Dit där pepparn växer – Resan och ankomstdagen till Franska Guyana

Söndagen blev en synnerligen hektisk dag. Trots att jag trodde mig ha ordning på allt. Men det visade sig att vi saknade ett papper som var obligatoriskt och det fick jag veta på förmiddagen på söndagen. Mailet var skickat 19:35 från flygbolaget. Då satt jag och åt julbord.

Jag fick hetsa och jaga en vaccinationsmottagning som hade öppet på söndagar och det var inte överdrivet många. Men jag hittade en i alla fall. Så det ordnade sig trots allt.

Efteråt fikade vi alldeles bredvid, om de nu heter Bröd & Salt eller Salt & Bröd. Jag tog en av deras pizzor.

Den var mycket god, har aldrig ätit pizza där förut. Det är ju en kedja som finns lite överallt, i alla fall i Stockholm. Den där mandelbullen var däremot helt överflödig. Jag förpackade den i servetter och åt den hemma till ett sent eftermiddagsfika.

Sedan skulle vi på pcr-provtagning klockan 14:10 inne i stan. Det hade varit väldigt fram och tillbaka om det skulle behövas för vaccinerade EU-medborgare eller inte. Men med facit i handen så behövdes det. I Paris. Däremot så frågade man inte efter något papper alls i Franska Guyana. Fast det var superkoll innan man fick gå på planet så de hade väl koll trots allt.

Vi tog en taxi ut till Arlanda för att vara där i god tid. Det blev lite väl god tid dels eftersom taxin kom lite tidigare än vi beställt och han körde väldigt fort. Men det kändes bra att vara på plats. Mycket papper är det som ska visas och kontrolleras. Olika köer för vaccinerade och ovaccinerade. För man får resa även ovaccinerad men då ska man ha fler provtagningar och fler papper.

När vi kom till Paris var vi rätt trötta och satt och fikade länge. Först drack jag en cappuccino och F en latte sedan drack vi båda latte och åt något slags macka som var torr och inget vidare god. Men den gick ner.

Det var nya kontroller av olika papper och intyg när vi skulle på planet till Franska Guyana. Men sedan funkade det rätt bra med resan. Det tog nästan 9 timmar mellan Paris och Cayenne. Vi fick mat och dryck i alla fall och det kändes bra. Jag var lite orolig att man inte skulle få äta nu när man ska ha munskydd hela tiden.

Solen går ner tidigt vid ekvatorn. Det var vackert att se genom flygplansfönstret.

När vi kom fram gick det nästan osannolikt fort att komma igenom kontrollerna. Helt problemfritt. Vi ställde oss vid varsitt bagageband och fick våra väskor relativt snabbt. Sedan packade vi ner ytterkläderna och bestämde oss för en taxi. Det såg inte direkt ut att finnas någon buss och det va alldeles mörkt.

Framme vid hotellet fick jag gå in med våra väskor och checka in oss medan F och taxichauffören åkte till en bankomat så F kunde betala. Man kan inte betala taxi med ort här.

Rummet är helt okej, men vi skulle ha varsin säng. Vi får se hur det blir imorgon. Hade jag vetat hade jag kunnat säga till direkt. Hon i receptionen, som både var mycket trevlig och talade engelska, sa att hon inte förstod vad det stod i min bokning. Den var helt på svenska. Varför den var det vet jag faktiskt inte för det verkar ju underligt.

Jag har duschat och det skulle F också göra men han skulle bara vila ett par minuter först. Nu sover han djupt liggandes ovanpå sin sänghalva med kläderna på. Men han vakar väl med tiden. Vi har inte inte bråttom.

Apropå rubriken så har cayennepeppar fått sitt namn av staden Cayenne som är huvudstad i Franska Guyana.