Märkligt nog vaknade jag vid 3-tiden. Just den natt då jag verkligen behövt sova ordentligt med tanke på hur den kommande veckan var planerad. Men efter ett par försök att somna om insåg jag att det bara var att gå upp.
Gjorde kaffe och på väg till köket kunde jag höra snarkningar genom dörrarna. Folk sov. Samma folk som återigen ställt till det i köket. Tillbaka i rummet satte jag mig vid bordet och tittade ut genom fönstret. Det var mörkt och det syntes inte minsta spår av någon gryning.
Drack kaffe och lyssnade på ljudbok. Hoppades bli trött och kunna sova en stund till. Fyra timmar och en minut var långt ifrån tillräckligt. Funderar på varför jag vaknat. Huvudet är fullt av tankar på min mamma. Men jag kommer inte ihåg om jag drömt något om henne. Tänker på hur olika liv mamma och jag haft. I år är det 40 år sedan mamma lämnade det jordiska livet.
Jag gjorde många försök att somna om. Inget av dem lyckades. När klockan var strax före sju gick jag upp. Kände mig yr och i behov av sömn. Troligen handlade allt om stress. Inte en medveten stress, men en inre orsakad av veckans planering.
Medan jag åt frukost tittade jag ut genom fönstret och funderade på om man haft lite otur när man tänkte på kommunen.
Bilen som skulle sopa gatan kom åkande och sopade ena sidan. Sedan åkte den tillbaka för att ta andra sidan.
Det gick inte så bra eftersom det stod flera bilar parkerade där. Den åkte lite fram och tillbaka och verkade vilsen. Sedan verkade den, eller hen som körde, ringt efter hjälp och det kom några gubbar från kommunen och skyltade upp att det var parkeringsförbud nästa dag.
Hade de tänkt till kunde de ju ha skyltat upp det redan på fredagen och sluppit trassla till det för sig.
Pluggade en stund duschade, klädde mig och packade det jag skulle ha med till nästa dag. Sedan var det dags att åka till jobbet.
På jobbet hade jag först ingen patient och när det kom en ny som lades in var jag först behjälplig och hade sedan rollen som undersköterska.
Jag jobbade till 21:30 och skulle sedan köra upp till Stockholm eftersom jag hade en skoldag på tisdagen. Eftersom jag hade bråttom kollade jag inte igenom mina mail. Det borde jag ha gjort.
Redan före Gränna började snöstormen. Snöandet tilltog och vid Mantorp stannade jag till och köpte kaffe och en macka. Sedan fortsatte jag. Det snöade allt mer och jag såg inte vare sig fronten på bilen eller var vägen tog slut på sidorna. Allt var bara vitt.
Vid Stavsjö gav jag upp. Åkte upp till macken och låste in mig i bilen med larmet på. Sedan sov jag, invirad i min kappa. Det var kallt, men kändes ändå skönt att inte vara ute på vägen.
På morgonen, när det ljusnade, hade det slutat snöa. Väglaget var bättre och jag fortsatt hemåt. Stannade till vid Sillekrog och köpte lite frukost. Sedan åkte jag hem och hämtade en bok jag glömt och fortsatte sedan till Uppsala.
I god tid var jag vid klassrummet där vi skulle vara. Men ingen dök upp. Sedan kom vår vaktmästare och sa att läraren skickat ut ett mail eftersom hon var sjuk och att vi skulle vara på zoom istället. Jag hade med andra ord kunnat vara kvar i Huskvarna.
Hur som helst så blev det en bra dag. S, som är ERASMUS-student från Tyskland, letade upp mig vid lunchen och föreslog att vi skulle äta tillsammans. Vi gick ner och värmde våra matlådor och satt och pratade. När vi sedan skulle börja gick hon till sitt rum. Hon bor i ett rum på skolan. Senare så gjorde hon mig sällskap i klassrummet och vi fick gruppdiskutera tillsammans istället för på zoom. Så det blev bra trots allt.
Hela dagen var det klarblå himmel och sol. Men precis när jag skulle åka blev det snöoväder och jag kände mig helt tillintetgjord. Jag skulle jobba dagen efter och var tvungen att åka tillbaka. Jag började nästan gråta. Kände att jag inte orkade med en sådan natt till. Jag pratade med F i telefon och sa att jag kanske skulle åka vid 3-tiden på morgonen istället.
