Dagen före en långhelg för de flesta och en arbetshelg för vårdfolk

Det blev ingen utflykt för min del. Bestämde mig sent att avstå. Det blir fler tillfällen att gå med vandrareföreningen och troligen kommer vandringar i  Nackareservatet tillbaka. Kanske inte precis samma vandring, men en liknade. Det var två saker som fick mig att bestämma mig för att avstå: Jag var trött och behövde sova en timme till och tanken på att åka till södra sidan av stan mitt i morgonrusningen. Hade jag bott i stugan hade det varit ett helt annat läge.

Började dagen som vanligt med kaffe och sedan en macka. Lyssnade på ljudbok och drack mer kaffe. Läste, och besvarade, ett mail från en tidigare klasskamrat på Fjellstedska. Skolan nämns förresten i boken jag lyssnar på, Håkan Nessers De ensamma.

Kingston ville inte äta och jag blev lite orolig, men kanske hade han ätit torrfoder och var inte hungrig. Vem vet. Jag mutade honom med lite godis i maten och då åt han. Kanske något för föräldrar med matvägrande barn? Varför inte några geléråttor på potatismoset eller grodor i spenaten? Kom ihåg var ni läste det först! 😉

Det var frestande att göra pojkarna sällskap, men jag plockade ihop det jag skulle ha med till stugan och åkte en sväng förbi IKEA för att titta på en sak. Som tur var passade jag på att äta ett par pizzabitar och dricka kaffe också. Man får ju inte sitta ner när man äter, det har jag ju berättat om förut, men jag gick ut och satte mig med min mat. Folk trängs annars riktigt duktigt nu när de inte får sitta vid bord med normalavstånd. Många sitter nära nog i knät på varann på de bänkar man kan hitta. Ja, jösses vad man hade otur när man tänkte då man utformade reglerna. Helt verklighetsfrånvänt. Folk gör ju allt för att hitta sätt att kringgå reglerna.

Jaja, sedan var det dags att åka mot stugan. Det stod still i trafiken fastän klockan bara var 12. Många jobbade säkert bara halvdag och passade på att ge sig ut för att åka på familjeträffar och annat olämpligt. För alla människor kan rimligen inte ha ett eget lantställe.

Efter en stund gav jag upp, svängde runt och åkte åt andra hållet. Ner till Görvälns slott och vattnet där.

Det satt folk lite här och där, men jag fick syn på en ledig brygga.

Gick ner på bryggan och satte mig. Tog av skor och strumpor och kände på vattnet. Huah så kallt det var!

La mig ner på bryggan och lyssnade på veckans filosofiföreläsning. Tittade upp på träden och den klarblå himlen.

Den här svanen satte fart mot mig och jag drog raskt upp mina ben. Jag har respekt för svanar, de kan faktiskt gå till anfall och nypas rejält. Men den gav sig av mot ett par vid nästa brygga som mutade med bröd.

När jag lyssnat klart på föreläsningen, den tog 52 minuter, tog jag en promenad upp till själva slottet. Det är en konferensanläggning med restaurang och hotellverksamhet. De har ett intressant fredagspaket, men tyvärr dubbelt så dyrt som det jag hade på Bomans.

Jag har faktiskt aldrig varit uppe vid slottet. Brukar bara hålla mig nere vid vattnet. Det ligger lite högre och utsikten är fin. Var inne och frågade om jag kunde köpa en kopp kaffe, men det fick jag inte. Det var bara för dem som åt lunch. Snacka om att vara oflexibel. De kunde väl sagt att ja, det får du. Det kostar 50 kronor för en kopp. Jag hade faktiskt köpt en då, även om det skulle varit ett hemskt överpris.

Jag gick runt lite. Pratade med en man som satt och jobbade. Han sa att han var musiklärare och att det var en del att göra inför terminsslutet. Vi hade ett trevligt snack om lite av varje.

Plantorna var satta som i en boll. Fick lite inspiration, kanske inte för nu men ett annat år.

Traskade ner till bilen på vägen bakom slottet. Det var verkligen en skön dag med sol och värme.

Åkte till stugan. Men fastnade i bilköer flera gånger. Trafiken i Stockholm är rätt hopplös om jag uttrycker mig milt. Det tog 2 timmar att komma till stugan, en sträcka jag borde kunna köra på 25 minuter.

Bar in det jag hade med mig som behövde in i kylen. Drack sedan kaffe hos min granne i 1:an. När hon åkte hem gick jag in till mig och satte mig sedan utomhus och lyssnade på ljudbok. Gjorde minimalt med nytta. Men vissa dagar behöver man, eller i alla fall jag, vila.

Sida vid sida växer de, maskrosorna och de stolta narcisserna. Jag lät maskrosen bo kvar idag, men det finns planer på att vräka den och hela släkten.

Precis som igår så blev det kyligt när solen försvunnit runt huset. Jag åkte hem någon gång strax före 19:30.

Hemma pluggade jag en timme, tog ett bad och satt sedan och funderade lite. Imorgon är det dags att jobba igen. Men inte förrän till natten.