Så fort det går. Redan en vecka av min ledighet har försvunnit, ja försvunnit för jag har verkligen inte gjort någonting. Dessutom är jag minst lika trätt fortfarande som före. Förstår inte hur jag någonsin orkat jobba och ännu mindre hur jag ska orka jobba igen. Pandemiåret har verkligen gjort slut på oss i vården.
Idag skulle jag få besök och så fort jag var klar med morgonkaffet satte jag igång och gjorde köttbullar med egenodlad persilja i smeten. Som tur var hade en del av svalkan från gårdagens regn stannat kvar, för det blir väldigt varmt när jag lagar mat inne i stugan.
Åkte sedan ner till Willys och köpte gurka, tomater, såspulver, matlagningsgrädde till såsen och mat till den fyrbenta gästen. Köpte lite annat också, bland annat såspulver till fisk och ett par paket kattmat. Det går åt och förhoppningsvis behöver jag inte åka någonstans på några dagar. Om jag inte vill ha jordgubbar förstås. Har både tårtbottnar och vispgrädde, men det är kanske i lyxigaste laget att göra en tårta till mig själv. Eller…
Så kom de då, frudin och Vanja. Kingston, som är en social kille, hälsade glatt. Orvar däremot höll sig på avstånd och gömde sig.
Jag hade dukat utomhus, men innan potatisen var kokt började det regna och det kom, hör och häpna, 15 millimeter. Vi satt inne, det är lite rörigt eftersom jag inte orkat fixa till och städa ordentligt ännu. Jag hoppas orken ska komma. Behöver sortera in i skåpen och få undan. Just nu står det saker överallt.
Dukade upp på frysen där man fick hämta sin mat. Vanja fick sin på golvet, någon paté med kyckling tror jag det var. Hon fick ta med sig hem det som var kvar i paketet.
Vi hann prata ordentligt medan vi åt. Om jobbet, om livet, om våra älskade husdjur.
Foto: S Rudin
Vi avslutade måltiden med kaffe och sedan var Sussie tvungen att åka, hon och henens man hade planer för kvällen.
Jag och pojkarna vilade. Jag var trött rent allmänt med de var trötta efter att haft en HUND på besök. Vanja är van vid katter, de har två därhemma. Mina pojkar har träffat hundar flera gånger, i synnerhet Kingston är hundvan. Men det är alltid tröttsamt att hålla rätt på främlingar på besök. Speciellt om de vill åt matskålen.
När jag vaknade värmde jag kaffe och drack. Sedan upptäckte jag att jag missat säsongsavslutningen av Muren. Tittade på den innan jag bytte om och gick för att städa toaletterna.
Har pratat med flera olika personer i telefon under kvällen. Bland annat uppfödaren där Kingston och Orvar bodde som mycket små. Hon fyller 80 år endera dagen, på fredag tror jag. Pojkarna hade skickat blommor (med viss hjälp från mig) och hon ringde och tackade.
Nu är det snart mörkt ute, det är mulet, och jag hoppas det kommer mer regn under natten. Det behövs.
Vilken bra dag det blev och en dag med fint besök. Synd att ni inte kunde sitta ute men det gick ju lika bra inomhus. Kan tänka mig att katterna var trötta också för en ny fyrbent vän får man hålla ögonen på.
Här har det också gått en vecka men jag är nöjd med den. Vi har hunnit vara på stranden, träffat den lilla familjen och varit på en utflykt. Inga sensationer men guldkant i min tillvaro.
Även jag känner hur slutkörd jag är och är därför djupt tacksam för att bara jobba halvtid i höst. Även om vår arbetsbörda varit mycket större och den psykiska pressen enorm så har vi inte ens nuddat vid er situation. Men jag inser att jobba helt oskyddad bland så många personer är väldigt pressande. Nu när jag är vaccinerad känns det bättre men här ageras det ändå med omdöme.
Kram och god torsdag!
Grattis till regnet! Även om jag förstår att det kanske inte var så välkommet när du planerat att sitta ute och äta. Det låter annars som en trevlig dag och lite social samvaro är ju aldrig fel.
Ha en fin torsdag!
Kram, Ingrid