Tidspyttipanna

Tisdag

Planen var att dagen skulle bli lik måndagen. En dag i stugan med bortforsling, men med den skillnaden att jag ville att F skulle ta en titt på en del saker innan jag skjutsade honom till jobbet. Jag är inte helt nöjd med några detaljer, speciellt då det gäller taket i det rum som ska bli F:s. Det  kommer att ordna sig, och ännu en gång är jag glad att jag valde byggare vi känner. Eller som F känner är det ju.

När vi tittat på stugan skjutsade jag F till hans jobb och redan på vägen tillbaka blev det problem. Eller problem är egentligen inte rätt ord. Men jag kan faktiskt inte hitta något ord som passar in i sammanhanget.

Jag skrev nog aldrig om att jag på måndagen fick frågan, på sms, om jag kunde jobba tisdagsnatten. I vart fall svarade jag NEJ. För det kunde jag verkligen inte. Jag är mitt uppe i en period med en mängd praktiska saker som verkligen måste göras och dessutom en intensiv period i skolan. Att jag har 4 arbetspass under veckan var verkligen nog. Jag har en orkgräns. En gräns som få, om ens någon, respekterar.

Hur som helst så ringde bemanningsassistenten till mig när jag satt i bilen på väg tillbaka till stugan och jag hörde att hon var nära ett sammanbrott. Jag vet att hon varit sjukskriven tidigare för den omöjliga arbetsbördan hon har. Det går inte att bemanna när det inte finns folk. Så är det i vården på i stort sett alla ställen. Mer eller mindre.
Jag tycker om den här personen, har jobbat ”på golvet” med henne på den tiden hon jobbade som undersköterska och kände ett starkt medlidande med henne. Jag ville verkligen försöka hjälpa henne.

Resultatet blev att jag gick med på att göra lite schemabyten. Det fanns några andra som  kunde ta onsdag och torsdag natt. Jag tog tisdagen och söndagen. Fredag och lördag hade jag sedan innan. Ett helt okej byte om det inte varit för den lilla detaljen att jag höll på med röjningsarbete. Jag körde ett lass till ”tippen”, sorterade en del avfall och åkte sedan hem. Hann sova 24 minuter innan det var dags att åka och jobba.

Natten blev jobbig. En svårt sjuk intensivvårdspatient som krävde mycket insatser för att klara de mest basala behoven, cirkulation och andning. Samtidigt gillar jag att jobba med de här patienterna som behöver både dialys och respirator.

Onsdag

Jag vet inte om kollegan som skulle ta över på morgonen hade sovit dåligt eller om hon är en riktig bitch. Känner henne inte, vet bara vad hon heter. Hon gick till attack mot mig direkt och krävde att rapporten skulle ges i rätt ordning enligt SBAR (ett rapporteringssystem som få verkar använda). Det finns ingen SBAR-mall på stället och trots att jag verkligen kunde min patient så var hon direkt otrevlig. Hon kunde använt en annan ton när hon sa att hon ville ha rapport exakt efter SBAR och inte på något annat sätt eftersom hon kunde tänka själv. Suck! Den sortens kollegor finns på alla arbetsplatser, men jag var inte upplagd för att bli attackerad just då. Hade varit vaken 26½ timme. På vägen ut pratade jag en stund med bemanningsassistenten som verkligen såg ut att kunna falla ihop vilken minut som helst. Hon uttryckte redan oro för hur det skulle bli i höst. Då har inte ens sommarhelvetet börjat. Senare under dagen kom förfrågningar om både onsdag, torsdag och söndag dagtid och kväll. Fattar ni hur hopplös det är!

Tog en sväng in på Stora Coop på vägen hem. Köpte en flaska Mocca Latte, sådan där som är kall och ett alternativ till läsk. Tre wienerbröd och några salamisticks fick också följa med.

Hemma gick jag och la mig och satte alarmet på 15:00. Somnade märkligt nog inte direkt utan lyssnade en stund på ljudbok. Men sedan sov jag och när klockan var 15:10 gick jag upp. Tog ett skumbad och ringde F. Han var stressad, men frågade hur jag mådde. Jag lät verkligen inte helt frisk sa han. Men jag var bara trött och uppretad på samhällsordningen. Hade ringt ett ärende till kommunen, den del som hanterar avfall, och fått veta att eftersom det var dag före röd dag så hade man stängt 12:30. På fredag är det klämdag och sedan veckohelg. Men är det verkligen rimligt att man stänger samhället på grund av Kristihimmelfärdsdag? I ett sekulärt samhälle. De flesta kan väl knappast ens redogöra för vad dagen innebär. Det är en rent kyrklig högtid och borde inte påverka vardagarna före och efter. ”Oj! Kan du inte andas? Tyvärr kan vi inte hjälpa dig förrän efter helgerna.” Säger vi aldrig i vården. Inte ens till lata kommunanställda som går hem efter halva dagen som en självklarhet trots att kommunens invånare betalat skatt för deras service. Det är frustrerande!

Gjorde kaffe, drack och åt ett wienerbröd. Lite senare åt jag några salamisticks. Insåg att någon middag skulle jag inte orka fixa. Inte åka till stugan heller och köra ett lass till ”tippen”. För där sa de igår att de har öppet till 20:00 som alla vardagsonsdagar. Det är ju också typiskt. De som jobbar där är arbetare och det är bara tjänstemännen som kan kosta på sig att gå hem lite när som helst och skylla på att det är helg. För trots mitt mångåriga, kyrkliga engagemang har jag aldrig någonsin hört talas om att det skulle vara aftonstatus på dagen före Kristihimmelfärdsdagen. ”Kristihimmelfärdsafton”. 🙂 Kanske något för ledighetsfolket att införa? Eller varför inte införa weekendsafton alla fredagar? Då kan man, utan att skämmas, införa halvdag på helgfria torsdagar med samma motivering som att man jobbar halvdag före julafton och midsommarafton. Vid påsk gäller andra regler och man stänger redan på onsdagen. Och nej, jag är inte bitter. Jag är arg. Och trött!