Fusk och inga visor

Så var det dags för en vandring igen. Vi skulle ses vid Åkeshovs T-banestation klockan 10:00. Med matsäck och lagom varma kläder var jag där i god tid, vilket flera andra också var.

Vädret var grått och fuktigt. Det regnade inte, men var heller inte speciellt skönt. Men det som var mycket värre var att det var ishalt i stort sett överallt. Måste erkänna att jag faktiskt övervägde att hitta på något och vända hem igen. Men så blev det inte.

Det krävde maximal koncentration och blicken i marken för att inte halka och ramla. Det var med andra ord rätt tråkigt att gå.

Vi gick förbi Ljunglöfska slottet i Blackeberg, en gång Knut Ljunglöfs ”sommarstuga”. Han kallades snuskungen eftersom han var den som startade fabriken Ljunglöfs snus. Han ägde stora områden i Spånga.

Nere vid kvarnen vid Kvarnviken hade vi vår rast. På hösten kan man besöka kvarnen och köpa mjöl. Den är med andra ord i bruk, men i vilken omfattning vet jag inte.

Jag drack mitt kaffe och åt mina två mackor med ost. Försökte sitta så långt ut på kanten på bänken som det bara gick. Det var svinkallt och jag frös. Så det var skönt när vi började gå igen.

När vi rastade hade vi väl gått så där cirka en halv mil. Vi skulle gå 11 kilometer totalt och jag var riktigt trött på det hala underlaget.

Vi gick förbi Råcksta träsk, som inte är ett träsk utan en sjö. Det var där vi skulle ha rastat enligt de ursprungliga planerna. Dit var det 6 kilometer från vår utgångspunkt.

Vi fortsatte någon kilometer till och kom då upp till Råcksta T-banestation. Då tyckte jag att det fick vara nog och sa till vandringsledaren att jag bestämt mig för att lämna och åka hem. Han sa att det var som det brukade vara, alltid någon eller några, som lämnade vid T-banestationer. Jag var inte den enda som lämnade sällskapet idag.

T-banan kom ganska snabbt och jag satte mig ner, bytte vid Fridhemsplan och var snabbt hemma.

På gården träffade jag F, Snufflan och P. F och Snufflan skulle åka med P till Nynäshamn och jobba med bokföring. Nej, Snufflan bokför inget, det är det bara F som gör. Snufflan är enbart sällskapsdam. Jag fick min bilnyckel i alla fall och kunde därmed åka iväg om jag ville. Det ville jag inte.

Tog en tupplur på ungefär 40 minuter och gick sedan upp och drack kaffe. Därefter ett varmt skumbad och sedan var det dags för middag. Värmde resterna av köttfärslimpan och ugnspotatisen från i söndags.

Tittade klart på ett påbörjat avsnitt Ett fall för Vera. Vid 20-tiden var jag så trött att jag la mig ner för att sova. Visar sig om det kommer att straffa sig…

Det här inlägget postades i Aktiviteter med Stockholms vandrareförening, Livet, Mammason. Bokmärk permalänken.

6 svar på Fusk och inga visor

  1. znogge skriver:

    Den sortens underlag är hopplöst att gå på för man spänner sig hela tiden och tittar mest ner på marken. Tycker du gjorde helt rätt som avbröt när du gjorde för du gav det verkligen en chans.

    Önskar en god kväll nu!

    Kram

    • Kraka skriver:

      Ja, det är hopplöst att gå på ett sådant underlag. Jag är absolut nöjd med att jag avbröt. Jag gick i alla fall ungefär 6½-7 kilometer och det är ändå ingen dålig promenad.

      Kram

  2. Anna i Portugal skriver:

    Att vandra på is är förkastligt, förstår det blev en trist upplevelse.

  3. Ingrid skriver:

    Så förståndigt att du lämna vandringen och tog tunnelbanan hem. Att gå långt när man får spänna sig för att inte halka är inte varken trevligt eller nyttigt.
    Ha en fin torsdag!
    Kram, Ingrid

Lämna ett svar till Kraka Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *