En mil, kändes som två – Fjortonde dagen i Franska Guyana

Jag vaknade verkligen ”mitt i natten” och var vaken länge. Pysslade lite med att skriva och läsa. Detta gjorde att när jag skulle vakna var jag superdupertrött. Men med lite frukost bestående av fyra koppar kaffe, vitt bröd och söt marmelad blev jag pigg igen.

På förmiddagen tog vi det lugnt. Läste, lyssnade på böcker och liknande sysslor. Sedan åkte vi till biluthyrningsfirman för att lämna tillbaka bilen. Bilen skulle också tankas innan man lämnade den och vi tankade på en av mackarna snett över vägen.

Vi hade en himla tur när vi kom fram. Det var en trevlig man där som skulle hyra en bil. Han talade perfekt engelska och var hur hjälpsam som helst. Han erbjöd sig spontant att agera tolk. Till vår stora glädje. Men också till personalens eftersom han som kunde lite engelska inte var där just då och ingen av övriga som arbetade kunde engelska.

Det gick lätt och smärtfritt att lämna bilen och det enda man var intresserad av att kolla var om vi tankat bilen. Det hade vi.

Vi började med att ta en tur, till fots, förbi McDonalds. F köpte ett av deras meals och jag en Big Mac. Eftersom man inte får äta hos dem, varken inomhus eller utomhus, letade vi reda på en sittplats en bit därifrån. Man såg tydliga spår i papperskorgen bredvid att många tänkt som vi och ätit sin MacDonaldsmåltid just på de bänken.

Sedan började vår återvandring till hotellet. Vi visste ju vägen eftersom vi gått där förut men åt andra hållet. Det är lite under milen och alltså inte så farligt långt. Men i gassande sol med en skuggtemperatur strax under 30 grader är det jobbigt. Jag tyckte dessutom att det var jobbigare än gången innan. Då drevs jag troligen av ett adrenalinpåslag orsakat av stressen att inte riktigt veta om vi skulle få hyra någon bil.

Vi stannade vid flera livsmedelsaffärer och köpte dryck och traskade på så gott det gick. Till sist var vi hemma.

När man går hinner man se och upptäcka mycket i omgivningen. Träd, blommor, hus och alla dessa fantastiska graffitimålningar.

Redan när vi kom hem till hotellet var vi överens om att inte gå ut och äta på kvällen. Ingen av oss var hungrig.

Vi tillbringade kvällen på rummet och jag drack först en kopp kaffe och åt några kakor. Sedan drack jag lite rödvin och åt jordnötter. Lugnt och stilla i slutet av semestern.

Det här inlägget postades i En arbetsfri månad 2021, Franska Guyana 2021, Livet, Mammason, Resor. Bokmärk permalänken.

2 svar på En mil, kändes som två – Fjortonde dagen i Franska Guyana

  1. Ingrid skriver:

    Så skönt att det gick bra att lämna tillbaka bilen, men att gå en mil i sådan värme måste verkligen varit tufft.
    Fina bilder från promenaden fick du i alla fall. Jag håller med dig om att graffitimålningen är helt fantastisk.
    Jag förstår att ni är på hemväg nu och önskar er en behaglig hemresa!
    Kram, Ingrid

  2. znogge skriver:

    Vilken rejäl promenad ni kom ut på. Ni har verkligen motionerat en del under den här resan får man säga. Härliga bilder från promenaden.

    Kram

Lämna ett svar till Ingrid Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *