Jag sov så gott under natten hemmahemma. Hade gärna stannat kvar några dagar och bara vilat. Men det lät sig inte göras och 5:30 var det dags att kliva upp, göra kaffe och sedan plocka ihop och packa det som skulle med. Bilen var full av saker från stugan redan. Jag hade det mesta av mina säsongskläder i stugan och förhoppningsvis ska det väl inte behövas vinterkläder ännu.
När jag skulle packa bilen ringde jag F och bad honom komma ner och passa bilen medan jag bar ut. Snufflan, den lilla gosingen, blev så glad när hon fick se mig.
Jag hade gärna åkt tidigare, men då skulle jag inte hunnit sova alls. Nu hamnade jag mitt i värsta morgonrusningen. Bilarna stod still ute på E4:an när jag kom ut vid Akalla. Sedan kröp vi sakta, sakta. Men vid Haga norra släppte det plötsligt och sedan flöt det på hela vägen. Jag stannade några gånger för att tanka, äta och låna toa. Jag var framme och hade hämtat ut min nyckel exakt klockan 13:00 som var tiden då jag skulle få ta mitt rum i besittning.
Man kan inte få allt. Så sant som det är sagt. I rummet finns två sängar, en fåtölj och ett litet, mycket litet, runt rullbord. Men det finns två garderober och jag har både egen toa och dusch. Dessutom är det gratis parkering, vilket var huvudanledningen till bytet av vandrarhem. I Huskvarna är det gatuparkering à 8 kronor i timmen. Man får inte ens dra av parkeringsavgifter i deklarationen. Bara om man använder bilen i tjänsten. Inte ens Skatteverket skulle väl tro mig om jag försökte påstå att jag kör egen bil inne på intensivvårdsavdelningen. 🙂
När jag inspekterade köket var det första jag fick syn på nedanstående anslag. Ifall någon trott att mina utgjutelser om kökssnusket mer handlade om mig än om att män från öststater inte kan hålla rent omkring sig. Det kan de inte. Av någon obegriplig anledning. I alla fall inte den kategorin som reser runt som byggare och liknande.
Nu är jag ingen vän av kollektiv bestraffning, men det är bra att någon äntligen ryter ifrån till dessa grisar.
Jag plockade, med visst besvär, ihop en uppsättning porslin och bestick. Det som stod i skåpet var allt annat än rent och behövde diskas. Herre jösses alltså!
Sedan bar jag in mina saker från bilen och fick ett hav av kassar på golvet. Men jag prioriterade att hinna sova lite före jobbet.
Fönstret på övervåningen, till vänster om ytterdörren, är mitt rum. Det var för övrigt det rum jag blev visad när jag var där för att rekognosera. Nu är det mitt he i tre månader.
Jag sov gott, men väl kort. På vägen till jobbet svängde jag förbi Stora Coop på Asecs och köpte en portion färdigmat.
Natten var lugn, lugnare än jag befarat, och jag hann till och med skriva en inköpslista för det mest akuta.
Efter jobbet hann jag shoppa det som stod på listan innan ja åkte hem och sov. Blev väckt av telefonen och såg att det var Fia. Kände att jag nog behövde svara ifall det var något inför helgen. Det var det väl inte i egentlig mening. Hon ville mest kolla när jag skulle komma och sånt.
Trodde att jag skulle somna om lätt. Men det kunde jag inte. Istället röjde jag från golvet och la in i garderoberna. Packade inför helgen och försökte sedan vila lite. Med tvivelaktigt resultat. Gick istället ner till köket och lagade till två matlådor. En till inatt och en att ha på måndag. Den ska in i frysen när den kallnat.
Att hösten är här känns i luften. Det var bara 9 grader när jag gick från jobbet. Den här stenen finns utanför vandrarhemmet.
Det är extremt märkligt att man inte kan hålla snyggt efter sig i ett gemensamt kök. När vi bodde på campingplatser i somras var köken i perfekt skick och alla var väldigt noggranna vilket jag tyckte var befriande. Hoppas du ska trivas bra här.
Kram
Att du orkar hålla på och jobba och bo som du gör. Det måste slita! Jag hoppas att det kommer att fungera på det där vandrarhemmet, tre månader är trots allt ganska lång tid om det skulle bli otrivsamt.
Visst märker man att det blivit höst helt plötsligt. I morse hade vi bara 5,5º.
Ha det så gott!
Kram, Ingrid
Det lät ju lite ”sådär” med sådana ”sluskar” som bor där, någon ordning måste det ju ändå vara, fint att de åtminstone reagerat och vidtagit lite åtgärder.
Synd att alla drabbas av det kanske men ändå.
Ta hand om dig och ha det så bäst du kan.
Pingback: Måndag med plus och minus | Kraka