Jag ställde in delar av dagen, flyttade på några aktiviteter och tog det lugnt på morgonen och förmiddagen. Jag var helt utmattad och sönderstressad. Dessutom tjöt det där ljudet jag berättat om tidigare. Det började vid 7-tiden och var fortfarande igång 15:20 när jag gav mig av. Det finns ingen anledning att tro att det varit tyst de korta stunder jag varit ute på ärenden. Men när jag kom hem 23:34 var det äntligen tyst. När ljudet slutade vet jag förstås inte, men det är enormt enerverande med ett oavbrutet tjutande i lite drygt 50 decibel. Timme efter timme.
Var iväg till Jakobsberg och köpte presenten till Harriet. En flaska Alexandre Bonnet Perle Rosé Brut. Jag hade ett annat ärende också som jag uträttade och som var anledningen till att jag åkt just till Jakobsbergs centrum. Innan jag åkte hem köpte jag en hamburgare. Insåg att jag behövde äta något. Klockan var långt ifrån middagstid.
När jag kom hem la jag mig och sov en timme. Jag var verkligen helt slut. Gick sedan upp och klädde mig och åkte iväg. Det var sjukt mycket folk på Tvärbanan. Folk stod som packade sillar och andades i varandras munnar. Helt sanslöst med tanke på pandemin. Jag hade gått på tidigt och hade en sittplats vid fönstret och kunde hålla avstånd från värsta trängseln.
Kom precis i tid och det andra paret kom alldeles strax efter. När vi hälsat på varann blev vi bjudna på champagne och snittar. Himmelskt goda.
När vi druckit ur våra glas och länsat fatet fick vi gå ut till dukat bord och sätta oss. Det bjöds på anklår, ugnspotatis och en god sås. Till det ett bra rödvin.
Efter maten blev det tårta och kaffe. Harriet fyllde 90 år i början av månaden och det var själva anledningen till att vi blivit bjudna på middag. Hon vill vänta med att ha stor fest tills hennes man fyller 80 till våren. Men man måste ändå passa på att fira lite då och då. Man ska aldrig skjuta upp saker i onödan.
Jag bestämde mig för att åka med Tvärbanan 22:29. Det var nästan så jag hann med den före, missade den med bara några sekunder. Men jag hade tagit min varma kappa så det gick ingen nöd på mig när jag väntade.
I Solna hade jag också tur och behövde bara vänta så där 5 minuter. Det var rätt mycket folk på både Tvärbanan och T-banan. Men ingen tokträngsel trots allt.
När jag kom hem serverade jag supé, Havskräftor i gelé, och pojkarna högg in på mjukmaten med liv och lust. Nu har de gått och lagt sig och det ska jag också göra strax. Måste upp tidigt imorgon.
Det såg verkligen ut att vara en riktigt god mat på festen. Man ska verkligen ta alla tillfällen i akt att ha fest tycker jag. Man vet aldrig när det blir nästa gång. Jag hade fest för min väninna som fyllde 60 år men det var ganska enkelt med tacos och lite småmackor och så hade vi tagit hem en massörska som försökte få till hennes onda nacke och axlar. Det var en födelsedagspresent men enkelt
Det var inget dåligt 90-årskalas minsann. Klart att man måste fira att man nått så hög ålder, för det gäller ju att passa på så länge man orkar.
Jag har en bekant som började fira sin 90-årsdag med stora middagar på lokal redan när han var 88 och sen firade han 89, 90 och 91, sen kom pandemin och nu är det nog färdigfirat för hans del.
Ha en skön helg!
Kram, Ingrid
Älskade Kraka! Vad jag älskar att läsa dina inlägg. Och världens bästa kattmamma😻💝💝💗
Älskade Irene!
Jag hoppas jag ska få tillfälle att komma ner till er och ha mina pojkar med mig. De är så snälla så det borde väl inte vara problem tror jag. Vi får se hur det blir till våren.
Hälsa Leif och klappa era pälsklingar!
Stor KRAM
/M