Korv, konsert och kaffe

Åkte in till stan för att gå på konsert. På vägen stannade jag till i Solna för att äta något. Det var inget jag hade planerat och precis när dörrarna skulle gå igen bestämde jag mig för att kliva av där.
Jag gick upp till korvkiosken, som numera är ett ordentligt gatukök. Beställde en tunnbrödsrulle och en kopp kaffe.

När jag kom ut fick jag ögonen på statyn av Korv Ingvar, Ingvar Rogell, som sålde korv i Solna från 1948 och till någon gång på 1990-talet då sönerna tog över.
Ingvar var en välkänd profil i Solna och ägnade sig, förutom åt sitt yrke som korvförsäljare, åt en hel del välgörenhet i det tysta. Han hade alltid ett lyssnade öra för den som behövde prata, han besökte cancersjuka barn på julen och han sponsrade knattelag med tröjor.

Jag minns Korv Ingvar, handlade av honom en del på 1970-talet, säkert någon gång senare också. Men jag var ju ingen Solnabo och hade inte någon närmare kontakt med honom.
Trots sin långa yrkesbana som försäljare kördes han över av kommunen och förlorade i rätten mot MacDonalds som krigade mot honom. Vad kunde en liten korvgubbe göra mot ett stort multinationellt bolag. Hans son Gert Rogell har berättat om det både i FiB och i Aftonbladet. Två mycket kärleksfulla artiklar.

Jag åkte in till Gamla stan för att gå på konsert i Storkyrkan, tre konserter gav man denna Allhelgonadag. Det var först en körkonsert under namnet I himmelen, i himmelen med ett blandat innehåll av, för dagen, lämpligt innehåll. Sedan en orgelkonsert och slutligen gav man Otto Olssons Requiem.
Ett requiem är en dödsmässa och det finns mängder av requiem skrivna av både kända, mindre kända och i det närmaste okända kompositörer. Otto Olsson levde 1879-1964 och det är därför ett tämligen modernt musikverk skrivet under kompositörens ungdom. Mycket vackert och pampigt. Som sig bör med ett requiem.

Eftersom jag valt att stanna på alla tre konserterna, tre timmar kyrkomusik, behövde jag en kopp kaffe innan jag åkte hem. Jag slank in på Gråmunken, kanske inte direkt ett genidrag, men det låg nära till hands. För kaffe och en liten bit cheescake fick jag betala hundra spänn. Dyrt, men vad annat kan man vänta sig på värsta turiststråket.