Jag är extremt lätt att sticka och ta prover på. Jag har så stora kärl att när jag och min son var med i ett forskningsprojekt för några år sedan kom många läkare in för att titta på mina imponerande kärl. Troligen skulle någon som aldrig tagit prover kunna ta på mig utan problem.
I måndags var jag på Cityakutens provtagningslab för att ta ett rutinprov. Bara ett enda rör. Men tror ni inte att jag är blå, lila och gul!
Idag är det värre än igår. Inte ens en student som går och lär sig ska kunna lyckas ställa till mig så här. Inte med en så tunn kanyl. Så här ser jag inte ut ens när blodcentralen stuckit in sina grova kanyler.
Det är verkligen tur att det är vinter så jag av naturliga skäl har långärmat. Ännu mer tur är att jag inte har några planer på att gå på fest i kortärmat under översmkådlig tid. För jag ser ut som om jag injecerat något mindre lyckat. Jag är till och med inflamerad runt insticksstället och det skulle inte förvåna mig om det slutar med att jag behöver antibiotika också. Lyckligtvis såg jag att nålen hon tog fram var ny och ren. Eller, såg jag verkligen det… ? I Sollentuna, på Doc Morris, använde man samma kanyl för provtagning till många patienter för att spara. När de blev avslöjade slutade de med återanvändandet, men det är ju så de privata ökar sin lönsamhet. Återanvända nålar och vägda blöjor.
