mör och lite yr när jag kom till jobbet på måndagskvällen. Som extra lök på laxen blev vi uppläxade för tramsigheter. Vissa av oss hade använt de blå kläderna som operation och narkos ska använda. Jag är skyldig, det har hänt två gånger i år då det inte funnits kläder i förrådet i min storlek. Jag väger så där 76-77 kilo och kan inte med bästa vilja i världen tränga in mig i kläder för viktklass 50 kilo. Dessutom hade det varit klagomål om att vi inte skrev in VAS-siffror tillräckligt ofta. Det är en skala för smärtskattning. Det finns mycket kritik mot den, bland annat en mycket intressant artikel i Läkartidningen. Dessutom kan jag lova er att det ofta är helt omöjligt att få patienter med dålig svenska i bagaget att mitt i natten berätta hur ont de har på en skala 0 till 10. Jag blev faktiskt förbannad. Vi sliter så hårt och så kommer man med sådant där trams. Min uppgift är inte att reta upp patienterna med frågor som får dem att tro att jag inte tror på dem att de verkligen har ont. Mitt jobb är att försöka lindra smärtan. (Jodå, det finns patienter som ger siffror som svar. Men 2 för mig är inte samma som för dig, vilket är en del i kritiken. Dessutom betyder VAS Visuell Analog Skala och kan egentligen bara fungera om man använder en speciell sorts sticka där patienten ställer in hur ont de tycker de har). Hela idén är koko, speciellt om man inte använder den där linjalen, och det är det klokare människor än jag som tyckt i uppsatser och artiklar. Jag gör faktiskt mitt bästa enligt vetenskap och beprövad erfarenhet på jobbet. Klär mig gör jag i de kläder jag får på mig. Hade jag haft en smal, snygg kropp hade jag gått upp i underkläderna bara för att retas när det saknas kläder. Men just det problemet skulle inte uppstått då för små kläder är det alltid väldigt gott om. Av en anledning.

Hur som helst så funkade natten och när jag gick från avdelningen var jag inte ens speciellt trött. Stannade på McD i Älvsjö och köpte det vanliga, två McToast och en apelsinjuice. Satt i bilen på parkeringen och åt. Sedan drog vår herre ner rullgardinen och klockan var strax efter 11 när jag öppnade ögonen. Då åkte jag hem.

Sov några timmar, drack kaffe, tog ett bad, drack mer kaffe, klädde mig, bestämde med F vilken tid vi skulle åka och pluggade en stund.

Klockan 19 skulle vi träffas utanför F:s port. Sedan åkte vi in till stan. Idag hittade vi en P-plats riktigt nära Grand. Sedan gick vi för att fika. Men det var inte mycket tid innan man skulle stänga. Man stängde klockan 20 på grund av pandemireglerna. Jag åt en bulle fylld med dulce de leche och drack en kopp svart kaffe. Man hade fina pizzaslice, men då behöver man mer än en kvart på sig, de ska ju värmas och sedan ätas.

Filmen Judas and the black Messiah, var riktigt bra. Handlade om hur FBI infiltrerade Black Panter rörelsen och utförde flera mord på svarta. Den bygger helt på autentiskt material och det är svårt att inte bli upprörd över den amerikanska synen på svarta människor. Ja, inte bara svarta utan fattiga människor över lag och deras önskan om att få en bra skola till sina barn, tillgång till bra bostäder och sjukvård kallades socialism och de jagades som djur av FBI och deras helgalne chef J Edgar Hoover. Han löste alla problem, och allt han inte gillade, med att döda människor. Det är så det blir när man släpper extremhögern lös i maktpositioner. F visste en massa om det här, som om det mesta, medan jag är rätt dåligt påläst just när det gäller vissa delar av den svarta medborgarrörelsen i USA. Det är mest Martin Luther King jag har koll på.

Efter filmen hämtade vi bilen och åkte hem. Det var lite struligt att hitta ut ur stan, det är enkelriktat på mängder av ställen och så fort man ville svänga så fick man bara svänga åt andra hållet.

När jag kom hem fick pojkarna mat upplagd. Både torrfoder och mjukmat. Själv hällde jag upp en liten skvätt vin och satte mig ner en stund innan sovdags.

Utslagna blommor och buskar hemma på min gård i Husby Kista