Fem en fredag är ett bloggtema hos elisamatilda. Du kan läsa andras inlägg eller skriva ett eget.
Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar om du inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar här så jag och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Glöm inte att länka till elisamatildas inlägg så fler kan ta del av Fem en fredag.
- På vilket/vilka sätt ser du tillbaka på dina minnen?
- Vad är ett minne från när du var 10 år?
- Vilket minne värdesätter du mest?
- Hur minns du din barndom?
- Är du glömsk av dig?
- När jag gick Svenska kyrkans grundkurs i Vadstena fick vi en arbetsuppgift, Vi tilldelades ett papper, ungefär brett som ett A4 är långt, och någon meter långt.
Där skulle vi skriva ner vad ett liv är.
De flesta av oss började rada upp en massa olika saker som livet innehåller. Utom en i gruppen. Hon la pappret på andra ledden och skrev med stora bokstäver LIVET ÄR LÅNGT.
Vid genomgången så pratade ju alla om hur kort ett människoliv är. Ja, utom hon som skrivit att livet är långt förstås. Hon förklarade det med att ett liv innehåller så mycket. Vi hinner göra många saker, både viktiga och ganska obetydliga. Men vi lägger inte alltid märke till dem.Jag ser på mina minnen som just de där sakerna som fyller livet. De som är livet. ”Alla dessa dagar som kom och gick…”
Ett sätt att minnas är genom att läsa gamla blogginlägg, ett annat dagboksanteckningar. Eller foton. - Den 23 juli 1965. Hep Stars sjöng I natt jag drömde på TV. Jag hade aldrig sett eller hört dem innan. De blev mina idoler för några år.
- När jag födde min son. Livets största ögonblick.
- Det var mycket frihet. Man gick ut på morgonen och kom hem till middagen framåt kvällen. Ingen förälder höll koll med mobiler och teknisk utrustning. Men alla vuxna tog ansvar för barnen och behövde man hjälp så fanns det alltid någon granne eller annan vuxen att tillgå.
- Både ock. Disträ kanske. Glömmer sällan viktiga saker, men småsaker faller bort titt som tätt.
Att komma ihåg namn är inte en av mina superkrafter. Det får man leva med. 🙂
Hep stars ja… En kort period mina idoler också. Punkt nummer 3 slår allt och jag kan bara hålla med dig!
Kram
En kompis till mig var alldeles galen i Svenne Hedlund. Och visst var det annorlunda förr. Man var ute och lekte utan föräldrar när man var ganska liten och gick ensam till skolan från första klass. Ja oftast med en kompis förstås, men inte med någon vuxen.
Visst gillade man Hepstars!
Punkt 2 har jag helt klart för mig: Det var då vi fick Ruff i julklapp. En liten söt och otroligt efterlängtad taxvalp. Då var lyckan fullkomlig!
Kram, Ingrid
Åh va mysigt med en liten valp!
Kram
Pingback: Fem en fredag v.7: Avkoppling - elisamatilda.se