Får alltid sån lust att säga…

… där ser ni, den är farlig!

Jag är rädd för ormar. Inte så att jag får panik av att se en på håll, eller på terrarium. Men jag har mer än respekt för dem och vet att deras gift är farligt om man blir biten/stucken. De kan dessutom dosera det där giftet i olika stora doser och till och med stickas/bitas utan att spruta gift. Det är säkert förklaringen till varför vissa tycker att det är löjligt att säga att det kan vara farligt. Det verkar vara lite av en sport att skryta med sina ormbett. De där som ”inte var så farligt”.
Tror inte att någon av de patienter jag haft på intensiven efter huggormsbett känner för att skryta. Inte tjejen som plockade smultron och sedan låg en hel månad på IVA, inte mannen som blivit biten i handen och kom in till sjukhuset ”för  säkerhets skull”  och efter mindre än tjugo minuter var sederad, intuberad och låg i respirator eller någon annan av dem jag vårdat. Nu är ju patienterna som ligger på IVA just de som blivit riktigt sjuka av bettet. Men man vet aldrig hur man själv kommer att reagera på ett huggormsbett och inte heller hur mycket gift man kommer att få i sig. Jag har haft fem riktigt sjuka, huggormsbitna, patienter och det kan man ju tycka inte är så många när man jobbat 34 år på intensiven. Men de var desto sjukare…

Idag läste jag i Aftonbladet om Emil, en helt frisk 19-åring,  som höll på att dö av ett huggormsbett. Han kom till sjukhuset i sista stund och det hade kunnat gå riktigt illa.

Jag känner mig inte ett dugg larvig när jag erkänner att jag hela förra sommaren avstod från att gå till den ena av våra sopmoloker eftersom det bodde en huggorm bredvid den. Jag går inte gärna till den i år heller eftersom jag inte vet om ormar brukar ha sitt bo på samma ställe flera år i rad. Jag vet mer om intensivvård vid huggormsbett än om ormars liv och leverne.

Men trots ormars farlighet så vidhåller jag att det farligaste vi har i naturen är svamp. Svampplockning kräver kunskap! Det som gör svampar så farliga är just att de bits inte, men blir man förgiftad så får man oftast inte symptom förrän det är försent. Svåra skador på inre organ.

Det här inlägget postades i Livet. Bokmärk permalänken.

4 svar på Får alltid sån lust att säga…

  1. Ingrid skriver:

    Sonen hade en lärare som var ute och plockade svamp och inte riktigt visste vad han höll på med. Hela familjen hamnade på sjukhuset med svåra njurskador, så nog är svamp farlig, men den där röda med vita prickar på är det nog ingen som plockar.
    Kram, Ingrid (som har lite ormfobi)

    • Kraka skriver:

      Nej, den röda med vita prickar är nog bara dekorativ. Men det lär vara en bra drog har jag hört. Men jag pysslar inte med droger så vad vet jag… Just den är dessutom inte så jättefarlig även om det är olämpligt att ens försöka äta den. Själv plockar jag bara gula kantareller, även om jag är säker på ett antal svampar av ätlig sort.
      Ormar är jag rädd för och undviker nogsamt.
      Kram

  2. znogge skriver:

    Själv är jag urusel på svampar och plockar därför inte svamp heller. Det har hänt att jag tackat nej till egenplockad svamp mer än en gång. Ska man plocka så gäller det att vara säker på sina saker. Under sin tid på dialysen på stora sjukhuset har Husse mött ett antal patienter och ”svampkännare” som fått i sig giftiga svampar.
    Ormar har jag den största respekten för. Vet jag säkert att de finns där jag ska röra mig så bär jag gummistövlar. När vi var på lägerskola förr fanns det extremt mycket huggormar där och jag hade stövlar på mig hela tiden. Sådan är jag.

    Kram och god kväll!

    • Kraka skriver:

      Gummistövlar är en av mina bästa vänner. Går aldrig i högt gräs utan, undantaget är vandringskängor men då är jag försiktig och stampar i marken.
      Alltför många tror att de vet vad det är för svamp de plockat.
      Sov gott!
      Kram

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *