Dagen började bra. Hade fri sovning och sedan kaffe i sängen med katterna. Planerade att jobba i trädgården, men först åka till Tyresö Centrum för att proviantera lite. Inget blev som jag tänkt.
När jag kom ut och katterna som vanligt låg i buskarna och lurade på möss och insekter bestämde jag mig för att diska. Värmde vatten och ställde mig på kortsidan med en bok i lurarna. När jag var klar skulle jag gå iväg med sopor och återvinning. Men Kingston var försvunnen.
Hans koppel med lina låg vid buskarna, men han var inte där. Först tänkte jag att han måste smititi på något sätt. Tagit sig ur selen. Men det tog inte lång tid innan jag förstod att någon vart där. Antingen hade man släppt lös honom på sattyg eller stulit honom. Jag hoppades att han bara blivit släppt och skulle komma tillbaka.
Jag letade i området, la ut efterlysning på vår Facebooksida, letade mer, la ut på vilse.nu och slutligen gjorde jag en polisanmälan.
Sedan letade jag utefter vägen, i Skarpnäck, där jag hörde syrsorna, och på området igen. När jag kom hem låg han och väntade på mig. Nu blev det ännu tydligare att någon verkligen hade släppt lös honom. Hur duktig och intelligent jag än vill säga att han är så kan han inte öppna spännet på ryggen. Nu hade jag båda delarna och det fanns inga skador och ingen åverkan på dem. Nu vågar jag inte lämna dem utan att jag ser dem. Inte ens för att röra mig på tomten.
Kingston var mycket trött efter sitt äventyr och efter att ha länsat matskålarna gick han och la sig.
Jag lagade middag inomhus. Det kändes kallt och ruggigt ute och den planerade grillningen fick bli till att tillaga fisken i mikron.
Lax och sås är köpta, tomater och potatis från egen odling. Är så nöjd med årets potatis. Däremot lyckas jag inte lyfta ut innerkrukorna i potatiskrukorna så jag får gräva upp potatisen. Men vad gör det när den är så god.
Lyssnade på Hans Rosenfeldts sommarprogram och sedan på ljudboken jag har på gång. Sedan lite playTV. Lugn och ro, precis vad jag behövde efter timmar av oro och skräck. Var så rädd att någon tagit honom.
Oj, vilken dramatik! Kan det verkligen vara så att någon på jäkelskap har släppt loss honom? Ja, man kan tydligen vänta sig vad som helst av folk. Det kanske var någon som är motståndare till bundna katter?
Hoppas att ni får en lugn och skön söndag!
Kram, Ingrid
Det är en del folk i föreningen som retar sig på att jag inte låter katterna gå fritt. Men jag trodde verkligen inte att någon skulle ge sig på mina katter. Nu kommer jag att ha ögonen på dem och inte låta dem vara ute utan tillsyn. Jag var bara runt knuten och diskade. Men jag hade lurar på mig och lyssnade på bok så jag hörde ju inget.
Kram
Vilken skräckupplevelse och jag kan förstå att du hann bli riktigt orolig. Extra obehagligt känns det verkligen att någon med berått mod valde att släppa lös honom. Det hade varit illa nog om han hade tagit sig ur kopplet på egen hand men detta. Vem kan få för sig att göra något sådant? Tur i alla fall att han inte var stulen och att det fick ett lyckligt slut. Jag förstår mer än väl att du inte vågar lämna dem utan uppsikt.
Kram och god söndag!
Jag var så rädd och orolig för honom. Kingston har en kronisk tarminflammation och behöver ha extra tillsyn vad gäller kosten. Han kan snabbt bli dålig och behöva medicin. Han är dessutom inte alls van att vara ute på egen hand och mina katter går ingenstans egentligen. De kan gå iväg och kissa när jag släpper ut dem men kommer sedan tillbaka för att bli kopplade. Så skönt att han hittade hem, han var borta i 3½ timme. Önskar han kunde berätta vad som hände.
Kram
Finns alltid idioter. Fy, vilken skräckfylld tid innan han kom fram oskadd.
Kram!
Pingback: Inledning på en tuff vecka | Kraka