Nästan som en jojo

Jag åkte tidigt i tisdag och idag är jag snart på väg tillbaka hem till huvudstaden. Det blev ett kort besök i Jönköping den här gången.

Resan ner gick hur bra som helst. Det var ganska få privatbilar på vägen men massor av långtradare, lastbilar och andra företagsbilar av olika slag. Men jag kunde hålla en jämn hastighet utan några stopp och bilen drog 0,44 liter per mil under resan. Tror det är det bästa hittills och jag kan kanske inte förvänta mig en bättre milförbrukning. Det behövs ju bara lite köer och sedan är det  klippt och snittet blir betydligt högre.

Jag hann bära upp mina saker till rummet, bädda och ta det lugnt en stund innan det var dags för jobbet.

På onsdagsmorgonen fick jag en förfrågan om jag kunde tänka mig att göra ett byte och jobba dubbla pass och istället få ledig på torsdagen (idag). Det kunde jag eftersom det skulle underlätta för mig. Jag har heldag på skolan på fredag och räknade med att åka supertidigt. Nu kan jag istället åka ikväll.

När jag kom till jobbet var det jätterörigt. Det skulle komma två nya patienter och det var redan fullt. Då måste man förflytta patienter till andra ställen. Kanske till en vårdavdelning, men ofta till en annan intensivvårdsavdelning. Det är ett pussel som inte är så lätt att lägga.

Hur som helst så redde det till sig under eftermiddagen eftersom det här är en välorganiserad arbetsplats där alla hjälps åt. När natten kom och jag började dagens andra arbetspass, i tät följd med det föregående, var det ganska lugnt.

Vi fick uppmuntran från kliniken med en massa fikabröd. Det finns också mängder av frukt för att vi ska orka den nu mycket höga arbetsbördan.

Natten gick bra, men vid kvart i fyra fick jag en svacka och tyckte klockan stod still utan att visarna rörde sig. Jag gjorde en massa saker under tiden men klockan gick inte framåt. Det måste den ju gjort så jag var väl snabb. Men efter fyra satte den fart igen.

På morgonen, strax innan det var dags för rapport, gick vi igenom en ny apparat som ska användas för temperaturreglering efter hjärtstopp. Den var lätt att förstå sig på och verkar vara bra.

När jag rapporterat gick jag hem. Det hade kommit snö och var halt ute. Men jag gick försiktigt.
Hemma på rummet åt jag en macka och drack lite mineralvatten. Sedan la jag mig. Var alldeles slut, hade varit på jobbet 18 timmar och av den 17½ som arbetstid. Jag hade 30 minuter rast på eftermiddagen då jag åt min medhavda lunch.

Hade alarmet på 12:00 för att hinna gå ner och betala för mitt boende den här gången. Det var bara tre nätter/dagar så det blev ingen stor summa. Nästa gång blir det mer.

Väl uppe på rummet igen gjorde jag kaffe och satte mig för att skriva, läsa mail och planera dagen. Kände att jag nog behövde lägga mig en liten stund till innan jag packade ihop.

Det här inlägget postades i Jönköping, Livet, Mitt nya (arbets-)liv. Bokmärk permalänken.

1 svar på Nästan som en jojo

  1. znogge skriver:

    Det var verkligen ett rejält arbetspass och jag är som vanligt imponerad av att du orkade. Men för din del blev det tydligen ändå bättre med ett dubbelpass. Hoppas att hemresan blir bra nu och att det är bra väglag.

    Kram och god torsdag!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.