Jojo, minsann

Söndag

Jag gillar min livsstil och trivs med livet. Men ibland blir det trots allt lite för mycket upp och ner och hit och dit.

På söndagen vaknade jag vid 8-tiden då alarmet väckte mig. Gick upp och kollade ut genom fönstret.
Kunde konstatera att jag gjorde rätt när jag bestämde mig för att inte parkera på gatan igår heller. Just den plats jag först tänkte ta hade blivit påbackad av framförvarande bil. Tyvärr såg jag det inte hända och hade heller inget minne av vilken av östbyggarnas bil som stått där. Däremot har jag sett dem parkera så många gånger att jag undrar om de vunnit sina körkort på lotteri eller köpt dem på postorder.

Jag trodde ju att det bara var framskylten som var trasig. Men jag satt i fönstret och drack kaffe och såg då när han som äger bilen kom ut. Det var ordentliga skador fram och den som gjort det hade smitit utan att lämna en lapp med kontaktuppgifter.
Tyckte så synd om det unga paret som kom ut till sin bil och hittade den demolerad.

Det finns verkligen ingen anledning att ens snudda vid bilen bakom. Det här är inga riktiga ”fickparkeringsrutor”, det finns så gott om plats att det är i det närmaste en bedrift att lyckas köra på någon när man ska ut. Om man har körkunskaper och är nykter förstås. Ibland undrar jag om de är vare sig det ena eller det andra de där männen…

Jag lagade lunchlådor i köket och för första gången på evigheter så träffade jag på en familj med ”gamla tiders vandrarhemsboende”. Alltså folk på semester.

Lagade till lax och kokade potatis. Fick ihop fyra matlådor varav en fick följa med till jobbet tillsammans med den sista lådan med pasta och köttfärssås.
Minns att jag fick en kommentar här i bloggen om att sådana som jag bara äter skräpmat och inte borde få hyra rum ute i landet eftersom vi tar jobben från ortsbefolkningen.
Varken det ena eller det andra är sant. Jag äter mest egenlagad mat och bristen på intensivvårdssjuksköterskor är alarmerande stor i hela landet. I hela Europa tror jag faktiskt. Hur det ser ut i övriga världen vet jag inte.

Men även om jag inte äter skräpmat i någon större omfattning så slinker det ner en och annan godbit… 🙂
Dessutom tycker jag inte att man ska kalla färdigmat för skräp. Det är en värdering av samma slag som ofta uttalas om musik, film och litteratur. Det är ”fint” att konsumera vissa böcker, filmer och lyssna på viss musik medan annat anses dålig smak. Vem bestämmer det? Jag gillar pizza, hamburgare och tunnbrödsrullar. Dessutom har jag just skickat efter biljetter till Rammsteins konsert på Ullevi i sommar. Så det så!

Förmiddagen gick fort och det blev dags att åka till jobbet. Igen. Tog med lite saker till bilen som jag skulle ta med hem. Märkligt nog har jag bara två veckor kvar här nu.

Åkte till jobbet och precis när jag parkerat och var på väg mot sjukhusbyggnaden fick jag existentiellt tvivel. Tänkte att jag inte var säker på att mina digitala devices verkligen ändrat tid automatiskt. Kände att jag bara var tvungen att ringa ”Fröken Ur” och få klarhet. Allt var i sin ordning.

Hade en bra eftermiddag och kväll. Lugn och stabil patient. Det enda smolket i bägaren, på jobbet, var att kaffeautomaten var trasig. Jag som behöver tillgång till kaffe hela tiden.

Efter att jag rapporterat åkte jag hem. Parkerade inte på gatan av samma skäl som förra gången. Tror att det är samma bil som är parkerad på platsen för den som körde in i bilen bakom, men jag kan inte gå ed på det.

Hämtade ost i min låda i kylen. Tittade på Muren som jag inte trodde jag skulle hinna se förrän till nästa helg. Behövde helt enkelt varav ner innan sömn.

 

Måndag

Tidig morgon igen. En riktigt bra dag med mobilisering och urträning för min patient. För den som inte rör sig i vårdens värld så innebär båda begreppen ett slags träning.
Mobilisering kan vara sjukgymnastik, komma upp och sitta i en anpassad stol eller, som i det här fallet, till och med stå på golvet bredvid sängen en liten stund. Det är stort för någon som legat sängbunden i veckor.
Urträning är träning för lungorna att klara sig utan respirator. Man börjar i liten skala med 5-10 minuter och, som just på måndagens förmiddag, en hel kvart. Jag var så nöjd och det var då ändå inget mot vad patienten själv var.
Jag fick dessutom chansen att sätta en ny kateter. Det är oftast undersköterskorna som gör det vilket innebär att när det väl är problem så ska sjuksköterskan göra det och saknar då träning. Men idag fick jag chansen att, utan problem, sätta en urinkateter. Kändes bra. Jag tror jag har koll på exakt vilka katetrar jag satt de senaste 10 åren. Så då förstår ni att det inte är så ofta.

