En eftermiddag med John

John Singer Sargant räknas som en av de stora porträttmålarna kring förra sekelskiftet. Han var född 1856 i Florens och avled i London 1925.
Han reste mycket och var kosmopolit, det vill säga bodde i flera länder. Han var amerikan och ses som en av de stora amerikanska konstnärerna. Han målade inte enbart porträtt, han målade människor i arbete och vardag, skildringar från första världskriget, landskap och miljöer. Efter hans död hittade man en mapp med kolteckningar av nakna män.

Man vet i stort sett inget om John S. S. avseende privatliv. Han var singel hela livet och så vitt man vet hade han inga kärleksförhållanden. De nakenstudier man hittade efter hans död har väckt spekulationer om homosexualitet. Men det finns inga belägg för att så var fallet. Han höll sitt privatliv strikt privat och lämnade inte ens efter sig några dagboksanteckningar.

Det var många som ville se utställningen som pågått ett tag och nu var det sista dagen. Det var kö utanför, lång kö. Men inte lika lång som då jag passerade förbi för ett par veckor sedan. Men jag ville inte missa den här utställningen och det visade sig väl värt att bli kall och ruggig för. Det var en sällsam upplevelse.

Porträtten var magnifika. Det fanns ett speciellt liv i ansiktena på de som porträtterats. Det fanns också rumsliga detaljer av ett slag som inte är så vanliga på porträtt (sa konstvetaren som berättade på film om konsten).
I ett särskilt rum fanns kolteckningarna på de nakna männen. Så välgjorda!

Det visades en film i ett av rummen där olika konstvetare berättade om de olika konstverken och sina intryck och upplevelser av John S.S. konst. Den gav en en extra dimension för en amatör som jag. Jag njuter av konst, men är ingen konstvetare. Tyvärr.

Det fanns mängder av porträtt och andra bilder. För att inte förstöra upplevelsen varken för mig själv eller andra har jag bara tagit två bilder.

Octavia Hill 1898. Octavia H var en brittisk social reformator och arbetade för att förbättra villkoren för de fattigaste. Det hon åstadkom lever kvar än idag med bostadsstiftelser och i organisationen Social Trust.
Hon menade att öppna gröna ytor, natur, konst och skönhet var lika viktiga som materiell standard. Porträttet är målat inför hennes 60-årsdag.

Ruth Sears Bacon 1887. Porträttet av den 3-åriga flickan målades ursprungligen då flickan stod bredvid en soffa. Föräldrarna var mycket nöjda med porträttet, men John S.S. själv var missnöjd med kroppen och skrapade bort den. Han behöll huvudet i ursprungsskick och målade sedan kroppen sittande som en docka som lutar sig mot kuddar.

Jag har valt de här två bilderna, kvinnan och flickan, för att jag tycker de är otroligt vackra. Jag skulle lätt kunna bygga en hel berättelse bara runt deras ansiktsuttryck och utstrålning. Det ska jag däremot inte göra. Det är två personer som levt sina liv och har en alldeles egen, verklig, historia att berätta.