Vid Stockholm var det fint väder igen och jag bestämde mig för att trots allt åka ner. Ville utnyttja ljuset så länge som möjligt och trots att jag var hemskt hungrig stannade jag inte förrän i Norsholm. Där köpte jag kaffe och en macka.
Förutom en kortare period av kraftigt oväder var det barmark på vägen och fint väder hela vägen ner. Det var ljust nästan hela vägen dessutom.
När jag kom fram var jag supertrött och la mig mer eller mindre meddetsamma. Somnade genast. Sov gott och till och med min sömnapp verkade nöjd med min sömn. Den klagade bara, som vanligt, på att min djupsömn är för kort. Jag ligger runt 20%. Normal djupsömn är 10-25%. Tror inte kineser sover mer heller. Appen är tillverkad av kinesiska Xiaomi.
Tyvärr hade jag inte fri sovning. Hade en tid hos Carina klockan 10:00 i Habo. Hann precis bli klar för att åka i lagom tid.
Carina har varit frisör i drygt 30 år. Men hon är också undersköterska på IVA i Jönköping. Med andra ord en arbetskamrat. Därför bjuder jag på lite gratisreklam. Hon har sin salong i Habo, någon mil utanför Jönköping. Bor du i närheten och inte redan har en frisör tycker jag du ska boka en tid hos henne. I nuläget har hon öppet 3 dagar i veckan. Tyvärr kommer jag inte ihåg vilka dagar det är. Men uppenbarligen onsdagar i alla fall.
När jag var klar hade jag bestämt mig för att äntligen göra slag i saken och skaffa en kaffeprenumeration hos Espresso House. Fixade med den och sedan åkte jag till Asecs och fikade före jobbet.
Sedan var det dags att åka och jobba. Hade inte samma patient som senast, men var undersköterska idag också. Vi fick göra upp om vem av oss som skulle vara vad. Men eftersom jag vet att han jag jobbade med helst vill vara den som har huvudansvaret så sa jag direkt att jag kunde vara undersköterska. Nu är det ju inte så att jag inte får göra ”sjuksköterskesaker” när jag är undersköterska. Det är bara en arbetsfördelning. Men det är nyttigt att byta roller ibland för jag är urdålig på sådana där saker som att fixa med sopor och fylla på i skåpen och liknande saker. Undersköterskorna har också hand om vissa omvårdnadsbitar som att borsta tänderna, göra munvård, tvätta patienten och liknande. Jag lyckades sno åt mig blodprovstagningen när min kamrat ”vände ryggen till” och gick ut för att hämta en remiss. 😀
Efter jobbet åkte jag till Huskvarna i snöoväder. Det ser ut som julafton ute och jag förslog att vi skulle köpa julgran imorgon när jag pratade med L i telefon.
Drack kaffe och tittade på kvällens avsnitt av Uppdrag granskning. Det handlar om hur regionerna klarade av pandemin. Region Jönköping har haft den allra bästa överlevnaden på intensiven. Jag är inte förvånad. Jag har nog aldrig varit på en IVA-avdelning med så mycket ordning och reda, klara rutiner och superbra samarbete.
Titta på programmet som jag länkat till! Kan ses till 23 juli 2023.
Klockan var över midnatt innan jag var klar att lägga mig. Imorgon är jag ledig!
Kära Monika💕 Jag fattar och begriper inte hur du hinner och orkar med allt du gör. Hoppas bara att du inte sliter ut dig. Kramar🥰🥰
Du milde tid, vilka dagar och vilket väder! Vilken otur att du inte läste din mail. Nu blev det förvisso bra ändå men det hade besparat dig att vara ute på vägarna och annat.
Bra att arbetsfördelningen fungerar smidigt så att det inte blir prestige av det hela. Gott betyg åt sjukhuset för helt allmänt får den svenska strategin, eller vad man ska kalla den, hård kritik för hur äldre personer inte fick adekvat vård under pandemin.
Hoppas du får lite lugnare dagar och bättre nattsömn nu.
Kram
Det känns verkligen som om du behöver en ledig dag efter allt farande fram och tillbaka i snöväder och elände. Var får du alla energi från??
Kram, Ingrid