Så var det dags för vår sista dag, passande nog en måndag. Vi skulle lämna rummet klockan 12:00 och passade på att ta det lugnt så länge som möjligt.
F gick ut och köpte bröd och pålägg och jag gjorde kaffe.
Vi lämnade cirka en kvart före tolv och gick sedan till Elisabeth line för att åka ut till Heathrow. Vi kollade om det vi hade på våra kort skulle räcka för resan. Det gjorde det inte och vi laddade på korten.
Vi kom ut till flygplatsen i god tid, men eftersom man aldrig vet om säkerhetskontrollen tänker krångla så är det bättre att ta det säkra före det osäkra. Jag hade kontrollen på Gatwick en vecka tidigare i färskt minne. Då skrek de och gapade åt alla och de som inte hade incheckat bagage var tvungna att lägga upp allt i lådor. Inklusive smutsiga trosor.
Här körde man med dubbel kroppsscanning. Dels en som scannade genom hela kroppen framifrån, dels en som scannade nerifrån fötterna. Däremot ville man inte ha upp något ur bagaget. Jag som rest mycket och aldrig varit med om att man inte vill ha laptopen uppackad kände mig nödgad att fråga om jag förstått rätt att den skulle vara kvar i ryggsäcken. Det skulle den. Vi var alltså igenom på nolltid. Inte var det någon kö heller, bara två, tre personer före oss.
Vi bestämde oss för att äta en ordentlig lunch/middag. F ville gå till något typ MacD där det är ”billigt”. Men vi såg inte något sådant ställe och det fick bli Wondertree. Det är samma kedja där jag åt rostat bröd på Gatwick.
F och jag åt varsin burgare och drack en öl och ett glas vin, alltså jag drack vinet. Sedan åt vi efterrätt. Jag tänker inte ens berätta vad detta gick loss på för det ger anledning att skämmas när så många hemma i Sverige inte ens har råd att äta annat än gröt. Men det kändes ändå bra att avsluta med en trevlig måltid.
Tiden gick fort på flygplatsen och vi hann rätt lagom köpa presenter till våra djurvakter och till K som skjutsat oss och skulle hämta på Arlanda.
Jag blev skjutsad hem innan F och K åkte hem till K. Det var F:s bil, men K behövde ju få komma hem utan att ta T-banan. Han hade ju gjort några turer mellan parkeringen hemmahemma och sitt hem i Sundbyberg. Det är nästan nästgårds med bil, men lite mer när man åker kollektivt.
Jag tog ett varmt bad nästan genast jag kom hem. Det räckte med 5 minuter i det varma vattnet så nästan kröp stickorna jag plågats av ut ur mina fingrar. De hade legat djupt när jag reste och sedan kommit fram synliga men inte så att de gick att få ut. Taggbuskar och tistlar… Och ja, jag har använder handskar när jag jobbar i trädgården.
Jag somnade rätt snabbt har jag för mig. Hade ett par fullspäckade dagar framför mig…
Vilken bra sista dag det blev. Hellre i tid på flygplatsen än tvärtom. Klart att ni skulle unna er en riktig middag. På flygplatser är det alltid svindyrt och jag kan tänka mig att det är ännu dyrare nu. Så den urusla kronkursen på det… Suck.
Önskar en fin onsdag nu!
Kram
Det är nog alltid klokt att vara i tid, för man vet aldrig vad de hittar på i säkerhetskontrollen och hur lång tid det kan ta. För övrigt verkar ni ju haft en bra sista dag i London.
Så otäckt att du gått med stickor i fingrarna! Har du inte haft hemskt ont?
Kram, Ingrid