Efterlängtad verklighet

Så var det äntligen dags för en av de obligatoriska dagarna på skolan. Ja, vi har ju haft sådana på zoom hela tiden förra året och under vårterminen i år. Men nu skulle vi äntligen få ses på riktigt.

Jag läser ju filosofi, men som av en händelse så råkade jag på den lärare som skulle hålla kursen Barockens bildvärld på den där avslutningsfesten som vi fick ha i liten skala i somras. Min kamrat K sökte också den kursen. Jag hade inga förhoppningar att komma in på sent intag, utgick från att det var fullt. En så spännande kurs måste ju ha många sökande.

Men nu ska ni få höra! Jag var där ganska tidigt, nästan tre kvart innan vi skulle börja. Skolans administratör kom och sa till mig att vi inte skulle vara i aulan utan i en annan sal. Jag gick dit och där var K. Vår lärare dök upp och släppte in oss och sa att det bara skulle bli vi. Jag utgick från att hon menade att de övriga hade något slags förhinder att komma. Det kan man ju ha trots att träffarna är obligatoriska. Men det visade sig att det bara är K och jag som ska gå kursen. Vilken lyx att ha denna kurs alldeles för oss själva.

Förmiddagen gick snabbt och vi fick lyssna på en massa spännande. Vi fick också tillfälle att komma med egna reflexioner i en omfattning som man knappast får när man är många.

På lunchen gick K och jag till en restaurang på Drottninggatan där man hade tacos.

Det var gott och precis lagom till lunch. Det var köttfyllningar i mina. K äter inte kött.

Sedan gick vi upp till Domkyrkan. Vi skulle träffa vår lärare där och ta en titt på predikstolen som är mycket typisk för barocken.

 

 

Det var fantastiskt att få en ordentlig genomgång av det man ser på predikstolen. Jag har varit i Domkyrkan ett otal gånger, i synnerhet på 1970-talet då jag gick på Fjellstedska skolan. Då hängde vi ju där en hel del på olika gudstjänster. Men jag har aldrig tittat närmare på predikstolen.

När vi tittat klart gick vi tillbaka till Newmaninstitutet och hade ytterligare en föreläsning. Sedan var dagen slut.

Jag var ordentligt trött och passade på att köpa en sockerbulle på Fågelsången som jag åt i bilen tillsammans med kaffe jag hade i min termos. Jag behövde energi.

Åkte hem till katterna och fixade åt dem. De var glada att se mig och glada åt att få påfyllt i matskålarna. Speciellt då mjukmat. Förstås…

Var uppe hos F och fikade. P, en av byggkillarna var också där, de skulle spela TV-spel. Men jag gick innan de började. Skulle hem till stugan och se Hudson & Rex. Det hade varit en lång dag och jag behövde egentid och så småningom sömn.

Det här inlägget postades i Livet, Mammason, Stugan, vår egen korkek. Bokmärk permalänken.

5 svar på Efterlängtad verklighet

  1. znogge skriver:

    Grattis till att du kom med på kursen! Jag blev nästan lite förvånad över att den startar när ni bara är två men vilken förmån. Det kommer garanterat att bli väldigt givande och intressant.

    Kram och god kväll!

  2. Micke skriver:

    Saknar faktiskt min skola jag gick 2006 på studium, inte för att det var någon avancerad utbildning direkt förstås men det var kul att förkovra sig lite och hitta en annan inriktning, i mitt fall gentemot skolvärlden.
    Är ju så fint att träffa likasinnade med samma inriktning och utvecklas.

    Två stycken på en kurs, fantastiskt att de ändå körde den, antar att om det varit innan pandemitider så hade den inte genomförts fast vad vet jag?
    Bara att gratulera!!

    Bror min hade lektion med mig angående domkyrkan där när jag var på besök, han är ju fullärd på området präst som han trots allt är utbildad till och hans intresse är ju stort för sådant…mitt också förresten.

    Ha det hättefint nu Kraka.

  3. Ingrid skriver:

    Det är ju helt otroligt att de startar kursen med bara två stycken. Tala om lyxlirare!!
    Kram, Ingrid

Lämna ett svar till znogge Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *