Måndagsbestyr

Sov lite av och till under natten. Strax efter sju kom fönsterkillen. Då hade jag insett att mina fönster var låsta i det läge där man bara kan öppna vädringen. Jag visste var jag hade nycklarna, men jag kunde inte hitta dem. Lyckades låna en nyckel av grannen. Allt ordnade sig till det bästa. Så nu är det bara att vänta på fakturan på självrisken. Tror det är två tusen.

När han hade gått gick jag ut och plockade upp glasbitarna som låg nedanför mitt fönster. Har dem i en kasse nu för jag hann verkligen inte åka till ”tippen” idag.

När jag kom in gjorde jag ett nytt försök att hitta nycklarna och kan ni tänka er, de låg på exakt det ställe där de skulle. Det hade hamnat en sak över som gjorde att jag inte såg dem.

Åkte sedan till stugan för att hämta min resväska och ta en sista översyn. Det var strålande sol och jag satte mig  ute med kaffe och knäckemackor.

Lite vildvuxet kanske. Men det är grönt och fint. Stugan är min korkek i livet. Den perfekta platsen för återhämtning och uppladdning.

Åkte hemhem igen och det var tur att jag åkte just då. Annars hade hela min planering spruckit. Hela norra länken var avstängd.

När jag kom hem skyndade jag mig att byta om och åkte in till stan. Skulel först hämta mina utskrivna flygbiljetter hos världens resor och sedan träffa några från studentkårsstyrelsen för att äta tillsammans.

På Världens resor träffade jag Jenny. Hon skulle hålla kvällens föreläsning, som jag tyvärr inte hade tid att stanna på. Vi hann prata en kort stund.

Klockan 19 skulle vi träffas på restaurang Rice för att äta asiatisk buffé. Vi var fyra från kårstyrelsen som kommit. Det är ju nästan alltid så att några inte kan komma. Men det var trevligt för oss som var där.

Hann ta ett glas vin medan jag väntade.

En tallrik laddad med diverse goda rätter.

En onödig andra portion.

Blandade efterrätter. Som jag dessvärre inte orkade äta upp.

Till sist bröt vi upp och gjorde sällskap en bit på vägen. Jag skulle ju till T-banans blå linje vid Kungsträdgården. De andra skulle till T-centralen.

När jag kom hem var jag både proppmätt och trött. Det var verkligen sovdags.

Det här inlägget postades i Livet, Stugan, vår egen korkek. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *