Jag gillar egentligen inte när helgen brer ut sig in i kommande vecka. Men så var det den här gången och inget jag kunde göra något åt.
Fredag
Var tvungen att vakna tidigt, hade en tid för klippning på morgonen. Det hade snöat rejält under natten och jag gav mig av alldeles för tidigt för att hinna. För så fort jag kommit ut från vägen från vandrarhemmet var det plogat och lättkört.
Jag gick in på Willys och gick ett varv. Köpte sedan en kaffe och hade kunnat döda för ett wienerbröd. Men icke sa Nicke, jag ska inte ha några komplikationer från såret efter tanden.
Före jobbet var jag på Stora Coop och köpte lite livsmedel. Främst ett antal förpackningar drickyoghurt och drick-kvarg. Hann med en fika på Arnes också. Köpte en bakelse som jag gröpte ur grädde och vaniljkräm från. Det kändes lite surt att behöva lämna marsipanen, men så var det. Den gick inte att äta utan att tugga.
På jobbet blev jag tvungen att byta patient. Jag hade varit ledig två pass och någon annan hade ”första tjing”. Det är den som haft patienten senast i arbetslaget.
Hur som helst fungerade jobbet bra och det blev kväll och rapportdags.
Hem för att sova. Men först På spåret. Jag var så trött på slutet att jag inte alls hängde med. Vet i alla fall vilka som vann omgången.
Lördag
Tidig morgon, jobbet började 6:45. Drack kaffe och klädde mig. Jag vet att jag tog på mig mina ljusgröna sockar. Inte för att det spelade någon roll, det viktigaste är att ta rena sockar. Men jag såg dem ju och de var ljusgröna eftersom det var min tanke att ha just dem. Jag var alldeles för trött och vaknade inte förrän vid 11:30 och kunde då konstatera att sockarna som satt på mina fötter var gråblå. Jag är verkligen ingen morgonmänniska!
Slutade 15:30 och tog vägen förbi Asecs på hemvägen. Köpte ett par plastaskar på Jula som jag sett när jag var där i veckan. Ska ha dem till mina örhängen. Gick sedan till Stora Coop och köpte två askar risifrutti att ha som lördagslyx.
När jag kom hem tittade jag på veckans avsnitt av Händelser vid vatten. Sedan var min energi slut och jag gick och la mig. Somnade och vaknade sedan vid halv två. Var vaken ett par timmar och sov sedan igen.
Söndag
När jag vaknade hade jag sovit 11 timmar och 16 minuter. Då var min vakentid mitt i natten borträknad.
Tog det lugnt, mycket lugnt, hela förmiddagen tills det var dags att åka till jobbet.
Jobbet rullade på och på kvällslunchen åt jag kantarellsoppa, en Varma koppen. Jag är inte ens hungrig längre, men jag blir sugen på mat när jag ser kamraternas matlådor.
När jag kom hem satte jag mig med ljudbok och en drickyoghurt. Behövde varva ner innan jag skulle sova.
Måndag
Upp tidigt och lite kaffe och en drickyoghurt. Sedan iväg till jobbet.
Dagen rullade på och när jag slutat hann jag göra ett ärende och sedan åka till Stora Coop och köpa dricka och några risifrutti.
Väl hemma drack jag kaffe och åt risisfrutt medan jag lyssnade på ljudbok. KÄnde mig riktigt pigg. Men plötsligt slog tröttheten till och jag bestämde mig för en tupplur. Det blev drygt 2½ timme.
Gick upp och tittade på playTV en stund. Ville ändå ha lite vakenkväll när jag är ledig. Det blir väldigt trist att bara sova jämt. Nu längtar jag verkligen hemhem.
Det låter som intensiva och tunga dagar. Det är jobbigt att inte kunna äta som vanligt men jag kunde ändå relativt snabbt lämna sopporna och börja äta mjukare mat. Minns dock att jag skulle vara mycket försiktig vid borstning för att inte skada koageln. Tack och lov läker det oftast ganska så snabbt i munnen. Kan förstå att du längtar henhem för du har jobbat borta mycket.
Kram och god kväll!
Intensivvård är intensiv och tar energi både fysiskt och psykiskt. Är dessutom väldigt trött på att bo borta med dessa polacker som gapar, skriker, skitar ner och super. De beter sig som djur. Nu i helgen rev de runt på min mathylla, tog bort min märkning av maten och gjorde en boll av den och kastade över min mat. Jag måste säga att jag nästan blev lite chockad. De beter sig inte mänskligt. De ockuperar köket den tid de inte är iväg och jobbar och nu har de börjar precis som på första stället jag bodde förra året och använder kastrullerna som förvaringskärl för sin mat. Nu är till och med durkslaget konstant upptaget för där förvarar de stekt potatis. Det är svårt att förstå att människor kan bete sig på det här sättet. Förra helgen söp de så mycket att de lyckades fylla en halv, stor, soptunna med tomma ölburkar. Det är ju inte normalt.
Jag har inte ont så länge jag inte rör vid stället eller får något som vidrör. Men idag på förmiddagen råkade jag komma emot och det gjorde så ont att jag trodde huvudet skulle sprängas. Det var så jag faktiskt hann tänka att jag måste gå hem från jobbet. Men sedan klingade smärtan av.
Jag hoppas ju att kunna äta något mosat kanske nästa helg, men egentligen tvivlar jag på det.
Kram
Försvinner koageln så är det öppet ner till käkbenet så det gäller att vara försiktig och inte komma åt. Jag klarade att tugga mjuk mat på andra sidan och borstade inte över såret.
Det är helt sjukt hur man kan bete sig som de gör. Som några vildar som saknar helt vett och sedan detta råsupande… Jag hade aldrig pallat det men visst, har man inget val så får man bita ihop. Deras beteende är definitivt inte normalt.
Kram
Jag saknar en tand på andra sidan också och kan inte tugga där heller. Men puréer lär väl funka om någon vecka. Hoppas jag.
Kram
Det låter som några riktigt tuffa dagar och speciellt med tanke på den där tandoperationen som jag misstänker tar lite på krafterna om inte annat för att du inte kunnat äta som vanligt. Hoppas att du får lite tid för återhämtning nu.
Jag har ju läst ditt svar på Znogges kommentar, så jag förstår att du haft en del besvär.
Kram, Ingrid
Jag är ledig på tisdag (idag) och sedan jobbar jag tre pass. Sedan ska jag resa hemhem. Jag har en hel del att göra där hemma, men det ska bli skönt att vara i mitt eget ett tag.
Kram
Jag förstår att du längtar hemhem. Snart är du där igen, inte många pass kvar nu. Hoppas det snart läkt i munnen också så du kan tugga igen.
Ja, jag längtar verkligen hemhem nu. Hade ju tänkt vara hemma hela året, men nu blir det inte så.
Jag hoppas också att jag ska kunna äta lite mer fritt snart.