Bord, duka dig

Gick upp, om inte svintidigt, så tidigt. Hade egentligen en del att göra innan jag skulle iväg, men framför allt ville jag dricka kaffe och äta frukost i lugn och ro. Trots att jag la mig tidigt igår så tappade jag en timme sömn och behövde mjukstarta. Lite playTV till kaffet.

Till sist blev det dags att ta tag i dagen.

Klädde mig och gick upp till katterna. Stannade länge och la mig på soffan och vilade lite. Ingen av pojkarna ville ligga nära, men de höll koll på mig en bit ifrån. Så typiskt katter.

Bar ut kattmatsförpackningar till återvinningen och gick sedan hem och hämtade den överfulla kassen som också skulle dit.

Väl inne igen gjorde jag kaffe och två mackor med korv. Visste att det skulle dröja tills det blev dags för sen lunch, middag eller lupper. Troligen en lupper.
Satte mig och pluggade med alarmet på 30 minuter. Sedan var det dags att byta om för att gå till T-banan.

Jag skulle träffa B-M i Ropsten ett par minuter före 13 så vi kunde ta Lidingöbanan tillsammans.

Vi hade turen att få plats på museivagnen som går till  Aga. Vi skulle gå av i Torsvik, alltså hållplatsen före.

Vi stretade oss sedan uppför backarna och nådde slutligen Millesgården där vi skulle se en utställning.

Jag är medveten om att textbilden inte är så bra, men jag vill gärna dela texten med er läsare. Det går att läsa om man förstorar bilden.

Vid det här bordet kunde man sätta på sig hörlurar och lyssna på olika bordssamtal. Hanna har varje onsdag en middag där hon bjuder in olika personer. Hon bjuder alltid på samma mat, Pasta Puttanesca och som efterrätt Pannacotta.

Duk och handmålade tallrikar av Marie-Louise Ekman. Varje tallrik hade ett eget budskap.

Det var så vackert mad dessa bord och alla småprylar som fanns som bordsdekorationer.

Så sant! Har man bara plats så kan man samla på det mesta. Gränsen är hårfin…

Självklart hälsade jag på Hanna. Jag är ett stort fan av henne både som bordskonstnär, På spåret-medverkande och som krönikör i Dagens Nyheter.

När vi tittat färdigt, i alla fall för den här gången, gick vi till restaurangen. Där kunde man äta Hannas tvårätters.

Pasta Puttanesca, i vänstra hörnet står Pannacotta med hallon

Jag var enormt mätt efter den måltiden och hade behövt vila middag, eller lunch för det var ändå inte så sent. Men istället promenerade vi till Ropsten och tog T-banan. Det blåste kallt och jag avskyr ju just det, men det var ändå skönt att röra sig efter den bastanta måltiden.

När jag kom hem gick jag i alla fall och la mig. Så det blev lite matvila trots all. Senare, när det fick vara nog med vilande, pluggade jag inför den kommande veckan. Har två dagar på skolan innan jag återvänder till den intensiva vården i Ljungby.

 

 

*Min mamma, som bara gått 6 år i folkskola, hade en märklig, eller kanske till och med mäktig, kunskap om sagor och sägner. Att hon berättade om Lodbrog och Kraka vet ni ju redan, annars kan ni läsa om det under fliken Därför namnet Kraka. Det räknas väl inte direkt som en saga, snarare en mytologisk berättelse. Men en saga som hon ofta berättade var den om bordet som dukade sig själv. Bord duka dig.

Det här inlägget postades i Livet, Teater, museum, kultur, musik. Bokmärk permalänken.

4 svar på Bord, duka dig

  1. znogge skriver:

    Millesgården har ett fantastiskt läge och utställningarna brukar vara väldigt bra. Besöker gärna Millesgården när jag är i Stockholm och jag hoppas det blir av snart. Sonen och sambons flytt rubbade ju våra planer men det löser sig.
    Vilken god måltid ni kunde njuta av!

    Kram och god kväll!

    • Kraka skriver:

      Hoppas du hinner upp och kan besöka den här utställningen. Den var värd att uppleva.
      Maten var god, men jag blev väldigt mätt. Tur att vi promenerade efteråt.

      Ha en fin fortsättning på kvällen!
      Kram

  2. Ingrid skriver:

    Jag har varit på Millesgården ett antal gånger, men bara sommartid. Syster min bor på Lidingö och det är inte långt från där hon bor. Vilka underbara dukningar Hanna Hellquist gjort. Hon är duktig. Jag hade inte besvär att läsa texten när jag förstorade den.
    Glad måndag!
    Kram, Ingrid

  3. Pingback: Mer av samma, men nya perspektiv | Kraka

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *