Så blev det då äntligen måndag

Det blev en jobbig helg och när jag äntligen kunde gå hem på måndagsmorgonen var jag helt slut, men kände ändå ändå  behov av lite tröstshopping. Nu var ju inte allt jobbigt och det var inte jobbigt hela tiden. Som tur var. Men låt mig börja från början…

Fredag

Min son ringde och väckte mig klockan 9:00. Vi skulle äta lunch tillsammans och han ville bestämma en tid. Jag var trött och inte så pass vaken att jag riktigt kunde bestämma något alls. Men att vi skulle ta den där lunchen lite senare, efter lunchrusningen, var vi överens om. Att vi skulle äta på Texas Longhorn hade vi bestämt redan dagen innan.

Jag vet inte vad klockan var när vi åkte, men kanske vid 14 eller något sådant. Det finns en sådan restaurang i Sollentuna och vi bestämde oss för att åka dit. Jag passade på att uträtta ett ärende i centrumet.

När vi efter mycket letande hittade restaurangen visade det sig att de just stängt efter luncherna och skulle öppna senare under eftermiddagen.
Jag googlade och hittade en i Solna, på Råsunda vägen. De skulle ha öppet enligt sin hemsida.

När vi kom fram kunde vi inte hitta trots att vi hade gatunummer och därmed en exakt adress. Vi var trötta och hungriga och bestämde att äta pizza istället eftersom det låg en pizzeria precis där vi stod.

Pizzan var god och vi blev mätta och nöjda. Men det kändes väldigt irriterande att vi inte hittat restaurangen när vi var på rätt ställe. Vi bestämde oss för att fortsätta leta.
Jodå, i huset bredvid pizzerian låg den, en bit från gatan med en trapp upp. Men alla skyltar var översnöade så det var inte så konstigt att vi inte sett den.

Efter maten åkte vi hem och jag gick och la mig en stund. Behövde sova inför natten. Sov riktigt gott ett par timmar. Blev sen och fick stressa. Speciellt eftersom man har ett märkligt system med klädautomater som tar oändligt med tid att få ut sina kläder ur. De kommer ett plagg taget hängande på en galge som matas fram med en vajer. Man får precis de kläder som är registrerade på det personliga ID-kortet. Sen ska kläderna tillbaka i en lucka där ett chip läses av och registrerar att man lämnat tillbaka sina kläder. Jag har rätt att ha 2 byxor och 2 bussaronger. Skulle något hända med plaggen blir jag ersättningsskyldig och kan dessutom inte få ut nya kläder.

Hur som helst kom jag i tid, om än i sista minuten. Jag fick rapport och kände mig allmänt förvirrad eftersom det var min första natt. Men jag lyckades både med att patienterna överlevde och överleva själv. Men det var skönt att gå hem och sova på lördagsmorgonen.

Lördag

Jag sov till ungefär klockan 15:00. Åt frukost och tittade sedan på På spåret. Pysslade lite med ditten och datten och bestämde mig för att åka i god tid. Kläder hade jag hämtat på morgonen innan jag åkte hem.

Natten blev jobbigare än den natten före, men det var ändå en del av rutinerna som ”fallit på plats”. Jag hade kommit ihåg att nollställa min stegräknare och kunde, på söndagsmorgonen, då jag gick hem, konstatera att jag gått 3½ kilometer under natten.

Vår snälla undersköterska passade upp med nylagat kaffe flera gånger under natten och hade till och med hembakade biscotti med sig.

Söndag

När jag skulle hem hade det kommit galet mycket snö under natten och jag var verkligen glad att jag hade mina överdragsbyxor med trädmönster ovanpå långbyxorna. Bitvis pulsade jag i snö upp till halva vaden.

Vägen ner till T-banan

Utsikt från gångbron över Norgegatan i Husby. En bild åt varje håll.

Hemma på min gård

Min tanke var att jag skulle gå på söndagsmässan i Akallakyrkan klockan 15:00. Men när alarmet väckte mig klockan 14:00 hade jag en enorm huvudvärk och behövde sova några timmar till. Det var tur att jag gjorde den prioriteringen.

Natten blev galet jobbig. Vi la in mängder med patienter, trots att vi ju hade många redan. Vid ett tillfälle ringde man upp tre patienter på 10 minuter. Det bara flimrade för ögonen på mig och susade i huvudet. Jag var på fullaste allvar rädd att jag skulle få en hjärnblödning. Nåja, det fick jag nu inte med jag var gråtfärdig på morgonen.

Rapporten kändes allt annat än professionell och jag tyckte jag gjort ett dåligt jobb. Jag var tvungen att kolla i journalen vartefter vilka jag satt dropp på och vem som var vem. Jag skämdes. Men som sagt, alla överlevde. 🙂

Måndag

Jag bytte om och åkte ner till källaren för att byta ut mina smutsiga kläder mot rena. Det var lång kö till klädautomaterna, det finns två stycken, och det tog massor av min fritid att fixa med kläderna. När jag så äntligen fått de där plaggen åkte jag upp med hissen till omklädningsrummet och la in dem i skåpet.

Sedan började friheten på allvar. Jag hade lekt lite med tanken på att gå ner till Thelins och frossa i en bakelse och kaffe. Jag tyckte verkligen synd om mig själv efter den natten.

När jag kom ner till Fridhemsplan hade jag kommit på bättre tankar. Istället för till Thelins gick jag till Coop och köpte några exklusiva ostar, en lite dyrare päronmarmelad och digestivekex. Sedan åkte jag hem.

Klarblå himmel, sol och gnistrande snö. Bild från gångbron över Norgegatan i Husby.

Drack kaffe och gick och la mig. Eller om jag drack te. Minns inte, var helt enkelt för trött. Somnade direkt jag la huvudet på kudden.

På eftermiddagen klev jag upp. Blev kontaktad på mail av den konsult på firman jag jobbar åt som har hand om Stockholm. St G hade hört av sig och ville boka in några pass i april. Jag kunde ta ett av dem. Sedan ringde hon mig och berättade att man var så nöjd med mig. Det var verkligen skönt att höra efter att jag gått hem och känt mig som en dränkt katt. Själsligen dränkt alltså.
De ville boka mig maj, juni och juli. Men då ska jag vara ledig, sommarpensionär. Så det blir det inget av med. Så det så.

Pratade med min son och vi bestämde att ta en fika lite senare. Jag tog ett skumbad och tvättade håret. Pluggade ett tag och när F ringde klädde jag mig och vid 20-tiden gick vi ner till MacD i Akalla. Jag drack kaffe och åt något slags glass med sylt och kex i. God, men jag hade nog tänkt mig en lite enklare variant. Jag hade ätit kålpudding som lupper (lunch-supper)och var inte hungrig. F åt däremot en burgare.

F följde med mig hem och hjälpte mig hänga upp radonmätningsdosan i mitt sovrum. Han når upp i taket, det gör inte jag utan att ha något att klättra på. Däremot klarar jag att själv hänga upp dosan i vardagsrummet. Nu ska de hänga där minst 2 månader. Den här mätningen bekostar jag själv, har tidigare berättat om allt strul med dessa mätningar som föreningen gjort och att de oftast inte vill lämna ut resultaten till mig. Det finns berg under huset och från berget strålar det markradon.

När F gått hem, vilket han gjorde nästan direkt, pluggade jag en stund. Funderar på att titta lite på Netflix innan jag ska sova. Trots att jag sovit större delen av dagen känns det som om det varit en lång dag. Fast det har det väl egentligen, det är ju snart midnatt och jag gick upp vid 15.