Downtown – Tredje dagen i Franska Guyana

Det var torsdag och vår tredje dag. Vi bestämde att ta bussen ner till stan, alltså där själva stadskärnan ligger. Nu blev det ingen busstur eftersom det skulle dröja länge innan bussen skulle komma och vi traskade på och plötsligt var vi där.

Det finns en mängd olika slags hus och och områden. Gemensamt verkar vara att alla har bil. Det kan kanske förklaras av att det i stort sett bara är ordentliga vägar utefter kusten. Landets yta är lite mindre än Götaland.

Vi hittade en kyrka utefter vägen. Den var stängd, men man höll på att städa och jag frågade, med kroppsspråk, om jag fick gå in. Det fick jag.

Det var en mycket vacker målning på utsidan. Man ser inte hela på övre bilden, men här är den del som var till höger.

De här husen hade precis lika gärna kunnat vara hemma i någon svensk förort.

Det märks på växtligheten att det är regnskogslandskap. Så djup grönska trots att det är nästan 30 grader i medeltemperatur. Men en enorm luftfuktighet.

Muralmålningar. Säkert ansikten som lokalbefolkningen känner igen.

Mer målat.

Vi passerade över en bro som ledde vatten från havet. Då fick vi syn på de här kamraterna. Vi tror att det är slamkrypare. Slamkrypare finns i vattenmiljöer med ebb och flod. Enligt Wikipedia finns de inte i Sydamerika, men de stämmer precis med bilderna på slamkrypare, som förresten finns i ett 30-tal arter. (Bilden behöver förstoras för att man ska se dem. Klicka på bilden!)

När vi kom in till stan var vi trötta. Vi behövde skugga och gick ner till havet.

Det inbjöd inte direkt till bad. Speciellt inte efter att vi sett de där halvfiskarna med rejäla käftar.

Vi hade gått långt och var hungriga. Jag ville ha kaffe, något som visade sig osedvanligt svårt.

Även i stan fanns det bilvrak stående. Ja, ska man vara ärlig så är det väldigt skräpigt rent generellt. Högar med sopor som stinker i det närmaste överallt.

Men… lägg märke till skylten i bakgrunden. Vi ville äta och det får man inte i Frankrike hur som helst. Det finns lunchtid och det finns middagstid. Middagstid är oftast från klockan 19:00, undantagsvis från 18:00. Lunchtiden brukar vara slut vid 13:30. Ungefär. Klockan var 16.

Vi chansade på att McDonalds skulle ha mat, det är ju en amerikansk kedja. Och jodå, det hade man. Men man fick inte äta inomhus, vi som hade glatt oss åt att få vila i sval AC-luft. Ute fanns bord, men stolarna var borttagna. Förresten hade man tagit bort i stort sett alla säten på parkbänkarna nere vid havet också. Är det Covid så är det. Vill man sitta ner får man hålla sig hemma!

Julpynt vid kassan på McDonalds.

Något kaffe hade man inte. Vet inte om det är generellt så eller om det har med pandemin att göra. I stort sett ingen pratar engelska här och vi pratar inte franska. Så det gäller att vara kreativ när man vill göra sig förstådd.

Efter maten gick vi hemåt. Det var låååångt!

Rusningstid och bilkö i Cayenne.

Passande bild på dörren till en bilverkstad.

Ett charmigt djur som betade vid vägen.

Mycket växter, som sagt. Grönt och fint.

Till sist kom vi hem till vårt hotell. I entrén stod Josef och Maria med sitt Jesusbarn. De var överösta med kassar från de stora, kända märkena. Men det kan nog få gälla som vår tids ”guld, rökelse och myrra”.

Vi gick upp på rummet. Trötta, men nöjda. Stegräknaren stor på 16 566 steg och vi hade varit ute i 4½ timme. Större delen av tiden på gående fot.