Min dag började inte bra. Jag ska inte trötta er med vad jag tycker om detta eviga fixande med schemaläggningen, men att lägga bara sex veckor i taget är värdelöst. Sex veckor är ju knappt en och en halv månad och då ska man hinna lägga ett önskemål, sedan justera det efter alla andras önskemål, det kallas att ”diffa”, och till sist blir man tvångsdiffad för att schemat ska gå ihop sig med verksamheten. Med andra ord löper vi detta ångestlopp hela tiden.
Det som jag råkat göra var att, i min kalender, skriva in en tidigare version av schemat och missat att just den här dagen var bortdiffad. Med andra ord klev jag upp nästan mitt i natten efter att ha sovit urdåligt, vilket jag alltid gör när jag ska upp tidigt. Jag brukar vakna i bästa fall varje timme, men det är inte ovanligt att jag bara sover tjugo minuter i taget. Jag är med andra ord rätt uttröttad när det är dags att kliva upp.
Jag infann mig på jobbet imorse ombytt och redo för en arbetsdag men kunde konstatera att jag inte skulle jobba. Jag blev verkligen inte speciellt glad med tanke på att jag har långt att åka och bensin inte är gratis. Dessutom är det ju hopplöst att ta sig fram i morgonrusningen och sitta i kö var verkligen inte vad jag önskade mig.
Nu föll det sig så att jag istället kunde ta färjan från Slagsta över till Ekerö och passa på att besöka min vän som bor där.
Vi började med att ta en frukostfika och prata bort en stund. Sedan gjorde vi en liten shoppingturné i Bromma och var därefter och drack kaffe och åt bakelse på Coop Forum i Häggvik. Slutligen skjutsade jag henne till busshållplatsen i Solna. Det blev en riktigt trevlig och lyckad dag trots allt.
