Spinning wheel got to go ’round

Det blev en tidig morgon idag också, skulle träffa F ute på gården för att få mina däck uppburna från källaren och inlagda i bilen. Trappen från källaren är fruktansvärt brant och efter att tippat bakåt en gång vågar jag inte längre bära tunga saker där.

När däcken var i bilen körde jag ner och parkerade i garaget igen. Skulle åka och få däcken bytta lite senare. Det kändes lite stressigt att försöka hinna det innan mötet jag skulle på klockan 10. Hade dessutom sovit dåligt. Igen.

Hade ett förmöte på telefon med min konsultchef där vi pratade ihop oss. Jag vill absolut inte jobba på de villkor som plötsligt dök upp. Men jag hade en idé om något jag kan tänka mig istället. Men allt hängde ju på vad den där chefen på sjukhuset skulle säga.

Som extra lök på laxen hade jag blivit förkyld igår. Bihåleinflammation och halsont. Troligen feber också. Men dagen var tvungen att fortgå enligt plan.

Karolinska Huddinge skickade ut ett sms för att kolla personaltillgängligheten. Just idag skulle jag kunna infinna mig inom en timme vid katastrof. Men det är ju olika olika dagar. Nu var det bara en övning, och hade det varit katastrof hade jag faktiskt skippat mötet om det behövts. Det behöv ju ingen större fantasi för att förstå att man förbereder sig för det kommande kriget.

Mötet var väl okej. Jag är bunden av mitt kontrakt, men Klara ska betala 2 ytterligare introdagar och de ska fokuseras på att jag ska hitta och bli trygg med deras datorsystem. När jag var på min introdag, man får normalt bara en dag, så gick den åt till att bli fotograferad och få passerkort och behörighetskort till datorn. Jag fick ett skåp i källaren och i övrigt hjälpte jag till med löpande arbete som att bädda och vi körde en patient till avdelningen. Sedan var dagen slut.
A, den chef från sjukhuset som var med sa att hon tagit referenser från Ryhov och att ma sagt att jag var mycket kompetent så hon var väl lite förvånad att jag behövde mer tid. Men jag protesterade och framhöll att kompetens som intensivvårdssjuksköterska är något annat än att hitta på nya sjukhus. Då muttrade hon väl något slags medhåll. För jag känner mig fullkomligt trygg med arbetet. Men inte att rycka ut på larm på avdelningar och akuten. Jag hittar inte ens till akuten, än mindre på akuten och bland sakerna där. Men vi kom väl någorlunda överens trots allt.

Efter mötet åkte jag och fick mina däck bytta. De skulle nog varit bytta den 15:e, men det har varit frost och osäkert väder ett tag efter det. Jag är inte alls säker på att det är isfritt på småländska höglandet. Men nu är de bytta och det ska väl bli vår någon gång. Hoppas jag.

Köpte en blomma i blomsteraffären att ha med mig, var bjuden på lunch. Åkte hem för att byta om.

Hämtade ut bilen från garaget ännu en gång, den tredje. Körde mot Ekerö. Det var mycket trafik, men ännu värre var det hem igen. Då var folk som galna och en stolle i vit bil blev störtförbannad på mig för att jag valde att stanna istället för att meja ner folk som befann sig på övergångsstället. Dessutom körde han mot rött. Folk är så galna i trafiken numera.

Jag blev bjuden på isterband och stuvad potatis. Till det en alkoholfri öl. Efteråt kaffe och bakelse. Tror det var Stenhamrabakelse den kallades. Men den smakade som vilken Budapest som helst. Men gott var det.

Sedan, efter maten, drabbades jag va den stora tröttheten. Kändes helt oöverstigligt att ta mig hem. Men till sist insåg jag att jag var tvungen att åka hem.

När jag parkerat hemma skyndade jag in, men jag orkade inte klä av mig utan la mig med klänningen på och sov i nästan 3½ timme. När jag vaknade kollade jag febern och det visade sig att jag hade 38,6. Var inte förvånad, hade så ont i bihålorna. Men som tröst får jag väl räkna att bihåleinflammation inte smittar. För det finns inte på kartan just nu att ligga sjuk.