Dagens Jetpackfråga – Covid och anpassning

Idag ställer Jetpack frågan How have you adapted to the changes brought on by the Covid-19 pandemic?

Av okänd anledning fick jag dagens fråga på engelska. Men en korrekt översättning torde väl vara Hur har du anpassat dig till förändringarna som kom i och med Covid-19-pandemin?

Jag utgår från att de menar hur jag anpassat mig i min nuvarande situation och inte under pågående pandemi.
Covis-19 räknas inte längre som en samhällsfarlig sjukdom och har man vaccinerat sig måste man väl ändå våga både gå ut och träffa andra människor.

Jag stör mig enormt på att många ställen fortfarande har samma restriktioner som under pandemin innan vaccinet kom. Är det meningen att vi ska vara rädda för varann för all framtid? Covid-19 är inte den mest problematiska smittan just nu. Visst finns det fortfarande en och annan som blir väldigt sjuk, men den här vintersäsongen har säsongsinfluensan och RS-virus varit det stora problemet. Det är huvudsakligen dem vi vårdat på intensiven när det gäller infektioner.

SKR, Sveriges Kommuner och Regioner, vill att man ska göra en lagändring så att enskilda vård- och äldreboenden får inför isoleringar när de tycker. Fullkomligt horribelt enligt mig. På de flesta äldreboenden hyr man sin lägenhet och bor där frivilligt. Att internera folk bara för att är ju helt galet. Det var varken de boende eller deras anhöriga (som inte ens fick komma dit) som drog dit smittan. Det var personalen!
Att man dessutom hindrade autonoma (som har rätt att bestämma över sig och sitt liv) individer att få träffa en läkare är befängt. Man vet faktiskt inte hur många av dem man tog livet av med morfin som verkligen hade Covid-19. Många hade troligen en vanlig förkylning.
Ett par år före pandemin spärrades en nära bekant till mig in på sitt rum när hon var där för lite rehabilitering efter en operation. Man hade Calici, alltså kräksjuka, på stället och personalen ville inte gå in och anhöriga fick inte komma och hjälpa till. Hon avled i sin säng liggandes i sina spyor och sin avföring. Det är det man vill öka möjligheterna till. Att stänga in folk så de kan dö ensamma på sina rum.

Jag tänker aldrig anpassa mig till en vård av total galenskap. Jag stod mitt i pandemin, och vi hade inte ens ordentlig skyddsutrustning från början. Vi vårdade, skötte, tvättade, vände och tog hand om. Problemen under pandemin var att de var så många samtidigt. Men det är inte en ursäkt för alla oetiska, galna beslut som togs på många boenden och vårdhem. Någonstans glömde man bort att äldre är människor och att personalen är till för patienterna och inte tvärt om. Har man inte förstått det har man missat något väsentligt i ansvaret för medmänniskan.