Hade fri sovning och vaknade med insikten att den här helgen skulle jag vara tvungen att göra så mycket. Men det skulle nog bli en jobbig dag…
Huvudet värkte, det sprängde i bihålorna och jag sippade på mitt kaffe. Hittade en Dumlekola som jag stoppat i väskan från den där godisskålen igår. Den fick bli min frukost.
Strax före klockan 12 gjorde jag två knäckemackor med korv. Var inte säker på att jag skulle orka äta dem, men ville göra ett försök. Det gick. Långsamt.
Kollade febern. Hade 36,9. Hur kan det vara möjligt? Man skulle kunna steka ägg i pannan på mig och jag känner mig febrig. Men bihåleinflammation ger sällan feber, eller i alla fall inga höga temperaturer. Å andra sidan har jag låg metabolism och därför en låg normaltemperatur. Inte ovanligt att jag har 35,5. Jämfört med den som har 37 som normaltemp har jag 38,4. Jag är sjuk! Ingen simulant!
Pratade med F i telefon. Han skulle höra av sig om han skulle åka iväg. Ville ha diverse inhandlat. Men han visste inte om han skulle iväg.
Lyssnade på ljudbok och drack mer kaffe. Orkade inte plugga, var alldeles för ”luddig” i huvudet för engelskspråkig facklitteratur. Att städa var inte att tänka på.
Sov 1½ timme. F ringde och berättade att han och hans kompis skulle åka till Pizzaria Torget i Akalla. Ville jag ha något? Det ville jag. En bob Marley.
Jag åt faktiskt hela pizzan. Inte på en gång, men under eftermiddag/kväll. Tyckte jag kände mig aningen lite bättre efter att jag fått i mig mat.
Fortsatte lyssna på ljudbok. Vilade lite av och till. Var så trött.
Så god pizzan ser ut. Det känns som om det är år sedan jag åt pizza, men jag tycker att det är gott.
Krya på dig!
Kram, Ingrid
Bättre lyssna på kroppen än på termometern. Jag har inte tagit tempen på många år, jag känner när det är dags att sänka tempot ändå 🙂 Krya på dig!