110-årsfirande

Idag hade Stockholms vandrareförening bjudit in oss medlemmar till ett firande av föreningens 110-årsjubileum.

Föreningen bildades den 13 april 1913. Det var ett 60-tal medlemmar på den första vandringen som var i Nacka.

Jag var lite sen, på grund av ett stopp i T-banan, och det var rätt fullsatt vid borden när jag kom. Men jag lyckades hitta en plats i alla fall. Jo, det skulle finnas platser till alla eftersom man hade anmält sig i förväg. Men ni har säkert också varit med om att folk sätter sig så det ser ut att vara fullsatt.

Den där rulltårtan var delikat. Mackan var helt okej, men ingen lyx direkt. Småkakan var god och vad man kunde förvänta sig av en kaka.

När alla verkade fått i sig kaffe med tilltugg tog ordföranden Göran Lindwall till orda och hälsade välkommen. Han berättade sedan och visade bilder som han hämtat från Stadsarkivet från de tidiga åren.
Vi fick veta att när föreningen var ny var det mest unga människor som var med. Numera är de flesta pensionär. Det fanns inte så många pensionärer 1913. Medellivslängden var då 62 år för kvinnor och 55 år för män. Pensionsåldern var 67 år. Det var inte många som levde så länge att de hann bli pensionärer. En och annan blev förstås gammal, men de flesta av dem var slitna och orkade inte med så mycket fysiska aktiviteter.

Efter Göran var det en rad av vandringsledarna som berättade minnen från sin tid i föreningen. Vi fick också en genomgång av statistik ur medlemsregistret. Det finns fortfarande medlemmar i föreningen som är födda på 1920-talet. Men de allra flesta är 40- och 50-talister.

Firandet började klockan 18:00 och var slut ganska exakt 20:00. Då var det dags att åka hem. Det var nog lagom för de flesta, huvuddelen av de som var där var betydligt äldre än jag. Men inte alla och jag hade gärna suttit och pratat lite med folk. Men det är inte riktigt så i föreningen. Man vandrar och har man tur är det någon som känner för att prata en stund medan man går.