Det är skönt att komma bort ett tag

”Det är skönt att komma bort ett tag och va ledig mitt på dan” skaldar Bernt Staf i låten Mitt livs novell.

Det kan tyckas lite märkligt att jag tagit in på Stiftelsen Fjellstedtska skolans hotellrum över helgen. Jag bor nära, bara 6 mil, och pendlar ofta mellan min bostad och Uppsala. Men det är för att det just är skönt att komma bort ett tag. Att lämna vardagen, i alla fall lite.

Fjellstedtska skola var gymnasium mellan 1862 – 1982. Det hette förstås inte gymnasium hela den tiden, troligen läroverk. Numera är lokalerna uthyrda och Stiftelsen Fjellstedtska skolan bedriver även egna kurser. Man har även ett antal, 18 stycken, rum som går att hyra. De är i första hand avsedda för kursdeltagare men kan hyras av allmänheten om det finns ledigt. Jag är här för att imorgon, lördag, delta på Gamla Fjellstedtares dag. Det är en föreläsning, ett årsmöte och en middag.

Jag skulle träffa Jane på kansliet klockan 13 för att skriva på revisionsberättelsen. Hon hade mailat mig pappren så själva genomläsningen var redan gjord. Det var bara originalen som skulle skrivas på.

Samtidigt som jag skrev på fick jag nyckeln till mitt rum och kunde sedan bära upp min packning. Hade inte så mycket med mig. Lite kläder, toalettsaker och lite studiematerial. Den här gången reste jag med lätt bagage. 🙂

När jag installerat mig på rummet och loggat in på wifi:n gick jag ut för att leta efter något att äta. Klockan var 13:45, jag hade bara ätit några skorpor med ost till frukost och druckit kaffe. Jag var hungrig.

Jag tog en kortare promenad och hade redan från början Saluhallen i tankarna. Ville äta riktig mat, inte bara smörgås, och beställde rimmad lax.

Det var sol och klarblå himmel och riktigt skönt att sitta ute. Solen försvann ett tag bakom domkyrkans spiror men kom sedan fram igen.

Efter maten gick jag en sväng och hamnade slutligen på ett café där jag drack en kopp svart kaffe och åt en fransk våffla.

Jag orkade varken ”gå på stan” eller promenera och gick därför tillbaka till rummet. Bestämde mig för att tupplura lite. Jag är rätt ordentligt uttröttad och behöver ladda energi.

När jag vaknade efter halvannan timme gick jag upp. Eftersom jag hade snabbkaffe i väskan smög jag ut i frukostmatsalen och lånade vattenkokaren. Vet inte om man får härja fritt där inne, men jag kokade mig en kopp vatten.

Satte mig vid fönstret och tittade ut över Fyrisån och till andra sidan. Jag vet inte vem som äger huset numera, men på 1970-talet var det KFUM. Jag bodde på översta våningen när jag gick på skolan. Bland annat i rummet längst till vänster i bild.

Det känns verkligen som att det var i en annan tid och i ett annat liv. Vilket det väl också var på sätt och vis.