Tog vägen förbi sortergården. Har nu fått lära mig att alla återvinningsstationer här i Jönköping heter ”sortergård”. Jag trodde att det var namnet på just den i Huskvarna. Har aldrig hört det ordet tidigare. Då har jag ändå varit på ett flertal spridda i landet. Man hade riktigt roligt åt mig på jobbet och skrattade gott. Det kunde jag bjuda på.

När jag kom hem vågade jag inte parkera på gatan, trots att det fanns platser och jag skulle bära ner några tunga saker. Men jag går hellre och bär tungt än får min bil skadad.

På rummet bäddade jag min säng som jag fått nya lakan till. Packade ihop de böcker jag behövde ha med mig och laptopen. Sedan gick jag till bilen.

Det var ljust en bra bit upp. Hurra för sommartiden! Men trots det fick jag ändå en bit i mörker. Men väglaget var bra även om temperaturen var låg.

När jag kom hem var jag så trött och la mig meddetsamma. Tog inte lång tid att somna. Skulle upp tidigt.

 

Tisdag

Upp tidigt för att hinna fixa håret som fått en tråkig utväxt. Mitt hår växer 3 till 4 centimeter på en månad och då hjälper det inte hur hög kvalitet det än är på färgen. Det är ju alltid det som tas upp i reklamen att just deras färg håller sig fin i 6, eller i vissa fall 8, veckor.

Hur som helst så fixade jag håret, tog ett bad, packade min skolväska och åkte till Cirkel K. Min bil behövde tvättas. Jag avskyr att sitta ensam i bilen när den är i tvätten och brukar ta med F. Men nu hade jag inget val.

Framme i Uppsala parkerade jag nära skolan. Gick till Fågelsången och köpte en ostmacka och sedan till skolan och fixade kaffe och satte in min lunch i kylen.

Dagen rullade på snabbt med föreläsningar och gruppdiskussioner. En riktigt lyckad dag. Hann också träffa R och fixa med diverse papper till studentföreningen. Sedan var det dags att åka och mellanlanda hemma. Jag skulle träffa F en stund.

Vi åkte till Rotebro och shoppade lite. Jag köpte bara bröd och två flaskor kallt kaffe. Jag gillar en av sorterna och ville ha med på resan. F köpte fler saker.
Sedan fikade vi.

Att fika på Coop är billigt och jag blev förvånad hur lite det kostade. Men så är det.

F, som skickat en bild till mig på söndagen, sa att han funderade på att behålla Kingston. Men jag påpekade att de är ett ”paket” och ingen av dem ska vara ensamkatt. Dessutom ska vi bo i stugan tillsammans i sommar. Men jag sa att han kunde ha dem tills jag flyttar ut dit igen. Orvar är inte alls lika social som Kingston. Men han är också en riktig raring.

Jag hann inte träffa pojkarna den här gången. Skulle iväg och hade en del att pyssla med innan jag kunde åka.

Det var redan mörkt när jag åkte. Jag var hur trött som helst och det kändes segt och långt. Stannade i Järna och tankade. Sedan i Stavsjö och sov en stund. Sista stoppet i Mantorp där jag köpte en kopp kaffe.

Det var sent innan jag var hemma på vandrarhemmet och jag kom inte i säng förrän halv två. Tur att jag skulle börja sent på onsdagen.

Det här inlägget postades i Jönköping, Livet, Mammason, Mitt nya (arbets-)liv. Bokmärk permalänken.

4 svar på Jojo, minsann

  1. znogge skriver:

    Vilken tur att du inte parkerade din bil där. Det klan inte vara roligt att hitta sin bil så. Sedan förstår jag inte varför man inte sätter en lapp på bilen. Jag menar man kan knappast undgå att notera om man backar in i någon tänker jag. Det bästa vore väl om det fanns avslöjande skador på någon av byggarnas bilar…

    Önskar en fin onsdag!

    Kram

    • Kraka skriver:

      Ja, verkligen tur.
      Det unga paret gick runt och kollade på de olika bilarna för att se om någon hade skador. Men jag tror att just den bilen inte var där just då.
      Jag är inte förvånad att de bara smet. Lite de här människorna i ett nötskal. Bryr sig bara om sig själv och struntar i andra och tar inget ansvar.

      Kram

  2. Ingrid skriver:

    Det är ju jättebra att du trivs med tillvaron, då går det mesta bra tror jag. Vi har alla olika förväntningar på tillvaron och det som inte passar den ene passar kanske utmärkt för någon annan.
    Hoppas att du har en bra onsdag på jobbet!
    Kram, Ingrid

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.