Gamla Fjellstedtares dag, version 2024, ur mitt perspektiv

Vaknade alldeles för tidigt, bara några minuter efter fyra. Försökte somna om men det var stört omöjligt. Det var bara att gå upp.

Gick ner i frukostmatsalen, där jag visste att det gick att koka vatten och göra en kopp kaffe. Något att äta skulle däremot inte finnas förrän halv åtta.

Utanför mitt fönster

Skrev klart inlägget om igår och vilade sedan lite, om man nu kan kalla det vila, med att läsa lite nyhetssajter. Kollade några bloggar också och de är i alla fall inte stressande.

Så blev det då äntligen dags för frukost. Kaffe, juice och mackor. Åt ett ägg på en kaviarmacka också.

Kände att jag inte hade någon koll alls på någonting. Men efter att pratat med J..e som jobbar på stiftelsen och vi gått igenom alla praktikaliteter kändes det bättre.

Gick till rummet och vilade en stund, behövde träffa en person klockan 12 för att få veta hur man sätter ihop alla delar till diskmaskinen. Det kunde man inte se på instruktionen och hur man än vände dem så verkade delarna inte passa.

Efter att vi gått igenom diskmaskinen, vilket var betydligt enklare än jag först tänkt, gick vi till Ofvandals och fikade.

Inför min kommande, ofrivilliga, fasteperiod bestämde jag mig för att frossa lite. En spännande bulle med vanilj och sal samt en Linnébakelse.

Klockan 14 var det dags för filmvisning. Huvudfokus var film med dem som firade 50 år sedan studenten. Men det visades också en film från min klass 30-årsjubileum. Då var många lärare fortfarande i livet och med.

Jag hann inte se hela visningen eftersom jag hade ansvar för kaffekokningen och även en del av framplockandet av till exempel det alkoholfria bubblet.

Här en vegetarisk smörgåstårta, medan de med räkor var framdukade vid borden.

Deltagarna hade tagit plats och lät sig väl smaka.

Kamratföreningen Gamla Fjellstedtares årsmöte hölls i den lokal som vi kallar Bönsalen, men som numera går under namnet Kapellet.

Jag blev omvald som ledamot tillika med resten av styrelsen. Inte så mycket nytt, men vi hade två nya ledamöter på gång men valberedningen lyckades glömma bort dem, trots att de tackat ja, så vi får väl formellt adjungera dem.

Efter årsmötet var det dags för årets Peter Fjellstedts-föreläsning. Clas-Otto Hammarslund föreläste över ämnet Än leva de gamla gudar Dionysos och Apollon i dagen värld. ”Många frågar sig idag om det finns något hopp om mänskligheten när så många än en gång tycks fast beslutna att marschera mot krig och diktatur i den fasta tron att de gör det för att värna och försvara sin egen frihet och överlevnad”.

Det var fruktansvärt varmt i lokalen. Föreläsningen var intressant, men lång, och jag var så tacksam att jag pluggar filosofi på en skola där teologi är invävt i alla undervisning. Med andra ord, det var väldigt teoretiskt och på en betydligt högre nivå än vad som kändes bekvämt. Det var det fler som tyckte.

Efter föreläsningen skulle jag berätta om styrelsens tankar om profilprodukter. Hade jag inte haft den uppgiften hade jag gått ut tidigare, jag behövde luft. Men sedan gick jag ut och andades. Missade därför aftonbönen, men jag tror ju vår Herre unnade mig att komma utomhus och andas.

Sedan var det dags för oss i styrelsen att städa. Vi delade upp jobbet och det gick därför skapligt fort. En av toaletterna var låst och markerade upptaget. Jag knackade men fick inget svar. Gick ner i köket och hämtade en kniv för att vrida om låset och tog med en kamrat. Men det var faktiskt ingen där. Fast det kunde ju varit någon som gömt sig… Det var inte hundra procent koll på ytterdörren.

Efteråt gick några i styrelsen samt även en person till för att äta. Jag hade verkligen ätit ordentligt av smörgåstårtan och bestämde mig för att dricka ordentligt och äta bara lite.

Drack två glas bubbel och åt scampi med vitlök och chilli. Efteråt åt jag ost och ett glas rött. En perfekt måltid.

Till sist var det dags att bryta upp. Även trevliga kvällar har ett slut. Jag släppte in två kamrater i köket, jag hade huvudansvar för nycklarna, så de kunde hämta sin bit av överbliven smörgåstårta. Min bit ligger kvar tills imorgon. Sedan gick jag till mitt rum.
Jag var riktigt trött, på gränsen till utmattad. Det är så roligt att vara med och fixa saker. Men precis lika trött blir man, eller i alla fall jag.

L..a ringde och vi pratade en stund. Jag fick dryfta både positivt och negativt i livet. För ja, jag är orolig inför min kommande operation. Trots att den inte är livshotande utan säkert kan ses som rutin. Jag räknar med att jag kommer att kunna äta fast föda i mitten av juli. I bästa fall. Men vi får se… Nu ska jag sova!